Jag övar. På tålmodighet. På lugn. På att låta saker vara.
Det är lätt att dras med i tankar “om bara”. Mina om bara har varit olika. Om bara huset var städat och organiserat, då skulle jag känna frid.
Om jag tjänar så mycket pengar, då skulle jag vara tryggare.
Om vi tapetserar, då kommer jag bli nöjdare.
Stopp.
Det var i tvättstugan jag insåg att livet är nu. Inte “om bara”.
Jag hade tänkt mangla en oändlig mängd lakan och det skulle gå snabbt. Om jag bara får det överstökat, så ska jag hinna köpa hjälm. Och jobba. Och handla.
Mangeln slog bakut. När jag både svarar på mejl och manglar samtidigt, ja där går gränsen.
Jag valde att ge upp. På ett positivt sätt. Låta nu:et sjunka in. Ta ett djupt andetag.
Reflektera. Jag vill vara glad istället för aldrig nöjd. Även om saker och ting sällan är svartvita. Men gärna att det glada överväger.
“Om bara”: nej tack.
Nu:et: ja tack.
Jag vill ha mer av mindre.
Och jag ger mig själv en klapp på axeln. Jag började dagen med att starta en prenumeration hos Yogobe, och körde ett pass på 20 minuter, för rygg, höft och lår. Så skönt.
Nu ni. Det blir inget jobb idag förutom förmiddagspasset imorse. Ikväll är nu:et i fokus och den bok som jag läser.