Posts in "stresshantering" tag

Återhämtning som prestation?

återhämtning tips blogg

Så jag la mig för att meditera. Hittat en variant av yoga nidra som har precis rätt längd (det vill säga: ganska kort) och som passar mig. Efter 20 minuter ska jag alltså vara färdigvilad och återgå till mina arbetsuppgifter. Det går inte. Kroppen är blytung och jag orkar knappt vända på mig. Så jag ger upp, eller ger in. In i mer vila. Dvalar mig vidare under en timme sammanlagt och tänker tanken: för vem ska jag sluta vila?

Det här året har jag nämligen bestämt mig: minsta möjliga ansträngning, efter ett år av frilansuppdrag som avlöst varandra i rasande takt. Vi kan kalla det för fu-ck-off år, för det finns anledning att kaxa upp sig mot rådande normer. Jag är inte min prestation. Fast det är förstås en sanning med modifikation, eftersom en del av tiden av mitt liv handlar om att göra. Utöver att dra ner på takten (vilket har gått sådär, i och med all uppmärksamhet som shoppingfritt har fått) så vill jag satsa på egna projekt, men jag märker att de hamnar längst ner i priolistan (vad är det, liksom? de projekten gör mig mer levande än någonsin).

Men det jag vill prata om är vilans status.

Återhämtningens essens. Och varför det är så lätt att säga “nej” till dessa saker, till förmån för aktivitet och göranden. En analys om man så vill. Jag har nyligen läst boken Driven till max av Christopher Toll som bland annat handlar om röda personers svårighet att vila och återhämta sig – och vilka behov som ofta körs över till förmån för aktivitet.

Bokens huvudspår är återhämtningens kraft, och hur den kan se ut. Och det jag funderar väldigt mycket över är hur onaturlig vila och återhämtning är i mångas liv. Jag tänker att vi har byggt oss en vardag, men att den blir långt ifrån komplett om vi bara tutar och kör (jag skriver “vi” därför jag är med i den skaran, from time to time). Och det här gäller förstås inte bara “röda” personer.

Det saknas reflektion och återhämtning. Däremot är vardagarna fulla av annat – eller hur? Och aktiviteter ger resultat: om jag gör detta, så får jag ut följande: det finns tydliga konsekvenser av att vi gör saker. Det finns kvitton, produktivitetskalkyler och inte minst: en känsla av att get shit done.

återhämtning tips blogg 3
Hitta nya stigar. På riktigt. Jag har hittat en ny skogsstig i närheten av vårt hem – så spännande!
Men vila och återhämtning kan också vara get shit done.

De är förutsättningar för allt det där andra i livet, i alla fall på lång/längre sikt. Och vad behöver vi? Jo, lära oss att kapitulera. Att leva obegränsat fungerar inte när människan är begränsad (vår egen dödlighet och hälsa begränsar oss). Att nalla på sömnen för att göra annat kan fungera på kort sikt, men kan leda till ohälsa på längre sikt. Att addera hälsa till sitt liv kanske inte handlar om köpa träningskort på närmsta anläggning, utan se över sina sov- och återhämtningsrutiner? Step 1.

På min facebook-sida (rätt nylanserad) har jag fått olika syn på hur vi ska paketera återhämtning, så att det blir attraktivt. Ett förslag, som Christopher Toll kom med, var att gamifiera den. Och jag förstår tanken, och att det på sätt kan attrahera personer som är drivna till tusen. Att man skapar en prestation kring återhämtning. Det kanske är det som krävs?

I min utopiska syn på vila hade jag önskat att vi skalar av det råa sätt att se på våra liv utifrån debet och kredit, och istället blev mjukare inför det faktum att vi landat på denna planet. Jag hör om familjer som vänder ut och in på sig själva, för att annars blir “tjänstepensionen sämre”. Men vad händer med livet här och nu? Att leva som att livet aldrig kommer ta slut kan bli en dyrköpt historia i termer av utmattningar, relationshaverier och en känsla av att “livet räckte inte till”.

Saker jag gör just nu, när livet räcker till.

♣ Skrålar i bilen när jag kör bilen till återvinningen. Har jag sagt att jag älskar återvinningscentraler?

♣ Jag sover lite extra.

♣ Skiter i shopping.

♣ Mentaliserar som en galning när ångesten knackar på.

♣ Umgås med non-ordinary people.

♣ Åker på 4 dagars retreat till Järvsö. Imorgon lämnar jag Stockholm!

♣ Fotar regndroppar. Och gläds över att jag ska ta en kurs på Fotografiska som jag fick i present av min make!

Tack för att du läser – vill du följa mig på bloglovin? Klicka här.

Hitta sitt varför – varje dag. Därför blir det enkelt att ta alternativa beslut.

hitta sitt varför NATUREN

Vardagen är väldigt mycket på plats just nu – och kanske behöver du, precis som jag, hitta en längtan i vardagen. Längtan att fortfarande älska sin vardag. Jag har länge funderat på varför jag är rätt nöjd med mitt livsinnehåll, och hur det kommer sig att jag väljer min enkla(re) livsstil. Och jag har funnit några svar, och delar med mig av dem här. Man behöver tänka till, och känna efter, för att hitta sitt varför.

Vardagen blir lite roligare om du hittar ett varför. Något som driver dig framåt – och det behöver inte alls handla om det yrkesmässiga, jobbet eller karriären. Det kan vara utanför de ramarna. Jag har tidigare skrivit om det- att jag tycker livet är en enhet (det vill säga: att vi inte ska skilja på fritid och arbete, när vi är egenföretagare, eller kanske även som anställd), och vi behöver kunna simma mellan de olika öarna.

“Jag läste något skitbra på LinkedIn. Jag vet inte vem det var, men en person beskrev hur viktigt det är för hen att ha en integrerad syn på arbete. Att det är en del av livet att jobba. Och sen gör vi andra saker också. Men att det är det som är helheten. Och det vill jag landa i lite grann. Inte jobbet och livet. Utan bara Livet. – ur inlägget Min jobbhöst 2017.”

Jag försöker hitta mitt varför – på flera områden.

Hemma-varför. Efter en tid av rätt mycket “existera” hoppas vi nu kunna göra en insats här hemma – och det är skoj! Jag har läst boken lean@home – där det finns ett resonemang kring att se de olika behoven i hemmet som flöden. Jag trodde i min enfald att jag kunde börja med en massa flöden, men nja, det var inte riktigt så enkelt. Så: det första flödet som vi tagit oss an är inget mindre än vårt matflöde.

Det innebär att:

1. Vi skriver ihop en 6 veckors meny med tillhörande inköpslista. Sen kör vi på den, och börjar om från början efter 6 veckor. Allt skrivs ihop digitalt. Just nu har vi två veckor “klara”, men jag satsar på att få till två veckor till.

2. Storhandlar en gång i veckan, enligt inköpslistan.

3. Försöker tömma våra skafferier och få ordning på dem – det vill säga: äta upp sådant som vi har hemma (som vi knappt har koll på, ska nämnas).

4. Hålla ordning i kyl och frys. Anpassa menyn utefter vilka saker som behöver ätas upp (ofta gör vi pizza eller lasagne på rester istället för att laga “ny” mat).

5. Vi ska inte slänga någon mat.

Så – att bara sätta matdelen är en stor stressreducerare. Jag gillar att livet blir “på plats” och att vi slipper släcka bränder. För en småbarnsfamilj är det livskvalitet! Så enkelt liv, blir bra liv!

Utmaningen? Att jag är minimalist. Och vi behöver hitta en gemensam plattform för det som kallas “vårt hem”.

hitta sitt varför

Huvud-varför. Jag går fortfarande in för att satsa på motion för hjärnans skull – så har det varit de senaste 2-3 åren. När vintern kommer blir jag alltid lite extra sugen på vinterlöpning (gärna i mörkret!). Men jag behöver öka på pulsen i någon form, varje dag. Och det behöver både planeras in, och också att jag väljer “typen” av pulshöjning. Sen har jag köpt till mig en månad på yogobe (189 kr) och där lägger jag mitt fokus på meditation och yoga som är bra för huvudet. Det här med motionen och yogan, det är ju lätt att välja bort det till förmån för andra aktiviteter. Det som jag har satt rätt bra är att jag bryter stillasittandet varje dag – det har blivit min grej – en medvetenhet som går direkt över till “action”.

Jag längtar efter hög puls aktiviteter. Återkommer kring när, var och hur.

Företags-varför. Jag listade några mål för januari månad – och nu är det 10 dagar kvar. Det innebär att jag verkligen ska läsa den där listan en gång till – och planera in det som är kvar. Det blev en ketchup-effekt denna månad och jag har belagt mina timmar – superkul! Jag jobbar bland annat med mässorna Explore och Foto (Stockholmsmässan, där jag har jobbar mycket med Allt för hälsan), samt ett till nytt uppdrag inom sociala medier. Utöver det har det beställts tre artiklar i olika storlek, samt att jag har fått mycket uppmärksamhet i och med min närvaro på Nyhetsmorgon – imorgon är jag åter inbokad på intervju på radio p5 Stockholm – ni kanske minns att jag var med för något år sen?

Jag kommer satsa på en del marknadsföring i år. Det betyder mindre pengar in. Men vad gör det, när man redan lever shoppingfritt?

Jag har några till varför – som bygger på hur jag vill känna och vad jag vill ha i livet. Vad gör ni därute – har ni hittat era varför?

Bilderna från inlägget är från min promenad med lilleman häromdagen. Jag gjorde mig själv uppmärksam på min busyness i huvudet och valde att höra knarret under skorna, och fåglarnas kvitter i ett vackert vinterland. Apropå att hitta ett meningsfullt varför, med enkla medel.

hitta sitt varför

 

Jag utmanar stressen. För är det verkligen den det handlar om?

Resiliens hållbar bloggare enemilia

Resiliens. Återhämtning. Kanske är det så att snacket om stress tillhör det förflutna, medan hållbar livsstil får sig ett lyft under 2018. För det är inte stressen i sig det handlar om – det är hur vi formulerar våra liv utanför stressens korridorer. Jag tänker att vi kan bygga oss en resilient vardag – där vi också kommer ihåg vad som faktiskt stressar, och vad som tillhör fantasins och orons värld.

Resiliens – för mig handlar det om att skapa psykologisk flexibilitet. Förhålla sig blir viktigt, och också att kunna distansera sig – man får kanske stångas med sina inre demoner. Mina utmaningar just nu ligger i att planera bättre – för att prestera bättre. Ta bort sådant som inte tillför värde och ge utrymme för det som gör att jag mår bra.

Att jag skriver om det här nu är rätt logiskt.

I förra veckan var jag så bestämd över att begränsa mina sociala medier i termer av spenderad tid, men insåg ganska snabbt att det inte var helt enkelt. Det började med att jag installerade en app som ska berätta för mig om hur många gånger jag är inne på mobilen, och hur lång tid jag varit inne under en hel dag. Den appen gick bonanza (My addictometer) och redan under förmiddagen började den att skicka varningsmeddelanden.

Jag kände mig missmodig och mobilberoende – alltså långt borta från resiliens, om vi ska hålla oss till temat. För jag hade ju skrivit om detta. Det blir en revidering i hur jag ska hantera sociala medier, men jag behöver också vara snäll med mig själv – jag jobbar med 3-4 företagskonton på Facebook och det känns onekligen som att en stor del av mitt liv faktiskt händer där.

Men!

Jag har också saker i det verkliga livet som jag vill åstadkomma – så det behöver finnas utrymme för prioritering. Så enkelt, och så svårt är det. I samma veva som jag är väldigt digital, så sitter vardagsmotionen som en smäck – jag ser till att röra på mig, ta pauser, och också vara uppmärksam på den där rastlösa känslan som infinner sig vid slösurf.

Kontentan.

Resiliens – att veta varför man gör de val man gör – för att hålla längre, för att kunna vara precis på topp när det behövs (och inte dygnet runt). Det här är ett sätt att beskriva det på.

resiliens hållbar bloggare enemilia 2
Att samtala och inte enbart fokusera på business gör att jag blir leveranssäker när det gäller. Här med Kristin på fotosession i veckan. Foto: Christofer Lind

Så – försök inte att undvika stress – förhåll dig till livet, så att du vet hur du ska bemöta stressen. För ja, den kommer att komma.

Hur är du resilient, skulle du säga?

Det mesta finns det tid för, faktiskt.

prioritera rätt i livet - naturen 1

Jag suckar lite denna första advent. Ingen adventsljusstake framme, julpyntet känns avlägset. Vi har inte hunnit helt enkelt. Eller kanske borde jag skriva: vi har prioriterat annat. För det finns tid för det mesta, faktiskt. Men inte allt på en gång. Jag önskar att jag var mer pysslig, men det som varit på min lista på sistone har varit helt andra saker.

Kanske är det så att man behöver prioritera rätt i livet, även om julmys gärna får ta plats där med.
lästips! Julstress? Eller så ändrar vi på det! (tips)

Mina & våra val hösten 2017.

Varit ute med lillen i ur och skur. Skrattat, sprungit, bråkat, jagat, upptäckt och fnittrat. Gärna med våra grannkompisar.

Läs gärna “Mamma” sa han och pekade.

Maten. I ur och skur. Vad betyder det? Det betyder att oavsett hur mycket vi har på agendan så ska maten (och sömnen) alltid ligga högst upp på priolistan. Det gjorde att vi hade en lunchlåda till alla i filmteamet igår, och vi hade färdig middag som väntade när vi kom hem efter ett roligt, men långt, filmuppdrag. Och apropå sömn så blev jag för en tid sen intervjuad kring just det – ska flagga när det är dags för artikeln i handeln (det dröjer nog ett tag).

Rörelsen för mig själv. Det är något med vinter. Min springlust får ny energi och jag är ute och springer ofta. En kravlös runda på 30 minuter. Jag blir som ny nästan varje gång. Verkligen ur och skur.

prioritera rätt i livet - gå ut rörelse 1

Rensningsprojekt. Vi har många saker att ta tag i här hemma, och ibland vet jag inte alls var jag ska börja, eller vi, för den delen. Men jag kan stoltsera med att några hyllplan i hallen är städade och sorterade, där man lätt hittar både regnkläder och vantar och mössa. Och det är just det: de där små delmålen man når i en annars hektisk vardag.

veta mer? Läs “Att leva enkelt – om minimalism”

Vilat och mediterat. Hösten har bjudit på många händelser, både nära hjärtat och längre ifrån. Det har varit stundtals tufft, och stundtals superkul. Och då gör jag det där jag behöver. Vilar, mediterar, promenerar, fotograferar. Skiter i allt, och nyttjar mitt f-ck-off konto. Just nu använder jag Yogobe, och har fastnat för en meditation på temat gränser, som leds av Anja Bergh. 10 väl använda minuter.

I be with Yogobe.

Det jag tar med mig från reflektionen är det här med små delmål. Saker jag kan åstadkomma på en kvart. För så är realiteten hos småbarnsföräldrar. Nu meditera. Tack för att ni läser, jag uppskattar min skara, min tribe!

Saker jag inte önskar mig i jul.

julstress hitta ditt lugn i hjärtat

Ni som läser vet ju hur det ligger till. Det som började som en kul grej, har vuxit sig till en värdering och något som jag står fast vid. Det ska inte köpas något nytt, nej. Det finns förstås en massa vinster med det, men i det här inlägget vill jag fokusera på allt det jag inte vill ha till jul. Och varför (och ja, det handlar ju till viss del om julstress).

Bilderna från det här inlägget var från i veckan, när jag hälsade på min kompis Asia. En stund tillsammans, ganska så gratis. Och är också till viss del möjlig för att jag inte spenderar pengar. Jag spenderar tid. Enkel matematik.

julstress tagga ner

Julstress? Nja. Och mer därtill som jag inte önskar mig i jul.

♣ Jag önskar mig inte nya saker. Varken prylar, böcker eller “bra att ha”. Varför: minimalism är min melodi. Även om jag (och vi?) har långt kvar – I love the process though.

♣ Jag säger nej tack till julklappsöppning som aldrig tycks ta slut. Varför: vi är långt borta från julefrid, när det endast handlar om saker man ska få. Jag säger inte blankt nej till julklappar, men det handlar om mängd och innehåll. Vi har ju en liten en, men jag tänker att några väl valda klappar får bli vår melodi.

♣ För att det ska bli bra, vill jag gärna pynta, men det ska vara av det vi redan har. Inte en julgranskula till. Jag håller på att skriva på ett inlägg som heter “saker jag har dille på just nu” och en av de saker som jag inte har dille på är ett fullbelamrat hem. Varför: Less is freakin’ more.

julstress ät choklad

♣ Jag undviker gärna att vara däst och sockrig. Gärna lite balans och mycket grönsaker i jul. Varför: det har faktiskt inget med nyttighet att göra, eller präktighet heller. Utan för att min mage och kropp mår pecka lurk av den typen av mat. Däremot blev jag överförtjust i de mörkchokladdoppade cashewnötterna som jag köpte till Asia. Oh joy för dem!

♣ Alkohol. Nej. Tyvärr. Det faller som vanligt bort. Till hundra procent. Varför: Så har det varit länge, och så kommer det förbli, jag tycker inte om när människor är rusade.

♣ Avslutningsvis. Jag vill inte kuta igenom julen som en skållad råtta – jag förstår att människor får en typ av julstress, det är lätt att dra på sig en sådan. Nej, då ställer jag hellre in. Varför: Lite lagomhet och en stunds (gärna längre) reflektion vill jag ha.

Ps. Hundarna nedan var all about mindfulness – så fina, så försiktiga, så nyfikna, så graciösa.

hundar

Vad vill du inte ha i jul? är du i behov att tagga ner din julstress?

Relaterat innehåll: Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

Den viktigaste punkten. Om att hitta sitt fokus.

Hitta sitt fokus trots en pressad situation? På Allt för hälsan, som gick i helgen, fick jag möjlighet att träffa flera inspiratörer på temat meditation, yoga och stress. Och jag blev blown away, trots att jag vet hur andning, fokus och yoga fungerar. Men att få samtala med Magnus Fridh (som jag aldrig träffat tidigare) med anledning av hans bok Viloläge (ni förstår ju peppen på en vilobok i den här bloggen?) och sedan sätta sig utanför scen för att tillsammans med publiken gå igenom en kort guidad meditation tillsammans – otroligt! Det syns ju inte på mig att jag är uppvarvad ibland (yes, I am an actress), men jag ville bara skriva: att det var precis vad jag behövde. Och det visar på två saker:

  1. För mig fungerar guidad meditation bra – jag är inte en person som “själv” klarar av att meditera. Med det sagt, så vill jag samtidigt säga: vi behöver alla hitta vår egen väg till ett bättre fokus, och ett stilla sinne. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget Stresskolan del 3. Om att hantera. Där jag bland annat fått det förklarat, att guidad meditation funkar inte för alla.
  2. Att det inte behöver ta jättemycket tid i anspråk. Som jag skrev igår, så satt jag några minuter, kanske en kvart och varvade ner i min skrubb.

viloläge hitta sitt fokus magnus fridh

Hitta sitt fokus, när det är tufft.

Texten nedan, skrev jag för en tid sen, i ett skede där “livet händer”.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I ärlighetens namn: det viktiga blir ju att känna, något, överhuvudtaget. Det har varit en svår höst, och en fantastisk höst. Jag har fått så ofantligt fin kritik på två av mina större jobb, och jag blir stolt, så stolt. Och ödmjuk inför det faktum, att livet kunde ha sett helt annorlunda ut. Det är liksom ingen självklarhet att jag befinner mig på min plats. Precis som med mycket annat, så är det jobb bakom, och ett sökande efter positiva erfarenheter av livet. Den här veckan som varit har varit extra utmanande. Men då behöver jag hitta mitt fokus. Min kärna – den viktigaste punkten, kallar jag det för. Sen har det hänt saker, som gjort att jag behövt lägga tid på resa och samtal. Egentligen inget problem för mig, men det har tagit en massa energi. Relationer är bland de svåraste, och jag har fått mig en käftsmäll. Nu orkar jag inte mer, så jag har dragit i både handbroms och den vanliga bromsen. En gränssättning, och en möjlighet att ta vara på mina egna resurser.

Och vad hände egentligen? Jag kan sammanfatta med att jag under en veckas tid, kanske två, hade ett stort fokus på att bara hålla ihop. Och den viktigaste punkten, det var att hitta det fokuset.

Vad gör du för att hitta fokus? Det finns ju många sätt?
Older Posts »