I höstas påbörjade jag matsvinns-jakten. Det var en omställning som både var rolig och utmanande. Du ska inte stressa när du förändrar något. I tell you! Jag har känt mig upprymd, förvånad, ledsen och inspirerad. Jag har lärt mig mycket och framför allt är jag stolt.
Idag är jakten på matsvinn en vana. Vi gör rätt saker för att minska vårt avtryck. För matsvinn är inte bara slöseri på resurser, maten har ju i sin tur krävt resurser. Jag skrev att jag är stolt, och det är jag. För att jag gav mig tiden att förändra. Tid är också det som kommer avgöra hur vi hanterar klimatfrågan. Men jag tror att om vi adderar glädje till förändringen, så kommer det gå lättare. Eller hur?
Mina flöden på sociala medier är all about kunskap och inspiration (ja faktiskt!) inför den utmaning som vi står inför. Här kommer några tips på konton på Instagram som jag tycker du ska följa.
För några månader sedan började jag med #matsvinnskampen. Ett försök att se över vårt hushålls matavfall och matsvinn. Det handlar egentligen om två stora delar: att våga och att organisera. Våga titta, lukta och smaka och organisera på ett sätt som gör att du får kontroll. Maten är en självklarhet idag men samtidigt så livsviktig. Äter vi fem måltider om dagen, så är det 1825 tillfällen under ett år som du öppnar munnen och lägger i lite fuel. Samtidigt är det svinn som vi står för i hemmen så pass stora mängder, att det tåls att skrivas om.
Den gången då jag tog lillemans grötrester och gjorde något nytt av det.
Matsvinnsmentaliteten i Sverige 2019
Vi bor i en del av världen där det helt enkelt är möjligt att slänga mat. Men det finns också något mer därutöver. Ett slösa-samhälle som tänker att man ska kunna köpa sig ur varje situation. Vi slänger mat eftersom vi kan köpa ny sådan. Det finns en attityd, om än inte särskilt medveten sådan, att lösningen är så nära till hands. Ett klick från nästa matköp. Allt färdiglevererat och inget besvär. Min mamma berättade att hon vid ett tillfälle hade fått en apelsin vid jul och hur hon verkligen njöt av den, den där julen i ett fattigt Warszawa. En apelsin. En skatt. En dyrgrip.
Vi har också slängt mat här hemma. Anledningen: organisatoriskt slarv. Vi har helt enkelt slängt mat för att vi inte haft ordning på den. Vi har slängt mat eftersom vi köpt på oss för mycket. Vi har slängt mat eftersom vi haft fel grundinställning. Det är också en bekvämlighetsfråga. Vem orkar titta, lukta och smaka?
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.
Är det en fråga om ansvar?
Ansvar. Nu kommer den tunga biten. Vi finns till här på jorden, vi ska förvalta den tid vi fått. Vi ska vara schysta mot varandra. Vi ska vara schysta utifrån planetens begränsningar. Det är aldrig schyst att ta sig lyxen att slänga mat. Det här är något som kommit till mig efter månader av analys och förbättringsåtgärder. Där jag städar min kyl medan någon annan svälter på andra sidan jorden. Det är klart som sjutton att jag ska bry mig. Det är en fråga om värdighet. Det är en fråga om common sense. Jag brukar inte ha den här tonen, men nu blev det så. Men låt oss också prata om fördelarna. När man efter ett tag, låt oss säga två månader, har hittat sina rutiner, där man kollar av och är på de matrester som blir över, då har man förhoppningsvis turen att ha hamnat i matflow. Då kan man plötsligt spara tid, genom att inte slänga den mat som man både handlat och lagat.
Så. Först en insats, sen övning, sen färdighet, sen matflow. Det är så du får bukt med ditt matsvinn!
