Det talas om lågkonjunktur, inflation och stigande matpriser. Kanske är du också en av dem som reagerat på att maten blivit dyrare? Titta på lyxprodukten kaffe till exempel: Bryggkaffe Ekologisk 450g KRAV Arvid Nordquist Selection, på ICA, kostar enligt dagens datum 67 kronor. Det är en markant skillnad mot hur det var för några månader sen. Och även frukt och grönt skjuter uppåt. Vet du hur mycket av vår disponibla inkomst som vi lägger på mat? 12,6 procent enligt SCB (för 2021), då räknas inte café och restaurangbesök med (som tillsammans med hotell blir 5,8 procent). Jag kan väl säga att jag är hemskt nyfiken på hur det kommer se ut för 2022. För jag har en åsikt här. Jag tycker nämligen att vi ska lägga pengar på mat – och jag tycker att hållbar mat ska få kosta (eller kanske ännu bättre: att ohållbarhet får sin rätta prislapp).
Innan jag skriver vidare vill jag påminna om att det finns familjer och människor som har det oerhört tufft ekonomiskt och med det finns en förståelse att det helt enkelt inte går ihop att köpa kaffe för 67 kronor eller tvåpack paprika eko för 56 kronor. Jag vill uppmärksamma att det finns grupper i Sverige som drabbas av fattigdom och att matpriserna stiger gör det hela ännu tuffare. I den bästa av världar skulle vi alla ha råd med hållbar mat. Även om det finns delar i utbudet som både kan vara prisvärt OCH hållbart – inte minst baljväxter. Lite längre ner kommer jag att tipsa om ett lyssnartips!
Matpriserna stiger men hur värderar vi maten?
Så jag säger alltså att maten ska få kosta. De där 12,6 procenten är inte är särskilt mycket av den disponibla inkomsten. Vi är rätt så duktiga i Sverige att prata om “billiga matkassar” och det irriterar mig samtidigt som jag förstår logiken i budskapet: mat är något vi alla behöver och den behöver marknadsföras. Men om vi vänder på det: tänk om vi la 50 procent av vår inkomst på mat, vad skulle det innebära? Annan konsumtion blir då lidande. Men måste det vara något dåligt då? I genomsnitt släpper varje krona ut cirka 46 gram koldioxid i atmosfären (Konsumtionsrapporten 2019). Kan det vara så att vi borde lägga mer pengar på mat och istället dra ner på flygresor, lyxkonsumtion och annat som tär? Ja, matpriserna stiger, men går det att förstå det i ett annat ljus?
>>Du kan också läsa om världens mest onödiga utsläpp >>
Det kan också vara så att maten behöver få kosta. Särskilt i ett läge där omställning är nödvändig. Tänk om våra klimatkronor som vi lägger på mat i framtiden inte alls släpper ut för mycket, att den hållbara maten gör att vi kan äta den med gott samvete? För mat behöver vi, det kan vi inte komma ifrån (även om jag för flera år sen läste om ett piller/dryck som skulle innehålla allt vi behöver). Om jag ska ge ett riktigt bra lyssnartips så är det Elin Röös som håller sitt sommarprat den 12 augusti 2022.
Några sista ord. Värderingar. Paus.
Vi behöver ett skifte – det kan inte vara rimligt att vi som konsumenter finansierar ohållbarhet genom att handla och efterfråga skräp. Jag skriver skräp och menar då all den konsumtion som bidrar till klimatförstörelse. Och det är inte bara klimatet, utan det finns så många miljöanledningar att verkligen väga våra kronor på en våg. Att veta och förstå skillnaden på hållbart och ohållbart. Att känna det, att veta det. Att agera på det. Som jag skrivit så många gånger förut så tror jag på en förändring med glädje i fokus, att styra kosan med ett leende. Varför är jag då så hårdhänt i min text? Allvaret behöver få komma till sin rätt helt enkelt. Värdera maten som den förtjänar.
Vad tänker du när du ser att matpriserna stiger?
8 Comments
Tack för ett tänkvärt inlägg. Så glad att jag hittat till din blogg!
Matkostnader som uppgår till 50 % av den disponibla inkomsten är ju både ett skräckscenarium (för stora delar av världens befolkning är det redan så och med matpriser som går upp är det redan svårt för människor att överleva).
Skulle skriva att det också är ett drömscenarium, men nej, det är det inte. Men att utgifter för hållbara tjänster skulle skulle varit den största utgiften, förutom mat, boende och nödvändiga kostnader, det hade ju varit underbart; massage, hårklippning, terapeutiska samtal, utbildningar, kurser, laga sånt som är trasigt, fotvård, trädgårdsskötsel whatever.
Konsumera måste vi ju för att de ekonomiska hjulen ska snurra. Men vi kan ju konsumera annat än prylar. Jag har just lagt en nätt summa om halva min årsinkomst på en utbildning, för att jag vill fortsätta att utvecklas och ha ett hållbart arbetsliv. Men, också för att undvika att köpa en ny bil, charterresa eller nåt annat som inte intresserar mig, men ändå verkar eftersträvansvärt av många.
Önskar dig en fin sommar 🌺 och heja dig som inspirerar med dina köpfria utmaningar! 🍅🥕🍏
Åh vad fint att du tittar in här, det glädjer mig.
Tycker det här inlägget är otroligt bra och jag uppskattar lyssningstipset (om än lite tidigt:). Personligen har jag varit så svinn-eliminerande att jag börjat bli en jobbig småbarnsmamma (barnen är lite rädda för att inte orka äta upp eller beställa sånt som de inte visar sig gilla på restaurang tex), men jag tycker ju egentligen att den här frågan är superviktig. För allt som kostar tenderar vi att bry oss om. Jag tycker mig till exempel behandla min iPad otroligt mycket bättre än en t-shirt eller vår tidigare gratis-platta från en asiatisk it-konferens som min sambo deltog i. Och så är det nog med maten också, men visst är det “skönt” att egentligen inte behöva få ångest på riktigt över att man glömde frysa in smörpaketet innan semestern eller inte orkade äta upp kebabrullen. Så hade det säkert varit om mat hade varit riktigt, riktigt dyrt.
Känner mig tacksam över din reflektion. För du snuddar vid en annan aspekt: miljöstress. För är vi medvetna kräver det ju också engagemang. Och gränsen till stress kan finnas där, i närheten av engagemanget och värderingarna.
Jag känner att jag fortfarande inte kommit så långt i tanken, är kvar i det lite halvchockade tillstånd där man fortfarande inte riktigt fattar hur mycket matpriset rusar men åtminstone insett att kaffe och tomater får vänta, eller kaffet får va och tomaterna får vänta tills de växer i egen odling i sommar…
Jag tycker det är knepigt med matpriset. Det vi ser i USA, där folk oftare lever på marginalen, är att de fattiga äter skit medan de rika äter eko. Så frågan är om priset får mer folk att prioritera mat eller om de bara byter varor till ännu sämre?
Jag tycker mat som mjöl, mjölk, ägg, frukt och grönt i säsong ska vara billigt, medan godis, alkohol, läsk, snus och cigg kan vara vansinnigt dyrt. Styr folk mot grund-bra mat. Det skulle nog överviktsepidemin i Sverige också må bra av.
Svårt ändå… och inte har vi sett pristoppen än heller.
Hej Ewi! Det verkar som att människor väljer bort frukt och grönt i större utsträckning för att priserna går upp. Tänk: vi är beredda att köpa märkeskläder för tusenlappar medan maten, märkesmat om vi så vill, får stå åt sidan.
Tack för bra tips.
https://blogg.loppi.se/kina/
Kul att de kommer till nytta!