Igår var det kalas. Tänk att få fylla 90 år? Det är fantastiskt. Jag önskar att alla som vill, får ett så långt liv som möjligt. Jag brukar säga till min vän S att han MÅSTE bli hundra år. Själv vill jag också leva länge.

Söndagar ska man vila på är det sagt. Och jag försöker. SOM jag försöker. Men att blogga och skriva är som att vila. Det är något med vilan som är så vackert. Hur vilar du?

Utanför fönstret: nyanser av grått. Det är höst på riktigt. Jag tänder ett ljus och tänker på dig som jag pratade med igår. Det var länge sedan sist.

Jag längtar efter att träffa vänner igen. Det har blivit mycket av den varan på sistone. Och sen har jag fått lite nya bekantskaper, det har varit otroligt roligt. Du kanske läste mitt senaste inlägg?

… men också en tanke?

Jag har tänkt hela sommaren. Fram och tillbaka. Sedan i juni, juli. Eller kanske redan sedan i maj månad. Ältat. Någon som känner igen sig? Låt mig lista mina tankar.

  • Vad ska jag bli när jag blir stor?
  • Varför kan jag inte sluta älta jobbrelaterade saker?
  • Vad är kärlek?
  • Hur maxar jag min ledighet?
  • Varför tackade jag nej till det där jobbet?
  • Hur kommer det sig att jag nästan alltid överpresterar?

Jag vill veta: vad tänker du på just nu?

Kram

Emilia

höst i vendelsö

PS. Platsen ovan är en favorit. På den bänken har jag suttit ofta. Det tar ca 25 minuter att gå dit. Ibland cyklar jag. Jag läste förresten något spännande på Resumé – skrivet av Katarina Graffman och Jacob Östberg – om det här med att vara unik. Intressant!