Det har varit en krävande vecka, då både jag och lilleman snorat. Han hade halsfluss och vi har varit hemma i 1,5 vecka. Vi har försökt aktivera oss med blandade resultat. Inte lätt att vabba när man själv är trött. Maken har lastat av efter halva dagen, för att vi ska hålla allihop. Samtidigt har det varit mysigt och vi har verkligen hängt ihop. Lilleman är mitt allt.
Igår var sista dagen hemma, vi firade våra nästan helt friska kroppar med att ta cykeln till Tyresta (jag lovar att återkomma om den saken, jag har cyklat nästan 40 mil sedan jag köpte en ellådcykel i somras och jag vill berätta om hur det är att cykla ofta).
Jessica på Tyresta
I Tyresta hade vi ett mål, nämligen att besöka #jessicapåtyresta. Det är vår vän Jessica från Odlingstv som odlat rejält på en bit mark och jag blev överväldigad av det vi mötte: det var ingen liten odling! Lilleman blev eld och lågor och ja, vi stannade fram till efter kl 15.00, så nånstans tre timmar.
En lång stund på en vacker plats. Här plockar Jessica mandelpotatis till oss, medan hon pratade med en bekant som önskade sig mer kålrabbi.
Vi köpte hem: mangold, savoykål, mandelpotatis, grönkål, bönor, rödbetor. Vi har nästan lagat mat på allt det, idag blev det en mangoldsoppa, mumsigt (och jag passade på att ha i spenat som vi hade sen tidigare. Matsvinnskampen du vet!). Igår gjorde vi potatisen i ugn (alltså, jag kan leva på potatis enbart), vi kokade rödbetorna, vi gjorde grönkålschips. Det finns en story på Instagramet finns en story på Instagram från gårdagen som du kan titta på (“Tips just nu”).
Det växte på ett sätt som fick hjärtat att studsa. Så oerhört vackert. Här mangold.
Den här helgen är en lugn helg. Jag vill ägna den åt skapande, familjen och inte minst rörelse. Snart kommer min bästa vän Sven hit och jag tror vi ska ge oss ut i regnet en sväng. Längtar efter skogens dofter. Att du läser mina texter betyder mycket. Om du har några frågor eller önskemål: släng in dem i kommentarsfältet. Har du nyss hittat hit, läs mer om mig här.
Det finns såklart hur mycket som helst att säga om matsvinn. Världens mest onödiga utsläpp. Men att bara säga “släng inte maten” är att ta maten ur dess kontext. Det är rätt självklart å ena sidan att mat inte ska slängas och att vi behöver ha ett minskat matsvinn. Men å andra sidan är det omöjligt att hålla ytterligare en sak i huvudet, där det redan myllrar av annat. Ja, vi har råd att slänga mat och ja, vi är stressade. Jag ser ju själv hur det har gått i sommar, där jag balanserat jobb, barn hemma och för lite återhämtning. Vi har kastat en hel del, tyvärr. Trots att det hos mig är cementerat att mat inte ska slängas. (bilden för inlägget är fryst kaffe).
På något sätt blir det överflöd vi har, en orsak till att maten slängs. Fanns det ingen mat skulle situationen se annorlunda ut, såklart. Vi slänger för att vi kan och har råd, och frågan är vad som skulle behövas. Vi kanske fortfarande ska ha råd med maten, men att vi kan slänga hör ju ihop med värderingar och vad vi anser är viktigt. Adderar vi vanlig vardagsstress, det vill säga allt det som vi berörs av under veckan, så är det lätt att prioritera bort maten i kylskåpet. Ingen far ju direkt illa så där på studs, eller hur? Sen att matsvinnet bidrar till en klimatkris kan vara svårt att ta in. Det är lite för långt bort.
Här kommer ett utdrag ur min bok. Forskarna som uttalar sig är Cecilia Katzeff och Annika Carlsson Kanyama, KTH.
Ur kapitlet Matsvinnskampen, Klimatglädje
Strategier för minskat matsvinn
Hur vi organiserar vår förvaring av mat verkar påverka mängden matsvinn. Inte så konstigt: saker kan som bekant »drunkna« eller till och med »försvinna« när de landar i kyl eller skafferier. Cecilia ska precis påbörjaett forskningsprojekt som finansieras av Vinnova, där man ska testa digitala förvaringslösningar för konsumenter för att minska matsvinn i hushållen.
»Det ska vara speciella lådor som man har i kylen, där man ska kunna logga den mat man har i lådan i mobilen. Du ska kunna bli påmind i butiken om vad du faktiskt har hemma«, berättar Cecilia.
Jag funderar på vad som är enklast. Vad skulle du tycka om att behöva logga din mat på det här sättet? Skulle det vara jobbigt? Eftersom jag är lite trött på all teknik tilltalas jag personligen mer av det här med att färgkoda innehållet i min kyl.
Kan odla själv råda bot på matsvinnsmentalitet?
»Man har egentligen inte utvärderat det än, om en sådan digital lösning skulle kunna vara något. Vi kommer att göra användarstudier på det här.«
Det som kanske är viktigast när du själv vill minska ditt matsvinn är att utveckla en form av medvetenhet. Att du går igenom kylen. Att du sätter rutiner för det.
»Om kylen är rätt tom, då har man en bra överblick och sällan något svinn. Men samtidigt finns det ett incitament att storhandla«, säger Annika.
Här anar vi en konflikt. Det är bra för oss att ha lagom mycket mat hemma för att få en överblick och hålla ordning. Samtidigt så öser butikerna ut erbjudanden där vi uppmanas att handla mycket, för att få ett bättre snittpris. Förmodligen vinner vi inte särskilt mycket på att köpa 3 betala för 2, om vi ändå slänger den tredje. Butikerna har med andra ord ett stort ansvar, i och med att de har makt att påverka vad du och jag gör när vi handlar.
»Jag hörde på nyheterna att allt fler butiker lagar egna färdigrätter baserat på sådant som håller på att gå ut«, säger Annika.
Det låter ju bra, men det finns också en form av motsägelse, menar Cecilia. Butikerna uppger sig ofta vilja minska matsvinnet, men man vill samtidigt inte ha tomma hyllor, vilket skulle se påvert ut. Och då blir det ofrånkomligen mat över.
Min antistresskur fungerar, minskat matsvinn here I come <3
Så jag reflekterade över mängden mat vi slängt i sommar. Och jag tänker också på en annan sak. Ibland, när jag är stressad, så slänger jag mat för att “den inte känns bra”. Istället för att titta, lukta och smaka, så tar jag istället ett beslut baserat på känsla, inte bra. När man är lite ofokuserad och stressad så vill man liksom inte bli störd. Av mat. Det är knasigt.
Så nu har jag lugnat mig lite. Och vet du, det fungerar! Jo. Jag öppnar kylen med lite respekt, och äter sådant som ska ätas upp och håller inte på att “känna” mig fram.
Ingenting blev som vi tänkte oss. Men hur ofta blir det som man tänkt sig? Visst, du kan planera och styra mycket, absolut. Trots det, så kan livet ändå vilja annorlunda. I januari i år, det vill säga en tid innan pandemin drog igång på riktigt i Sverige, så hade jag en plan. Att ta det lite lugnare. Jag ville testa att våga leva enklare, men fick en corona-chock. Livet ville annorlunda, jag letade upp ett meningsfullt jobb och sommaren bestod av natur, jobb, familj, jobb, bada, jobb och en massa matlagning. Nu sitter jag här i sängen och jag minns planen från januari: att ta det lite lugnare.
Jag har hållit på att dividera. Var skulle jag göra nytta just nu? Och mycket handlar förstås om familjelivet, nån slags balans och inte minst: hälsan. Länge har jag varit en person som pratat köpstopp och i skrivande stund är vi nästan 3300 medlemmar i Köpfritt-gruppen på Facebook och vi växer (inte minst när Amelia delade denna artikel).
Så vad kommer jag göra i höst? Jag kommer att skriva på mitt nästa bokprojekt (hint: jag är redan igång), prata Klimatglädje på några platser, och komma fram till svaret: var ska jag vara? I september lanserar jag min nya webb för mitt företag och jag vill säkra upp 2021 vad gäller uppdrag, eftersom utan planering blir det svårt att göra verklighet av tankarna uppe på huvudkontoret.
På min instagram skrev jag så här: SE NÅGOT VÄXA. Jag har tänkt på en sak. Hur förbenat kul det är att se något växa. Och jag kommer säkerligen återkomma på temat hur jag lyckades med en (1) paprika i år, och hur taggad jag är på att lära mig mer om odling. Men! Växandet kan komma i fler former. Resan kan kantas av både tvivel och eufori. Och jag tror att det passar mig bra.
Våga leva enklare
Men vet du, det viktigaste i höst handlar om något annat. Det handlar om att det passar bra i tiden och med plånboken att sakta ner lite. Våga leva enklare. För att kunna tänka lite klarare, ta bättre beslut och inte minst: göra något mjukt av min tid. Sen jag blev mamma har företaget gått som tåget, för jag blev liksom effektiv och målinriktad på köpet. Jag vet hur jag ska göra för att få uppdrag, jag har ett brett och trevligt nätverk och har samlat på mig digitala erfarenheter som behövs därute.
Det är superläskigt att ta det lugnare. Jag är van att vara på hugget. Men jag vet också att jag behöver både distans och tanketid, på en annan nivå. Jag behöver också ta hand om mig, för jag vill det. Det ena behöver inte utesluta det andra förstås, men det är lite skönt att fokusera på EN sak i taget. Hur många gånger har jag inte pratat om köpstopp som ett sätt att senare i livet byta ut inkomst mot tid? Ja precis!
Det är en lång sommar, som bjuder på det mesta. Och det går att sommarnjuta utan att spendera en enda krona. Här är några av de saker jag hunnit med.
Ett: Bada. Undersökt olika platser att bada på, vid samma sjö. Vi bor nära Lycksjön och där har jag lite av ett andningshål. En plats, en klippa, har jag besökt många gånger, ofta för att ta ett förmiddagsdopp och starta dagen med lite svalt vatten runt min kropp. Fyra olika platser har jag funnit runt Lycksjön, varav jag badat på tre av dem. Oftast ensam, men också i sällskap av andra. Min toppaktivitet alla kategorier!
Lycklig av Lycksjön
Två: nära utflykter. Jag och barnet har hittat några favoritplatser som vi besökt ofta. Med oss har vi matsäck och vatten. Och givetvis en termos med kaffe. Vi hänger några timmar, sen cyklar vi hem.
Valleby, Skogås
Tre: Skogen. Jag springer ut i skogen så ofta jag kan, och nu i augusti är ljuset så vackert därinne. Jag plockar blåbär och hallon och traskar på okända stigar.
Jag gillar ju slow life, vila, skog och natur. Mina ambitioner är ofta medvetet låga, jag är långt ifrån att vara en karriärist. Enkelt liv är, tja, en rätt bra idé om du frågar mig.
Att skriva en bok är sjukt mycket jobb. Särskilt om den tangerar stora områden, forskning och intervjuer. Som tur var hade jag ingen aning om vilket insats som krävdes, och när jag sen slet mitt hår för att färdigställa boken förra sommaren, då var det ju bara att tuta och köra.
Men varför skrev jag då en bok om klimatet?
Det råkade bli så att klimatfrågan blev personlig för mig. Jag insåg sommaren 2018 att om vi fortsätter med fossildrivna livsstilar så skapar människan en värld där jag själv inte skulle kunna leva. Det funkar inte för mig med ett varmare klimat, rent hälsomässigt. Ju mer klimatfrågan attraherar mitt ego, desto bättre. När saker blir personliga, då är vi mer redo att ta action.
Så kom det sig samtidigt att jag faktiskt redan var lite #klimatsmart, med köpstopp sedan några år tillbaka. En första förläggare tyckte mitt köpstopp var spännande och föreslog att jag skulle skriva en synopsis. Och det gjorde jag, i rasande takt. Och det handlade inte bara om köpstopp, utan även andra områden. Det blev startskottet för Klimatglädje-boken.
Förlösande när boken var klar. Omslaget och bilderna i boken är illustrerade av Asia Pietrzyk
Utdrag ur köpstopp-kapitlet
Inlåsta i konsumtionsfällan När Cecilia berättar om »lock-ins« nämner hon forskaren Christer Sanne och längre fram tar jag del av en rapport som denne Sanne skrivit, Willing consumers – or locked in? Policies for a sustainable consumption (2002).
Som han beskriver det handlar det inte bara om den enskildes vilja att vara mer hållbar; som konsumenter har vi visserligen möjligheter att välja, men vi är också påverkade av ett större sammanhang. Det är inte bara att förändra sin livsstil, utan frågan är större än så. Christer Sanne beskriver hur du som konsument är intvingad i ett konsumtionsmönster som till stor del ligger utanför din kontroll. Det som påverkar är bland annat tillgången på varor och tjänster, tekniska system och andra aspekter. Sanne pekar förstås också på medias roll och företagens intensiva marknadsföringssatsningar. Det får mig att tänka på influencer marketing, som innebär att företag tar hjälp av både stora och små influencers för att använda sociala medier i sin marknadsföring. Syftet är i de allra flesta fall att sälja produkter eller att bygga varumärke.
Det är många unga som följer sina idoler och som därmed samtidigt exponeras för reklam efter reklam, produkt efter produkt. Det känns inte riktigt bra i magen, eller vad tycker du? Jag läser senare en artikel i Aftonbladet, »Influencers orsakar konsumtionshets hos unga«, i vilken det berättas om en undersökning där 80 procent av de tillfrågade menade att sociala medier bidrar till hets kring konsumtion. Den tillfrågade ekonomiexperten, Elin Helander, menar i artikeln att det är naturligt att vi faller för det, eftersom influencers många gånger målar upp »ett liv som är eftertraktat«.
Att tala om köpfritt eller minskad konsumtion som livsstilsval kan sticka folk i ögonen. En vanlig fråga jag möter är: Vad ska vi finansiera det offentliga med, om ingen konsumerar? Och visst har de en poäng: vår konsumtion ger underlag för inkomster, för skatter och det kan vi bygga samhälle av. Vård, skola och omsorg, bland mycket annat. Samtidigt befinner vi oss mitt uppe i en större klimatförändring, där konsumtionen är en viktig faktor och orsak till mängder av utsläpp. Det blir en målkonflikt: vi vill ha in skattepengar och resurser som är beroende av fortsatt ekonomisk tillväxt, men vi vill också begränsa våra utsläpp och bromsa den utveckling som leder till global uppvärmning. Det finns en del av miljörörelsen som anser att det är nödvändigt att fokusera på lösningar bortom BNP-tillväxt. Här vill förespråkarna hitta andra samhällsmodeller som inte utgår från ekonomisk tillväxt. Mellan åren 2014 och 2018 genomfördes forskningsprogrammet »Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande«. Bland annat togs det fram fyra olika scenarier för Sverige 2050: kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, automatisering för livskvalitet, cirkulär ekonomi i välfärdsstaten. Kollaborativ ekonomi innebär en ekonomi med samarbete i fokus, där vi till exempel delar på olika resurser. Det kan vara att du samåker med grannen till Ica och handlar eller att du tar del av ett klädbibliotek. I rapporten läser jag att det kollaborativa kan vara på flera nivåer, där man till exempel på nationell eller internationell nivå nyttjar smarta digitala lösningar. Vad menas med automatisering för livskvalitet kanske du undrar? Här handlar det om att många arbetsuppgifter tas över av robotar och andra tekniska lösningar. Denna modell bygger på en kraftigt reducerad arbetstid – i rapporten nämner man 10 timmar per vecka som ett riktmärke.
I slutrapporten för programmet, Framtider bortom BNP-tillväxt, skriver forskarna bland annat: »För att hålla oss inom de planetära gränserna och bemöta de miljöförändringar som redan sker krävs en omställning till mer hållbara former för produktion och konsumtion, samt hur samhället organiseras.« De menar vidare att det råder »brist på politiska initiativ som sätter frågor om genomgripande samhällsomställning i fokus«.
Men Cecilia ger mig också en annan syn på tillväxt. Hon menar att vårt fokus bör ligga på de konsekvenser som olika slags tillväxt ger och att all tillväxt inte är dålig. »Är det negativa effekter så ska de bort. Och det genom beskattning och ändrade lagar. Tillväxten kan ju även öka om människor börjar gå på teater, och då är det ju något positivt.« Hon pekar också på att det finns andra kommersiella alternativ, kopplade till tillväxt, som är bättre sett ur ett klimatperspektiv, till exempel tjänster som erbjuder reparation. Samtidigt drar jag mig till minnes de där futtiga 60 kronorna som vi lade på reparation enligt Konsumtionsrapporten 2018. Någon form av normförskjutning behövs, annars kommer företagen som reparerar inte gå runt – det måste helt enkelt finnas en efterfrågan.
Som jag försöker. På riktigt. Öva upp närvaron, uppleva med alla sinnen, se precis det jag har framför ögonen. Jag tycker det är svårt. Ofta löser jag istället olika typer av problem. “Middag imorgon, vad har vi hemma, vad behöver jag göra storkok på, jag jobbar ju hela helgen” är en av klassikerna. Fröken Framtid är igång med ett hjärnkontor som pladdrar på, det ska trixas och fixas. Det är skrattretande att jag gör allt detta tankearbete, för att minska min stress. Ja ja. Vi jobbar på det!
Men så plockade jag de första mogna hallonen och jag landade mjukt i denna värld. Då behöver jag inte ens anstränga mig. Klara smaker, mygg som biter, grus som rullar under sandalerna. Ungefär som att doppa sig i sjön, där närvaron också kommer gratis.
