Latest Blog Posts / Page 8

Årets Medvetna Julklapp 2023 – en alldeles rättvis och värmande sådan

Jag vet. Det är tidigt, det är november. Men det kan vara värt att skänka en tanke på de konsumtionshögtider som närmar sig. Inte minst Black Friday (i nästa vecka bloggar jag om en helt annan dag, fast som infaller samma datum). Men också: Julafton med allt vad det innebär. Vi har sedan en tid tillbaka (i och med mitt köpstopp) varit ganska restriktiva med att gå loss på julafton. För det kan verkligen spåra ur, av olika anledningar (ehh. Det stavas konsumtionskulturen). Utöver det kan det vara förväntningar, krav och annat som gör att vi känner oss mer eller mindre tvungna att konsumera. Men jag tror väldigt mycket på något helt annat: gemenskap. Och det behöver inte enbart stanna vid familjen och de närmaste, det går att bredda sin krets – öppna upp, släpp in. Därför blev jag extra glad när Medveten Konsumtion och Klimatklubben meddelade vad som blir Årets Medvetna Julklapp 2023: Ett bidrag till en bättre värld.

God Jul illustration
Den här gjorde Asia Pietrzyk till mig 2015 – att dela med sig 🙂

Årets Medvetna Julklapp 2023: Ett bidrag till en bättre värld.

Så här skriver initiativtagarna till Årets Medvetna Julklapp 2023:

Årets Medvetna Julklapp är ”ett bidrag till en bättre värld”, med motiveringen:
“Årets Medvetna Julklapp 2023 är inte en pryl, det är en handling. Ett bidrag i form av tid eller pengar till ideell sektor, en gåva till en välgörenhetsorganisation eller en hjälpande hand där det behövs – i det stora, eller det lilla. Visad omtanke, empati, solidaritet och medmänsklighet har aldrig varit viktigare, i vår närmaste omgivning såväl som över landsgränserna.

Och här tänker jag att vi kan gå loss och tänka tillsammans. Själv tycker jag om den här klappen eftersom den inte måste involvera plånboken (hej hej köpstopp!) utan din tid värderas som minst lika attraktiv. Har du kunnat ge av din tid nyligen? Skulle du vilja ge av din tid? Vad skulle du vilja göra i handling för att hjälpa någon annan? Berätta gärna på Facebook i gruppen Köpfritt År 2023 (fd 2022) eller på sidan En köpfri dag.

Att ge av sin tid i juletid har också En köpfri dag-bloggen skrivit om (2011). Två gånger! (2018)

Jag kollade häromdagen på det här avsnittet av Ekonomibyrån. Och blev så nedslagen av snacket om att barn tänker på status och pengar (hallå?!) och att dessa två faktorer är viktiga för barn. Kan vi snälla sluta göda det här? Barn behöver kärlek, tid och fysisk aktivitet. Jag kommer vara den tråkiga morsan, ja, men jag hoppas kunna inspirera fler till att lyfta andra värden i livet.

Det här skulle jag vilja ge till min man och min son

Jag skulle vilja planera en dag med extra allt: där jag i detalj beskriver vilken mat och fika vi ska ha med oss (där de kan få önska sig vad de vill ha), att vi ska tända en brasa och att vi ska besöka en plats vi ännu inte varit på (eller ja, jag har varit där, men man måste ju få scouta sina platser).

Mitt livs gåva

Till min bästa vän Sven

Vi har bokat en stand-up i nästa år. Jag kan tänka mig att jag ger oss båda en promenad innan, kanske på en plats vi ännu inte varit på. Ett extra häng till oss båda (då fick jag också en present!). Vi har pratat om att äta ihop innan, och där tänker jag att vår slutdestination på julklappspromenaden kan vara restaurangen. Min kompis M skulle jag vilja hitta på något med – vi älskar båda Tyresta, där vi var förra veckan.

Det finns fler i min familj, inte minst min mamma, pappa och systrar med respektive. Att ge tid till min systerson O skulle vara en gåva som alla vinner på. Jag får umgås med pluttis och min syster och Os pappa kunde hitta på något på tu man hand.

“Men om man vill slå in klappen då?” Gör ett pyssel av det hela. Skriv ned din tidsgåva på ett vackert kort, om du som jag gillar att pyssla: gör det. In med massa kärlek och slå in din present.

“Men om mitt barn önskar sig något?”. Ja, såklart kan det vara så. Men jag tänker: mängd och jag tänker: icke-nyproducerat. Vi har försökt att hålla oss till tre julklappar till vår son. Eftersom han är van vid det, så är han supernöjd. Vi måste visa vad ett gott liv kan vara. Testa att ge “tid” till ditt barn – låt fantasin bestämma vad ni kan göra tillsammans och beskriv detta så tydligt som möjligt så att barnet får känna pepp! Här har jag skrivit om julen förut:

Hållbar jul – fem strategier du inte kan vara utan

Jag läser ofta inlägg om människor som har det svårt ställt ekonomiskt. Och det gör ont i mig. Av två anledningar:

  1. För att ekonomi skapar utanförskap – jag bidrar ekonomiskt när jag kan, men det känns ofta som hålen är stora att fylla. Jag har en stor del av livet levt på existensminimum, så jag vet hur det kan vara. Nu har jag så att jag klarar mig och jag vet att det är ett privilegium. Sen har köpstoppet gjort något med mig, men det är ett annat inlägg. Om vi tar bort “köp” så är vi alla lika. Oavsett bakgrund.
  2. För att vi har berättat att det goda livet är konsumtion och överflöd. Till dig som inte har pengar: du är värdefull för att du är du och du kan ge av din tid, av din kunskap, av din historia. Jag gjorde för ett tag sen en intervju med en person som berättade att hen hjälper andra människor att skriva ansökningar till stipendier. Den egna ekonomiska situationen var skral, men mening fann personen i att hjälpa andra.
Vad kostar en naturupplevelse?

Nu har jag fokuserat just det här inlägget på tid. Men har du ekonomiska möjligheter – kolla upp var det behövs bidrag. Världen är just nu i kaos (ont gör det!) och vi som kan ska ge. Jag minns den gången en ung man knackade på vår dörr och berättade om kollo för barn som inte har någon annan möjlighet till aktivitet. Det är flera år sedan och jag är fortfarande månadsgivare till Stockholms stadsmission. Och vet ni, den gåvan är en gåva till mig själv. När jag mår ännu lite bättre vill jag bidra med läxhjälp och kanske språkcafé. Men det är en bit kvar <3

Berätta – har du någon medveten klapp att tipsa om?

Årets medvetna julklapp 2023
En jul när du bara la dig på mig och så låg vi där och kramades. Det är julkänsla.

Ps. Jag ser att det kommer in lite nya på bloggen – här kan ni läsa mer om mig!

De 3 B:na: Bad, brasa och boktips

Om någon skulle fråga mig: “vad har du gjort senaste veckan?” så skulle jag försöka minnas och inse att dagarna har flutit ihop. Det är därför det är så bra med mobilkameran. Den använder jag flitigt sedan jag uppdaterade min S8 med ett minneskort (bara det borde bli ett eget inlägg – hur du förlänger livet på din mobil). Hur som helst. Det har varit höstlov medelst sjukstuga och vi har kämpat med feber, ont i olika ben och haft svårt att bli av med ett virus som känns ganska så elakt. Men idag var grabbarna på närakuten och proverna visade inte på någon infektion (vi var på Vårdcentralen för några dagar sen) så ont i benet får behandlas med Alvedon. Just nu sover han i vardagsrummet efter en stökig natt med mycket smärta.

Jag på mitt håll har känt mig lite mer orolig än vanligt, fast på kroppsnivå. Huvudet har jag kunnat vara sams med, men samtidigt få kämpa för att kroppen ska känna frid. Det finns egentligen bara en konkret handling som fungerar:

Lyckebysjön den 2:a november tillsammans med vännen Sven

Men förstås, en av veckans höjdpunkter var att få träffa min kompis M och gå till skogs. I regn och allt. Jag cyklade till Tyresta och jag blev ordentligt varm på vägen dit, blev tvungen att byta om för att promenaden skulle bli förstklassig. Vi hade ett mål, att ta oss till ett vindskydd. Vi kom till en plats jag tidigare aldrig varit på. Det var redan några som startat brasan, och sen kom det en kvinna till som satte fjutt på det hela med kompetens och självförtroende. Med oss hade vi soppa och goda frallor, kaffe och muffins. Att bara stirra rakt ut på brasan, med vattnet i bakgrunden: verkligen återhämtande!

Kommer komma tillbaka hit garanterat!

Jag har insett att jag fixar vilket väder som helst (eller säger jag för mycket nu?), jag har liksom inget emot att det regnar, förutsatt att jag klätt på mig ordentligt. Jag har inte någon favoritårstid utan gillar allt som erbjuds året om.

Jag läser mycket numera. Nu senast Carina Bergfeldts bok En bra dag att dö – Vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet. Jag tänkte att hur kan man läsa om så många olika avrättningar och händelser, men den var spännande och tankeväckande genomgående. Det fanns många brutala händelser som skett genom åren som pastor Jim fått lyssna till eller fått kännedom om. Och Carina fångar detaljer, sinnesstämningar och ställer frågor som är svåra. Ibland väver hon in sig själv, om än rätt försiktigt. Läs den!

Hoppas att ni har det bra! Denna månad är det dags för shoppinghysteri men jag kommer förstås att uppmuntra till något helt annat 🙂 💚

Sen håller jag på med ett skrivprojekt och det är glädje, trots min lite trötta tillvaro. Jag skriver, redigerar och funderar. Det går framåt och ändå känner jag mig lite stressad då deadlinen närmar sig. Men jag tänker så här: mer brasa, bad och böcker kommer göra att jag går i mål!

Att balansera sig fram i livet

Den senaste veckan har varit… allt mellan himmel och jord känns det som. För en vecka sen tog jag tåget till Gävle, där jag hade möjligheten att promenera lite i staden, men också föreläsa på Gävle bibliotek. Jag testade min nyaste föreläsning och den verkade publiken gilla, för det kom frågor högt och lågt. Det jag vet, nu, är att ofta är det många som redan är väldigt insatta i klimatfrågan vilket gör att jag inte behöver gå in på detaljnivå. Sen har jag märkt att just föreläsningar på bibliotek verkar dra en viss målgrupp mer än andra: de äldre. På tisdagen föreläste jag på Huddinge Huvudbibliotek och samma sak där: en äldre målgrupp. Det gör att jag kommer lägga till lite mer inspiration för just den publiken – för jag tror att äldre har en viktig roll i den omställning som behöver göras. De har kunskap, de har levt längre än vi andra, de kanske oroar sig för sina barn och barnbarn. De kan skriva debattartiklar, de kan sprida kunskap, de kan inspirera nära och kära. Det var en herre som kom fram till mig efteråt, i Huddinge, och han var märkbart tagen av den situation som mänskligheten försatt oss i. Vi pratade bara en kort stund, då lokalen behövde tömmas, men det jag tog med mig är att jag känner ett visst hopp när äldre visar vägen och visar på erfarenheten att “mer” inte alltid är “bättre”.

Utöver föreläsningarna har jag varit vaksam på min egen energinivå och valt aktiviteter som stärker mig. I måndags fick jag ett samtal som stressade upp mig (låg tröskel nu dessvärre) och lösningen? Ett bad i sjön. Helt underbart. Helt gratis. Helt ensam. Jag promenerar varje dag och har sedan denna vecka börjat träna med en personlig tränare som är specialiserad på smärta och stress. När jag vaknade på morgonen när vi skulle ses kände jag “näe, jag orkar inte gå på någon träning”. Men jag visste att jag ville, även om morgnarna är tuffa för mig. Och det var helt rätt. Det kändes så bra att träffa Maria som hon heter och vi gjorde några övningar och min kropp svarade bra på det. Tacksam som tusan och jag fick en skjuts i energin. Detta vill jag fortsätta med! Vi ska ses nio gånger till och ser fram emot nästa vecka!

Sen har jag trendspanat lite för min egen del, för att hämta innehåll till kommande föreläsningar. Och en sak jag sprang över var detta (efter tips från en av ungdomarna!) – att Auroramålet får hissning till Högsta domstolen. Jag följer med spänning det som händer på juridikens sida när det gäller till exempel naturens rättigheter. Sen läste jag en debattartikel om vad konsumtionskulturen har för koppling till gängkriminalitet, skriven av Emma Lindblad och Katarina Graffman, konsumtionsforskare. Jag lämnade en kommentar på artikeln:

Konsumtionskulturen är problematisk på flera sätt. Dels ger den en illusion av ett bättre liv (ja, det finns forskning som visar på vad de är som egentligen räknas som “lycka”). Dels är den en belastning för vår miljö (se t ex hur många nya mobiler som säljs varje år i Sverige och hur mycket elavfall bidrar till klimatutsläpp). Nu går jag kanske en bit ifrån kärnfrågan om gängkriminalitet, men jag saknar ett så kallat “miljö och konsekvens-kvitto” när vi handlar prylar som har avtryck (och då har jag inte ens gått in på resursfrågan). Jag tror vi behöver nya berättelser om “det goda livet”, där också unga gängkriminella kan se livet i ett annat ljus än det som är nu. Det behöver också satsas på barn och unga i tidig ålder, där vuxna tar ett ansvar i att hjälpa dessa framåt. Materialism har fått råda som ett slags magiskt svar på allt. Lärare vittnar om märkeshets på mellanstadienivå, där det ska köpas dyra kläder och där sociala jämförelser görs. Det är för mig obegripligt att barn ska känna denna starka dragningskraft till konsumtion. Vi kan bättre.

Utöver det? Tja, mina stressnivåer har som sagt gått upp en aning den här veckan, där också lilleman varit hemma sjuk. Så vi har alla tre varit hemma och för mig blir det ett stresspåslag. Idag, nu, är jag ensam hemma och försöker återhämta mig. Har tittat på Lyxfällan, ätit glass, gjort en avslappningsövning. Jag vet att jag måste satsa mer på återhämtning, men samtidigt tycker jag mycket om att hålla föreläsningar och arbeta. Det är att balansera genom att mentalisera. Jag kan rekommendera Mentaliseringsboken. Jag fick den rekommenderad och läste den för några år sedan.

Nu dags att vila vidare!

Hoppas att du får en fin helg 💜 / Emilia

Fast jag kanske inte måste, just nu?

Det är alltså fredag kväll, det småduggar ute och jag har bäddat ner mig. Pyjamasen är redan på, lite av ett statement: det är precis så här det ska vara. Lugnt, skönt och lite lagomness i livet. För ungefär två timmar sedan upplevde jag en hjärna av sirap och jag ställde frågan till min man: ska jag bada? Hans svar: ja. Det var motigt – bara hela proceduren. Att byta om. Packa handduk. Ta fram batteri och nyckel. Hjälm ska man ju ha också. Men jag vet ju vad som väntar. Och det är alltid värt det! Så även denna gång även om jag villigt erkänner att ja, det var riktigt kallt. Men väl i var det skönt. Jag kan inte doppa huvudet längre (brain freeze) men plaskade lite vatten i ansiktet och försökte doppa bakhuvudet (med lite blandat resultat). Här har du lite råd kring att bada kallt.

Den senaste veckan ändrade jag lite livsstrategi och det kom en ny insikt. Dels att jag faktiskt inte har bråttom någonstans (du kan läsa det här inlägget om du vill ha fler sådana tankar) och dels att det är rätt enkelt att tacka nej. Tanken som dominerar just nu är: “fast jag kanske inte måste, just nu?”. Någon form av klok lathet har kommit in i mitt liv. Så välkommen med tanke på hur det har varit de senaste två, tre åren. Det är här köpfriheten kommer in: jag är inte särskilt dyr i drift, vilket gör att lathet inte behöver innebära stress rent ekonomiskt.

Nu ska jag ta lite helg, ville mest poppa in och säga hej. Hoppas att du får en fin helg!

Nästa vecka är det dags för föreläsning – det ser jag fram emot. Denna gång gästar jag Gävle bibliotek och jag hoppas att du vill komma. Veckan efter är det nästa tillfälle – då i Huddinge. Jag tar med några böcker till försäljning för den som är intresserad. Vad jag pratar om? Klimatglädje så klart!

Min höstlista – de här fem sakerna vill jag få till

naturens hemlighet

Chocken efter att förmodligen ha sovit 9 timmar gjorde att jag reflekterade över vad det faktiskt betyder. Jag landade i följande: mina nya anpassningar ger resultat. Att lägga mig på samma tid, och gå upp ungefär vid samma klockslag. Stänga av mobilen OFTA. Äta regelbundet (jag är queen!). Röra på mig mycket (vi snackar 18000 steg om dagen just nu). Och så var det den sociala aspekten: jag älskar att umgås, men…just nu behöver det vara på en lagom nivå. Två timmar är någonstans ett max. Och det fungerar – hurra! Så jag tänkte drömma lite framåt – här kommer min höstlista!

>>> Glöm inte min live föreläsning i Huddinge den 24 oktober >>>

Emilias höstlista – fem i topp

  1. Läsa varje kväll. Jag vet inte om det är möjligt att beskriva lyckan över att kunna läsa igen. Det är ofattbart härligt. Jag kommer komma med lite fler boktips framöver, så stay tuned!
  2. Dricka olika teer – har precis fått hem godsaker från Kränku. Jag har blivit tebesatt och blev överraskad (positivt) av deras örtte.
  3. Träffa en kompis i veckan. Nu när jag orkar (yey!) blir min sociala sida väldigt aktiv. I förra veckan träffade jag mina vänner sedan hundra år och vi åt middag på Grill, det var väldigt fint. Relationer: hälsa. Jag och min kompis Maria skriver till varandra varje dag och vi sågs för en dryg vecka sen. Kanske att vi ses imorgon – hoppas!
  4. Se nya miljöer. Jag inser att jag ofta promenerar här hemma (och jag bor på världens bästa plats med skog och sjö!) men hur MYCKET jag uppskattar att se nytt. I helgen firade vi min syster, och efter att jag lämnat kalaset så tog jag en svängom i min barndoms kvarter och det var helt fantastiskt vad min hjärna tyckte om det. Så pass att jag tog ett extra varv i villakvarteren.
  5. Fortsätta att röja. Vi har börjat här hemma men kommit av oss lite. Jag är väldigt nöjd med sovrummet men några finjusteringar finns kvar. Och så var det garderoben…

Har du något du vill göra i höst?

höst vid vatten bänk höstfärger
Jag har några spännande saker i gång, som jag hoppas kunna dela med mig av snart. Men annars tar jag det väldigt lugnt. Och det är verkligen skönt. Det är som att andas lite djupare, utan ansträngning. Snart ska jag hämta lilleman, han och pappa ska på simning. Jag ska vila hemma, kanske läsa lite. Tömma ett sängbord eller två. Ta mig för, men i lagom takt.

Tack för att du läser 💚/ Emilia

Hur gör man när man bromsar?

Jag skriver dagbok mest hela tiden, för att fånga tankarna och känslorna. Igår skrev jag: bromsa. Bromsa. Bromsa. Jag har fått lite bakslag på min återhämtning, i helgen som var blev det inte mycket gjort. Och sömnen har krånglat igen. Jag vet precis vad allt beror på och får kämpa emot nu, inte skuldbelägga mig själv. Jag vill så mycket.

Att vilja är något positivt i grunden, så den vill jag odla och ha kvar. Men det gäller att använda den klokt, särskilt om du är i en återhämtningsperiod. Och det är precis där jag befinner mig. Ganska så blåslagen efter nästan 3 år av psykisk ohälsa, med ångest och depression, ja det var så pass att jag var övertygad om att jag aldrig skulle komma ur det. Den hopplöshetskänslan önskar jag ingen. När jag sedan mirakulöst började återhämta mig så kom viljan och lusten fram. Jag ville skriva, arbeta, leva!

Och det är här den berömda balansen kommer in. Det är som att min koppling, gas och växellåda inte riktigt lirar. Det innebär att har jag hittat lite till orken, så använder jag upp den rätt snabbt och sen står jag där: orkeslös. Jag är entreprenör i grunden och rätt snabb och kreativ i tanken. Jag har ett plastiskt sätt att tänka och ser möjligheter i olika vrår. Jag fångar upp trender, jag går igång på klimatfrågan, ja, jag har många strängar på lyran. Men min viktigaste uppgift just nu är att bromsa. Bromsa. Bromsa.

Jag ger mig själv tillåtelse att låta saker ha sin gång, där jag prioriterar min egen hälsa till hundra procent. Det här handlar inte om en månad eller två. Jag tror att siktet bör vara inställt på 6 månader upp till ett år. Det är ett maratonlopp. Och energin behöver fördelas så att den räcker hela dagen.

Hur gör man när man bromsar?

Jag tror det är individuellt – men här kommer min lista!

  • Att ha återhämtning som främsta aktivitet. Idag blev det promenad + bad. Motivation? Noll. Men fokus på att göra bra saker för mig. Inte vänta på lust. Gör det bara, din kropp tackar dig sen.
  • Identifiera vad som gör dig lite lugn. I helgen, när jag var så där trött, sträcktittade jag på Uppdrag gransknings serie om demens. Det var precis lagom. Igår började jag titta på ett program om klimatet. Det var inte bra. Jag går igång och börjar fundera mycket: typiskt utmattande.
  • Ta pauser ofta, på timbasis skulle jag säga. Jag har några avspänningsövningar jag brukar göra. Och de funkar bra! Ibland känner jag att jag inte behöver dem – men då gör jag dem ändå, i förebyggande syfte. Att arbeta förebyggande: tummen upp!
  • Göra saker du tycker om, men som inte varvar upp hjärnan. En sån är att blogga tycker jag. Att få skriva fritt. Uttrycka sig. Hitta ett tema som känns viktigt att förmedla. Ja! Sen tycker jag om att lyssna på musik, men det behöver vara på lagom nivå – inte för skränigt i lurarna. Sen tror jag på att lyssna på sin omgivning, utan att ha i lurarna. Lyssna på vinden, fåglarna, vattnet…
  • Om du gillar och kan: meditera. Under dessa tre år som jag var riktigt dålig så kunde jag inte meditera så som jag gjort tidigare. Det var djupt frustrerande eftersom jag egentligen verkligen uppskattar meditation. Men nu har jag börjat så smått igen och det känns bra.

Fler blogginlägg på tema återhämtning och att bromsa

Återhämtning – att göra till hälften.
Utdrag: “Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland.”

Hur jag satt i en skrubb och andades
Utdrag: “Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor.”

hur gör man när man bromsar?
Har du något särskilt fokus just nu? Jag kommer upprepa för mig själv ofta: bromsa! Stanna upp! Man får ha lite pli på sig. Men i det stillsamma finns det också något vackert, det får vi ta vara på. Vad tänker du: hur gör man när man bromsar?
« Newer Posts Older Posts »