Posts in "återhämtning" tag

Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.

Om ni visste hur mycket jag vill berätta:
  1. Om hur jag rott i hamn Allt för hälsans scen Pratbubblan.
  2. Om hur jag tacklade ett misstag, och där jag lyckades vända mitt misstag till fokus.
  3. Om hur vi i teamet skrattade så att tårarna sprutade, efter lördagens stängning av mässan.
  4. Om hur jag upptäckt att jag har en drivkraft.
  5. Om att jag fått så mycket positiv feedback, att jag är nära till storhetsvansinne.
  6. Om hur många bra programpunkter och innehåll som Allt för hälsan hade 2017.
  7. Om allt det goda med prestation.

Men det blir:

Om allt det goda med återhämtning.

Foto: Gustav Kaiser

För jag har fått förvånansvärt många frågor. Och jag förstår att människor frågar. Från fredag till söndag har jag haft ett otroligt fokus, där ett trettiotal gäster och talare varit på plats. Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor. Är du med?

Det är fredagskväll, mässan har stängt kl 18:00. Och jag sätter mig på golvet i skrubben, bakom scenen, och ringer jag min man. Det snurrar av intryck: jag är så glad! – Du, jag måste sitta här en stund, för jag vågar inte riktigt köra bilen just nu, säger jag till honom. Och det är precis det jag gör. Jag sitter där, tills det slutar snurra. Jag har två dagar till framför mig. Jag behöver landa.

Foto: Gustav Kaiser

Sätter på mig understället, tar mig ett mellanmål – och kliver ur skrubben. Min projektledare springer förbi – hon skrattar när hon ser min outfit, och säger några värmande ord om hur bra jag är, precis som jag är. Jag skrattar lite åt mig själv – hur jag kan gå från supercool på scen, till att vara en helt vanlig mamma i underställstrikåer.

Det var inte många minutrar därinne i skrubben – men med den insatsen höll jag både lördag och söndag.

På måndagen kom den verkliga utmaningen: att stilla huvudet. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och har nära till överhettning. Det gick inte så bra alls, till en början. Jag åkte till Tyresta, gick en slinga på fem kilometer. Det snurrade på, trots ovilja, tills jag satte mig vid sjön, och den bleka solen bländade mig. Jag satt helt still, drack en kopp te och landade.

Sen förstod jag att jag inte skulle orka lyssna något mer på pladdret uppe i huvudet. Jag ville mest säga: håll käften, men det kändes inte heller helt ok. Så jag satte på den här dokumentären. Och den var så sorglig och intressant, att där, medan tårarna föll, så landade jag lite till. Kanske hade jag behövt att gråta lite av den anledning att jag gått i mål med Allt för hälsan, men för mig är det mycket lättare att gråta när jag blir berörd av utomstående saker.

Så. Det är så jag gör. När jag återhämtar mig. Och jag sover – mycket. Och dagarna innan och efter en ansträngning gör jag inte mycket alls. På måndagen vilade jag i omgångar, med yoga, meditation och promenad. Om och om igen – tills kroppen fattade. Och huvudet.

Mässan? Vi gjorde det riktigt bra – snygg mässa, med många bra programpunkter och innehåll. Genomarbetat, och det ligger mycket arbete bakom. Så stolt över teamet, och framför allt Kristin som varit vår operativa projektledare: hon har varit så bra att jobba med (humor, glädje, skratt och stringens: bästa mixen, hon har styrfart framåt, med värme – älskar’t) och så har vi Linda Gerstenmeyer, som tog över Aktivitetslabbet efter Magdalena Bibik – jag är så glad över att få lärt känna Linda: tillsammans med henne kan man verkligen skratta och hon har en unik förmåga att se människor. Därför ser jag fram emot nästa års mässa redan nu – för vi har ett så bra samarbete! Vi har fått önskemål från några håll – bland annat har Erika Kits Gölevik har bloggat om sina reflektioner. Och även Maya Nesterov. Det är både ris och ros – men det är förhoppningsvis ett öppet samtal vi för!

Var du på mässan?

5 saker att känna lycka för.

enemilia tyresta 2

Jag lämnar en period av hög aktivitet bakom mig. Känslan av baksmälla är påtaglig. Men också: stoltheten: jag fixade det! Dagarna fylla av långsammare tankeverksamhet, kontemplation, ett varmt bad. Jag jobbar fortfarande, men inte med samma intensitet. Det är som att få ett extra djupt andetag adderat till livet.

Bilderna i det här inlägget kommer från den senaste tidens utevistelser. Jag fotograferar med ny kamera som vi köpte för någon vecka sedan. Glädjen att kunna ta bilder är befriande och jag känner både kreativitet och inspiration på samma gång. En del bilder är tagna av min man, Christofer Lind.

känna lycka för hösten och naturen

5 lyckliga saker.

♥ 1. Bestämma själv. Absolut det som håller mig frisk och glad. Jag behöver inte rapportera till någon. Jag arbetar enligt mina egna villkor. När jag vill, var jag vill. Frihet är den valuta som jag går igång på.

♥ 2. Yoga. Min rygg har sagt ifrån, och jag yogar mest hela tiden för att få den att må bra. Den här veckans mål är yogan på onsdag. Jag har skrivit om det nyligen, det här med att hitta sitt fokus.

enemilia tyresta

♥ 3. Naturen. Dofterna just nu, de är fantastiska. Jag vill vara ute, i ur och skur. Svassar runt här hemma i underställ och föreställer mig en stuga långt bort, ombonad i tystnad. Lyssnar på pianomusik och tänker: det är klart att jag är på rätt plats. Jag är ute så mycket jag kan, Tyresta alltsomoftast.

♥ 4. Roliga saker på jobbet. Jag har omvandlat mitt företag till en liten byrå, som gör alltifrån onlinekurser, till marknadsföringsmaterial (rörligt). Jag säljer in jobb själv, och blir även kontaktad för offerter. Det känns som att jag kommer ha att göra en hel del även nästa år. Just nu ska jag i veckan lansera en onlinekurs som jag gjort åt kund. Så roligt att se resultatet av jobbet!

höst 2017

♥ 5. Rörelseglädje. Jag vill röra på mig – inte så mycket i termer av träning, utan mer att kroppen ska få vad den efterfrågar. Jag behöver komma i fas med ryggen, och den svarar fint på rörelse och uppmjukning!

Vilka är dina fem just nu som får dig att känna lycka?

Därför har jag ögonen öppna när jag yogar.

Det är något särskilt som inträtt den här hösten. Det är som att mitt fokus helt har hamnat på återhämtning. Allt annat blir sekundärt. Det betyder inte att “allt annat” är oviktigt, men jag behöver inte fokusera mer än vad jag gör på jobbet, det finns en maxgräns för det. Däremot, och här tror jag att vi är många, så läggs det inte så mycket planering i almanackan för återhämtning. Det där lite tråkiga, onödigt präktiga. Men också det där som är livsnödvändigt – för att vi ska kunna fortsätta prestera. Det första jag säger till min man när han kommer hem från jobbet är “nu ska du upp och vila”. För ja, jag är mån om att hela familjen ska återhämta sig.

Bilderna från det här inlägget är tagna på vägen till min onsdagsyoga, som är på Söder i Stockholm. Jag brukar gå från Gullmarsplan, en stilla promenad i en ganska stökig tillvaro. Jag fastnade för lyktstolparnas ljus, och ville fånga det på bild. Hösten är här nu. Yogan är på Heart and Hand.

yoga på söder

 

Så hur gör jag då? Jag har skrivit många och långa texter på området (tips nedan), men det som är aktuellt just nu är yoga. Framför allt kundaliniyoga med olika andningstekniker. Jag har betalat för en månad med Yogobe, som jag verkligen nyttjar. Ofta vill jag genomföra passet “From negativity to space of love” med Emma Öberg, men ibland kör jag korta fem minuter. För att skärpa sinnena, men också för att må bra. En gång i veckan är det min onsdagsyoga. Och det där med att blunda när jag yogar, det funkar inte alltid.

yoga på söder

 

När jag blundar, så ser jag helt plötsligt alla de där tankarna som inte är färdigtänkta. Som snurrar, söker lösningar. Det är rätt ofta full rulle. Så för mig är det lättare att hitta fokus, och hitta mig själv genom att rikta blicken utåt först. När jag varvat ner och landat, då kan jag blunda. Men jag vill gärna vara närvarande i det fysiska rum där jag befinner mig. Jag är så mycket inne i mig själv som det är.

yoga på söder

Att fokuset “hamnat” på återhämtning kanske behöver ett förtydligande. Jag känner mig så illa tvungen. Det funkar inte att vara utan återhämtning, inte på lång sikt i alla fall. Jag kan tycka att det är något fint att samla sig, hitta plats att ta de där djupa andetagen. Att ta ett steg tillbaka. Det jag också har märkt är att korta återhämtningar har stor effekt. Lite tid in: mycket output. Det här vill jag förstås skriva mer om!

För dig som vill läsa mer om återhämtning – kika in min Viloserie och Stresskolan.

Att vila när det går bra.

När det går bra, när du har flow, är vila förmodligen inte det första du tänker på. Inte jag heller, skulle jag säga. Men jag vill tänka på vilan, oavsett hur kul jag har det på jobbet. Jag vill sänka ner axlarna, för att de åker upp. Jag vill ta ett djupt andetag och backa lite grann. Få helikopterperspektiv på allt som händer. Zooma ut för en stund, och också förstå hur litet mitt sammanhang är, i universum. Göra mig själv oviktig för en stund.

För jag tror att det kan vara så för många, mig själv inkluderad, att vi känner att vårt arbete är viktigt. Och det är det, förstås (och det är dessutom toppen att känna så, meningsfullhet är A och O i mångt och mycket), men frågan är: hur viktigt är det att du arbetar på kvällen, när du egentligen borde stanna av för en stund? Så känner jag ikväll. Jag har startat ett nytt projektuppdrag och jag vill inget hellre än att bara köra. Men, den där timmen som jag kan arbeta på kvällen, passar så mycket bättre efter en natts sömn. Och en god natts sömn blir av ifall jag faktiskt stänger ner för en stund, innan.

Det är därför jag vill vila när det går bra. För vilan gör mig vassare. För varje gång.

 

Bilderna är från mitt möte idag tillsammans med Angeliqa från Vandringsbloggen, hon har tagit den fina bilden överst/på sidan. Gå in och kolla in hennes blogg och kolla vilken utmärkelse hon precis har vunnit!

Att ha levt med allostas

allostas 3 löv och träd

Jag är allt annat än stressad. Det är så det funkar när man har varit på workation i goda vänners lag. Jag drar mig till minnes den sista promenaden till sjön, för en kort yogasekvens (egoraderaren) och sedan ett strosande i Nordomsjöns närmaste skogar. Det gav livet ett extra andetag. Nu är jag hemma, men jag gjorde repeat på just det där, att gå en sväng, stretcha vid vatten och yoga på enkelt vis. Trots nulägesharmonin tänker jag ofta på hur jag har badat i stress, hur det har fungerat att komma ur det, och hur jag gör idag. Det är egentligen rätt ointressant att sätta etiketter eller diagnoser på tillståndet. Det viktiga blir: hur fungerar jag?

allostas 4 löv och vatten

Allostas – det var det som var tillståndet.

Det är så tydligt att alla mina system hade gått på, utan återhämtning, alldeles för lång tid*. Och att det sedan inte gick att återhämta. Det var helt enkelt för sent för det. Det finns alltså en gräns som man passerar, och sen slår det bakut. För mig blev det sömnlöst i 4 år, där jag testade allsköns metoder för att kunna sova. Det som händer är att den där feedbacken man behöver, för anpassning, fungerar inte. Så jag var supertrött, feedbacken borde varit sömn. Men nej. Det var trasigt. Under de här fyra åren förlorade jag bokstavligen förmågan att läsa, vilket var det mest smärtsamma.

*kan konstatera att mixen 22 år + överprestation + stress är sämsta möjliga. Mitt värde låg endast i prestation, och när jag sen inte kunde prestera blev fallet hårt. Min tid på Handelshögskolan blev kort och resan därefter lång. Men lärdomarna har jag behövt, och det har format hela min person. Det är jag glad för!

mer om allostas Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”
Livet tillbaka.

2006 fick jag öva upp min förmåga att sova, genom gruppterapi. Men det som faktiskt fungerade var att sova med hund, jag hade hund på den tiden. Han la sig vid mina fötter och jag kände mig trygg. Trygghet är bra medicin mot sömnlöshet. Sen fick jag en mening med livet (goda relationer med vänner), och det påverkade också sömnen, förstås. Jag träffade en person som har betytt jättemycket för min verkliga återhämtning. Han lever inte längre, han lämnade jordelivet 2012, men jag är så tacksam för våra möten. Jag skulle säga att jag trevade mig fram, men jag trevade i rätt riktning. Jag minns också att jag började promenera grymt mycket – på kvällarna kunde jag gå en mil, och det gav den där stressreducerande feedbacken. Så då sov jag sakta men säkert bättre. Lyckan i det är obeskrivbar. Idag ser jag på sömn som något högst värdefullt, och jag väljer aldrig bort sömn.

Jag har skrivit en drös med artiklar om sömn, klicka dig vidare om du vill.

Bota sömnproblem? Viloserien #1
Sömnproblem?
Sömnbrist – eftertankar

allostas 2 himmel

Idag är en ny dag.

Så idag, ganska många år efter min stora livskris, har jag nyligen befunnit mig på en plats som erbjuder tystnad, gröna barrskogar och trafiklösa vägar. En klassisk daladröm, kan man tycka. Men jag vill också skriva att återhämtning och harmoni kräver sina insatser, hur fint och stilla det än är. För jag tror att de som lever med allostas gärna söker sig till lugnet, men blir uppgivna när de inte får känna det som det yttre innehåller.

Idag vet jag exakt vad jag behöver. Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.

Saker jag gör.

Motionerar innan jag jobbar. Jag använder fysisk rörelse för att vara snäll mot hjärnan.

Yogaandas. Det kan vara eldandning tillsammans med en armposition som gynnar min harmoni.

Skippar för många intryck. Väljer boken. Funderar över vad jag verkligen vill och vad jag behöver.

Det hjälper mig att hålla tillståndet “Mind like water”.

Håller kalendern så tom som möjligt. Det är det vackraste jag vet. Luckor: hälsa.

allostas 1 trädgård
Hur hanterar du stress?

Alla bilder är tagna av Christofer Lind.

 

 

Stresskolan del 5. Ann-Sofie Forsmark. “Jag hade sån ångest varje måndag “.

ann-sofie forsmark hälsostrateg

Vi har kommit till Stresskolan del 5:1. Vi träffar Ann-Sofie Forsmark, en person som jag följt ett tag. Vi har arbetat ihop på Allt för hälsan, och stött på varandra då och då, främst på sociala medier. Eftersom både Ann-Sofie och jag vurmar för hållbar hälsa, ville jag gärna ha med henne i denna serie om stress. Dels på ett personligt plan, men också att hon ger några råd på vägen. Hur hållbar man än försöker vara, är stress något naturligt. Det kommer komma två delar till med personliga intervjuer, alltså 5:2 och 5:3. Sist i detta inlägg finns det möjlighet att klicka sig vidare om man vill veta mer om Annie!

Berätta om en situation som stressat dig!

“Under en period när jag var konsult arbetade jag för en kund där min beställare hade ett otroligt häftigt humör och kunde få utbrott för allt möjligt. Det växte över tid. Jag hade sagt upp mitt arbete, men hann ändå uppleva ett tillfälle där han fick ett sånt utbrott att det ledde till att min chef och flera andra på företaget där jag jobbade blev inblandade. Jag hade sån ångest varje måndag och det satte sig förstås i både kropp och knopp.”

Vad gjorde du i din situation?

“Till slut fick jag gå till vårdcentralen där jag trodde jag skulle förklaras som utbränd men det var en akut stressreaktion. Jag behövde aldrig mer gå till min kund men utöver det tog jag ingen hjälp. Orsaken till problemet var ju borta.”

Lärdomar?

“Jag har lärt mig mycket av den här situationen samt från den utbrändhet jag led av några år tidigare. Genom att det också hänt andra riktigt allvarliga saker (utanför jobbet red. anm) har jag fått perspektiv på vad som är viktigt. Man måste gräva där man står, och också förstå att man ibland har riktigt fina problem att ha i jämförelse med mycket annat.”

Vad behöver du för att undvika stress?

“Jag har väldigt svårt för konflikter och otydlighet och vet att det är utmaningar jag måste lösa om de uppstår annars upplever jag stress. Jag arbetar ju med att föreläsa och coacha i stresshantering så vet många verktyg men det gör mig inte på något sätt immun. Jag behöver vara aktsam på det jag upplever stressar mig och hantera det när det uppstår. Återhämtning är lösningen. Livet är tufft ibland, så är det bara.”

Några råd på vägen?

Mina bästa tips, som du sedan kan anpassa efter dig som person. / Ann-Sofie Forsmark

#1 Sätt ord på vad som stressar dig så det blir konkret. Först då kan du titta på stressen och se hur du ska hantera den.

#2 Sätt perspektiv på det som stressar dig. Ska det få kännas ända ned i magen eller kan det som händer dig vara något som berör, men inte är så avgörande så det knyter sig i magen? Kan du ha stressen i ”handen istället för i magen”?

#3 Det tredje är att ta hand om din återhämtning. Och då behöver du först identifiera vad som ger dig återhämtning för det behöver inte alltid vara det som på pappret låter rogivande. Om du tar hand om din återhämtning så är du rustad att hantera stress av alla de slag!

Orden. Perspektiven. Återhämtningen.

Vill du läsa mer om återhämtning? Klicka in dig på 5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3

Mer med Ann-Sofie Forsmark!

ann-sofie forsmark hälsostrateg (2)Om du ännu inte lyssnat på Health for Wealth, podden med fokus på hälsa, lönsamhet och arbete, så är det mitt hetaste tips. Just nu har de ett avsnitt om hur du är ledig på allvar.

Hon var rätt nyligen gäst hos Sweaty Business-podden – här kan du lyssna på avsnittet!

Ann-Sofie bloggar också – på Runners World som runnerslove.. Just nu annonserar hon semester, men kika gärna i arkivet!

Sist men inte minst, så är Annie egenföretagare och här läser du om hennes verksamhet, på Formstark hälsa.

När jag läser intervjun med Annie börjar jag fundera på att har vi något att haka fast stressen i, så kan det bli lättare. Och, som Annie också påpekade i min kontakt med henne, är detta “något” individuellt. Alla kan inte meditera, sova bättre eller sluta på sitt jobb. Men jag hoppas att vi alla kan hitta det där “Något”.

Fotocred: Katarina Jansson http://www.bucketlife.se

Older Posts »