Posts in "återhämtning" tag

3 månader av low-buy summer

Det ljus som just nu omsluter oss är makalöst. Min son frågade om maj är en vår- eller sommarmånad. “Jag vet inte” blev svaret men jag tänker försommar, en ljusets månad? En gång i månaden gör jag en reel på min Instagram och jag ser fram emot att visa vad maj gav. Naturen har varit en trogen följeslagare och jag har badat i kvadrat. Jag avvek från mitt köpstopp och köpte en baddräkt med dinosauriemönster. Ja, du förstår själv när du ser den, att den är jag (hoppas kunna ta bild så småningom. Köpet var ett second hand fynd från Sellpy, i nyskick).

Jag läser mycket just nu. Bland annat har jag läst Ingen vanlig pappa som man bara har av Johanna Wallin. Vad händer när en förälder försvinner? Det uppkommer frågor, förvirring, svårigheter. Och i Johannas fall: en vilja att förstå. Så pass att hennes tillvaro landar i en önskan att lösa mysteriet. Det är fint att få följa med och boken vittnar också om att tystnad talar. På ett sätt som kan verka livsförändrande. Läs!

Sedan läser jag Veronica Löwenboks bok Nervsystemsreglering – kroppens nyckel till motståndskraft. Jag har nosat på ämnet tidigare, då jag länge talat med mig själv genom kroppen för att reglera olika tillstånd. Efter långvarig överbelastning kan jag idag använda mig av tidigare kunskap kring hälsa och nu känns det extra angeläget att förstå lite till – nervsystemsreglering är på uppgång, där vi ser till helheten. Följ Vevve på Instagram där hon delar med sig av sin kunskap och inspirerar till hälsa.

Vill du testa en low-buy-summer?

Den här sommaren är speciell för mig, det var senast 2021 som jag kände sommarkänslan. Den är lika delar lust som längtan. Lust att vara ute, bada och äta gott. Längtan som väcks varje dag, inför bad som är möjliga, en resa på 7 minuter med cykel. Sen har vi tänkt göra lite utflykter, en del längre men många kortare.

Jag vet att du som läser bloggen förmodligen är intresserad av ett hållbart liv, där en aspekt är att känna lugn och tillit till livet. En metod som fungerar för mig är att hålla ett köpstopp, där jag hittar motivation i allt det andra som jag tackar ja till. För att väcka vår lust, eller för den delen hålla i det som vi påbörjat, så tänkte jag erbjuda en inspirationssekvens i gruppen på Facebook. Perioden är 1:a juni till sista augusti. 3 månader av köpfritt eller low-buy. Jag kommer sända live 1/6, 1/7 och 1/8 – mer info kommer i gruppen.

Apropå ekonomi, som vi bland annat är inne på när vi har köpstopp. Jag tittade på Ekonomibyrån häromdagen – den handlade om #arbetstidsförkortning. Deltog gjorde: Benjamin Dousa, Anna-Carin Alderin och Björn Hedensjö. Det här tog jag med mig:

#1. Att göra en generell lagstiftning över alla branscher kan te sig svårt. Kanske framför allt när det gäller vård, skola och omsorg och arbeten där livsviktigt arbete utförs. Samtidigt: vi vet att kontaktyrken har högre belastning, som kan mynna ut i stressrelaterade tillstånd. Det hade varit intressant att för vissa branscher räkna ut vad en heltid “kostar” i termer av sjukskrivningar. Mer kan vara kostsamt är en slutsats som saknades lite i programmet. Kan kontaktyrken gynna och attrahera fler ifall bördan i tid är mindre?

#2 Har vi snöat in för mycket på TID istället för VÄRDE? Ett tema jag diskuterat med konsultkolleger och företagarvänner. Beroende på vad vi faktiskt producerar så kan ju värdet variera. Anna-Carin Alderin tog upp hur AI har hjälpt socialsekreterare att minska på admin-bördan. Ett exempel på hur vi kan förflytta och arbeta där det verkligen behövs face-to-face (till exempel att ha mer tid att träffa människor som på olika sätt behöver hjälp i samhället).

#3 Stress på jobbet? Jag tänker att det finns risk för sjukdom som spänner över hela livet – inte bara jobbrelaterad stress. Det finns en tendens att knökfylla varenda minut, där även hemmalivet ställer krav på oss. Så balansen behöver finnas i hela livsbilden.

#4 Det finns MÅNGA olika sätt att mäta ett välmående samhälle. I programmet nämndes den minskning av BNP som skulle ske ifall vi minskar arbetstiden generellt. Det är ett mått som kanske behöver konkurrensutsättas? Vi vet till exempel att för varje krona som spenderas så finns det konsekvenser, inte minst genom klimatutsläpp. Mer pengar är inte per automatik “bättre” ifall hela kalkylen görs (vad kostar det att med avancerad teknik koldioxidbanta atmosfären?)

low buy summer

Det var det där med återhållsamhet och frid, de två orden jag valde för 2024. Jag fick höra att jag också behöver våga våga. Typ tacka ja till roliga saker. I grunden är jag en modig person, men i år vill jag suga lite på karamellen och bygga för det som händer 2025 och framåt. Strategi är också kul! Så jag vågar, men på ett annat sätt, mer långsiktigt. Det finns mycket plats för återhämtning i kalendern. Jag har också definierat vad återhämtning är för något (ja, det ser ju olika ut!) och genom att medvetandegöra vad jag behöver (ofta skriver jag ner det i min anteckningsbok) så bäddar jag för hälsa. I all förändring tror jag stenhårt på en sak, och det är: reflektion.

Några inlägg som du kanske vill läsa:

5 saker jag letar efter

Dröm smått

Hoppas du vill vara med på low-buy summer – och tack för att du läser 💜

/Emilia

Hur gör man när man bromsar?

Jag skriver dagbok mest hela tiden, för att fånga tankarna och känslorna. Igår skrev jag: bromsa. Bromsa. Bromsa. Jag har fått lite bakslag på min återhämtning, i helgen som var blev det inte mycket gjort. Och sömnen har krånglat igen. Jag vet precis vad allt beror på och får kämpa emot nu, inte skuldbelägga mig själv. Jag vill så mycket.

Att vilja är något positivt i grunden, så den vill jag odla och ha kvar. Men det gäller att använda den klokt, särskilt om du är i en återhämtningsperiod. Och det är precis där jag befinner mig. Ganska så blåslagen efter nästan 3 år av psykisk ohälsa, med ångest och depression, ja det var så pass att jag var övertygad om att jag aldrig skulle komma ur det. Den hopplöshetskänslan önskar jag ingen. När jag sedan mirakulöst började återhämta mig så kom viljan och lusten fram. Jag ville skriva, arbeta, leva!

Och det är här den berömda balansen kommer in. Det är som att min koppling, gas och växellåda inte riktigt lirar. Det innebär att har jag hittat lite till orken, så använder jag upp den rätt snabbt och sen står jag där: orkeslös. Jag är entreprenör i grunden och rätt snabb och kreativ i tanken. Jag har ett plastiskt sätt att tänka och ser möjligheter i olika vrår. Jag fångar upp trender, jag går igång på klimatfrågan, ja, jag har många strängar på lyran. Men min viktigaste uppgift just nu är att bromsa. Bromsa. Bromsa.

Jag ger mig själv tillåtelse att låta saker ha sin gång, där jag prioriterar min egen hälsa till hundra procent. Det här handlar inte om en månad eller två. Jag tror att siktet bör vara inställt på 6 månader upp till ett år. Det är ett maratonlopp. Och energin behöver fördelas så att den räcker hela dagen.

Hur gör man när man bromsar?

Jag tror det är individuellt – men här kommer min lista!

  • Att ha återhämtning som främsta aktivitet. Idag blev det promenad + bad. Motivation? Noll. Men fokus på att göra bra saker för mig. Inte vänta på lust. Gör det bara, din kropp tackar dig sen.
  • Identifiera vad som gör dig lite lugn. I helgen, när jag var så där trött, sträcktittade jag på Uppdrag gransknings serie om demens. Det var precis lagom. Igår började jag titta på ett program om klimatet. Det var inte bra. Jag går igång och börjar fundera mycket: typiskt utmattande.
  • Ta pauser ofta, på timbasis skulle jag säga. Jag har några avspänningsövningar jag brukar göra. Och de funkar bra! Ibland känner jag att jag inte behöver dem – men då gör jag dem ändå, i förebyggande syfte. Att arbeta förebyggande: tummen upp!
  • Göra saker du tycker om, men som inte varvar upp hjärnan. En sån är att blogga tycker jag. Att få skriva fritt. Uttrycka sig. Hitta ett tema som känns viktigt att förmedla. Ja! Sen tycker jag om att lyssna på musik, men det behöver vara på lagom nivå – inte för skränigt i lurarna. Sen tror jag på att lyssna på sin omgivning, utan att ha i lurarna. Lyssna på vinden, fåglarna, vattnet…
  • Om du gillar och kan: meditera. Under dessa tre år som jag var riktigt dålig så kunde jag inte meditera så som jag gjort tidigare. Det var djupt frustrerande eftersom jag egentligen verkligen uppskattar meditation. Men nu har jag börjat så smått igen och det känns bra.

Fler blogginlägg på tema återhämtning och att bromsa

Återhämtning – att göra till hälften.
Utdrag: “Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland.”

Hur jag satt i en skrubb och andades
Utdrag: “Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor.”

hur gör man när man bromsar?
Har du något särskilt fokus just nu? Jag kommer upprepa för mig själv ofta: bromsa! Stanna upp! Man får ha lite pli på sig. Men i det stillsamma finns det också något vackert, det får vi ta vara på. Vad tänker du: hur gör man när man bromsar?

Och så bara: pusta ut. Och sen: ett andetag till.

Vi har börjat promenera till den där bänken vid sjön. Och vi har slutat prata, för att bara sitta där. Vi tittar ut över sjön och ögonen vandrar till andra sidan. Där kan man skymta att någon satt ut lampor upp till sin stuga. När vinden blåser rör sig grenarna, och då ser lamporna ut som levande ljus. Och vi bjuds rakt in i någon annans känsla. För det är vackert och stämningsfullt. Sist vi satt på bänken hade mörkret intensifierats mer än senast. Den mörka delen av året är här och jag älskar att jag nu måste ut snabbare än kvickt för att ta del av ljuset. Att jag måste prioritera skarpt, för ljuset väntar inte på någon.

Jag skriver en text om att vila och jag förstår ju det. Att det inte alls är lätt men om vi verkligen står helt stilla, sjunker in i oss själva, då kanske du hör en röst som viskar: jag behöver ta en paus. Hur många gånger har vi inte lyssnat? Hur många gånger till kan vi inte lyssna innan det övergår till… ja, vadå? Vad händer när vi inte orkar ta till oss våra egna behov? Det ser nog olika ut. Men jag inser att jag vill lyssna. Entreprenör javisst, men en klok sådan som vill hålla livet ut och utefter devisen att livet består av mycket.

Så jag pustar ut. Och tar ett andetag till. Livet behöver inte vara allvarligt alltid. Jag behöver inte vara viktig alls.

Den finaste bänkutsikten jag kan tänka mig <3

Jag vill inte missa skymningen heller. Eller att titta på tv-program med tema lego, där vi applåderar tillsammans med det vackraste jag vet. Springer gärna när hjärtat behöver puls, men inte annars. Jag vill inte missa livet, för att tanken är i framtiden. Vill inte vara smartast, nej, jag vill falla rakt in i kärlekens dimma när det gäller nuet. Jag vill inte finta mig själv, eller någon annan. Vill lära mig konsten att sätta gränser, både mot mig själv och andra. Det är så mycket jag behöver. Och varför ska jag inte få det?

Naturens hemlighet. Och att vara hållbar i stunden.

naturens hemlighet

Efter en höst som går i ett vill jag landa. Jag är inte klar än, uppdragsmässigt. Men jag vill ha det där mjuka fokuset. Vars grund handlar om att vara hållbar i stunden. Jag har lätt att dras med. Inte sällan är jag entusiastisk. Men som jag skrev hos en vän: det är stillheten jag jagar. Inget annat. Jag drömmer just nu, förutom alla hållbara grejer jag vill göra, om att gå upp i ottan och möta morgonen, ute i naturen. Därför börjar jag med ett boktips på en vacker bok.

Naturens hemlighet – av Eva Sanner

Jag blev tidigt i våras intervjuad av Eva Sanner om mitt köpstopp. Min historia skulle få vara med i hennes bok, som släpptes för bara några veckor sedan. Jag fick ta del av boken och jag måste säga att den betyder mycket för mig.

naturens hemlighet

Naturens hemlighet tittar på samspelet mellan naturen och människan – ur vinklar som inte ens jag visste fanns. Eva skriver om det på ett sätt som tilltalar mig väldigt. Det är dels de referenser som vi har i den forskning som bedrivs på naturområdet, vilket ger en trygghet för mig som läsare: det här vet vi, och så här kan vi använda forskningen.

Men det finns också en djupare berättelse, insprängd. Där Eva själv tar del av naturen, på ett poetiskt sätt. Hon närmar sig, funderar och reflekterar. Och det här tycker jag om så mycket. Inte sällan har jag känt mig tafatt inför naturen – men Eva inbjuder oss till att skapa relation till den. Om du på något sätt vill känna och kunna njuta av naturen, veta mer om den och få förslag på hur du kan göra: läs boken. Verkligen. Det är en sån skön mix av ren kunskap, filosofiska inslag, case och mycket mer. Och fantastiskt vackra bilder av Lena Granefelt.

Bloggtips: Vara med naturen, här skriver Josefin Wilkins.

naturens hemlighet

Naturen, Jag.

Jag har skrivit många gånger om min sjukdomshistoria. Där jag landade i ett inferno av svåra känslor, vakna nätter, omisskännlig ångest och framför allt: den bedövande hopplösheten. Att nu vara där jag är, känns som en dröm. Jag nyper mig i armen. Jag vet ibland inte om det faktiskt är sant. Att jag kom ut. På andra sidan. I en ny värld.

I fredags följde jag med en annan mamma till ett stall, med hennes son och med min egen. Och när jag kände den där äkta glädjen över naturen fick jag tårar i ögonen. Jag kan alltså känna igen. Det är en vinst utan dess like. Där är som att få ett nytt liv att förvalta. Jag vill alltid vara i naturen. Jag vill aldrig jaga något annat än stillheten i mitt inre.

naturens hemlighet

Har du en relation till naturen? Kan du beskriva den? Vad skulle du säga är Naturens hemlighet?

Foto: Christofer Lind

Fem anledningar att älska Återhämtning. Om att läka hjärnan.

läka hjärnan 1

En alldeles lång helg. En alldeles tom kalender. Vi tar varannan timme med lilleman. Det gör att närvaron finns där, liksom återhämtningen. Och jag ler. För jag har lärt mig att älska återhämtning. Vad hämtar du åter? Är du bra på att läka hjärnan?

Förra veckan körde jag fyra dagar med GastroNord, där jag arbetade som presentatör och moderator. Mitt jobb är alldeles bäst eftersom jag får göra det jag verkligen tycker om: möta människor, lära mig något nytt, samtala, skratta, skynda att lösa vissa problem, ta hand om en publik med förväntningar.

enemilia läka hjärnan
Foto: Sabina Arvidsson

Efter regn kommer solsken. Efter kraftansamling med urladdning kommer återhämtning. Jag har länge försökt och förstå återhämtningens verksamma parametrar. Vad gör den med oss?

Fem anledningar att älska Återhämtning.

1. Med återhämtning tankar du kropp och själ.

Du fyller på, det du använt. Och vad händer då: jo din hjärna blir snyggare i bemärkelsen: mer kraft, lättare att ta beslut, bättre idéer, snabbare lösningsförmåga. Hur du återhämtar dig? Ja, den är inte lätt, kanske särskilt eftersom många av oss skippar den helt.

⇒ läs Hur vilar man hjärnan? Listan: “Jag fungerar inte utan”
⇒ läs Återhämtning som prestation?

läka hjärnan 1

2. Med återhämtning respekterar du dig själv.

Jag vill påstå att vi bygger självkänsla genom att prioritera dig själv och dina behov. Respekt är viktigt. Det betyder inte att det är enkelt, men viktigt. Läs hos Clara Lidström om hur hon resonerar.

3. Med återhämtning kan du räcka riktigt långt.

Hållbarhet – på var mans och kvinnas läppar. Vi talar ofta om hållbart arbetsliv, men det blir lite luddigt. Men jag tror att det blir ganska glasklart när vi en gång dundrat i väggen, eller hur? Utmattning är inget som läker över en helg, det är jag själv ett kvitto på. Men att räcka länge, leva längre – all anledning att älska återhämtning. Att vara medvetet lat – det nya svarta.

⇒ läs Bokrelease av Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström & Erica Dahlgren
⇒ läs #Utmattad – det finns anledning att skriva

läka hjärnan 1

4. Med återhämtning ser du klarare. Läka hjärnan deluxe.

När vi kör på blir vi, lite fräckt skrivet, rätt dumma i huvudet efter ett tag. Med tunnelseende och andan i halsen är du allt annat än smart. Jag glömmer aldrig att jag faktiskt gick klart en universitetsutbildning, men med precis godkänt i mina ämnen (från toppelev till medelmåtta). Jag kunde inte tänka, läsa, koncentrera mig och fick anstränga mig oerhört. Jag blev anklagad av mina kamrater i grupparbetena för att vara omotiverad och att jag inte tillförde något. Jag kan inte annat än hålla med. Låt oss älska återhämtning och bli vassast av alla. Om det är det vi vill vara, förstås.

5. Med återhämtning föds mänskliga värderingar.

Jag är allergisk mot chefer och högt uppsatta som menar på att “det är bara att köra på”, eller som inte respekterar det faktum att människan är begränsad. Det är också därför jag driver eget, för att inte behöva motivera någon annan till varför jag tar ledigt när jag behöver. När du väl börjar återhämta dig, så kommer du inte förstå hur du gjorde innan. Du kommer bygga en bas av värderingar, där återhämtning är lika naturligt som aktivitet. Jag kan lova dig att när du lärt dig att älska återhämtning, så kommer många bitar att falla på plats.

⇒ läs Christopher Tolls krönika som blev en av de mest lästa artiklarna på Veckans Affärer.
⇒ läs Reflektionstid – ytterligare någonting som vi måste lägga till?

 

Livet kan både vara karriär och trädgård. Det är nog det jag försöker skriva. Och att jag skriver betyder inte att jag till hundra procent återhämtar mig, men jag blir smärtsamt medveten vad som sker, när jag inte gör det. Så upp på hästen igen. Vi är människor, som drivs av olika saker. Men vi har också ett samhälle som behöver justera sig. För att det på sikt lönar sig och ger avkastning (politiker gillar siffror, och jag kan slå vad om att vi kommer tjäna storkovan på återhämtning!)

Tack för att ni läser <3

vill du följa mig på bloglovin? Klicka här.

 

Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.

Om ni visste hur mycket jag vill berätta:
  1. Om hur jag rott i hamn Allt för hälsans scen Pratbubblan.
  2. Om hur jag tacklade ett misstag, och där jag lyckades vända mitt misstag till fokus.
  3. Om hur vi i teamet skrattade så att tårarna sprutade, efter lördagens stängning av mässan.
  4. Om hur jag upptäckt att jag har en drivkraft.
  5. Om att jag fått så mycket positiv feedback, att jag är nära till storhetsvansinne.
  6. Om hur många bra programpunkter och innehåll som Allt för hälsan hade 2017.
  7. Om allt det goda med prestation.

Men det blir:

Om allt det goda med återhämtning.

Foto: Gustav Kaiser

För jag har fått förvånansvärt många frågor. Och jag förstår att människor frågar. Från fredag till söndag har jag haft ett otroligt fokus, där ett trettiotal gäster och talare varit på plats. Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor. Är du med?

Det är fredagskväll, mässan har stängt kl 18:00. Och jag sätter mig på golvet i skrubben, bakom scenen, och ringer jag min man. Det snurrar av intryck: jag är så glad! – Du, jag måste sitta här en stund, för jag vågar inte riktigt köra bilen just nu, säger jag till honom. Och det är precis det jag gör. Jag sitter där, tills det slutar snurra. Jag har två dagar till framför mig. Jag behöver landa.

Foto: Gustav Kaiser

Sätter på mig understället, tar mig ett mellanmål – och kliver ur skrubben. Min projektledare springer förbi – hon skrattar när hon ser min outfit, och säger några värmande ord om hur bra jag är, precis som jag är. Jag skrattar lite åt mig själv – hur jag kan gå från supercool på scen, till att vara en helt vanlig mamma i underställstrikåer.

Det var inte många minutrar därinne i skrubben – men med den insatsen höll jag både lördag och söndag.

På måndagen kom den verkliga utmaningen: att stilla huvudet. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och har nära till överhettning. Det gick inte så bra alls, till en början. Jag åkte till Tyresta, gick en slinga på fem kilometer. Det snurrade på, trots ovilja, tills jag satte mig vid sjön, och den bleka solen bländade mig. Jag satt helt still, drack en kopp te och landade.

Sen förstod jag att jag inte skulle orka lyssna något mer på pladdret uppe i huvudet. Jag ville mest säga: håll käften, men det kändes inte heller helt ok. Så jag satte på den här dokumentären. Och den var så sorglig och intressant, att där, medan tårarna föll, så landade jag lite till. Kanske hade jag behövt att gråta lite av den anledning att jag gått i mål med Allt för hälsan, men för mig är det mycket lättare att gråta när jag blir berörd av utomstående saker.

Så. Det är så jag gör. När jag återhämtar mig. Och jag sover – mycket. Och dagarna innan och efter en ansträngning gör jag inte mycket alls. På måndagen vilade jag i omgångar, med yoga, meditation och promenad. Om och om igen – tills kroppen fattade. Och huvudet.

Mässan? Vi gjorde det riktigt bra – snygg mässa, med många bra programpunkter och innehåll. Genomarbetat, och det ligger mycket arbete bakom. Så stolt över teamet, och framför allt Kristin som varit vår operativa projektledare: hon har varit så bra att jobba med (humor, glädje, skratt och stringens: bästa mixen, hon har styrfart framåt, med värme – älskar’t) och så har vi Linda Gerstenmeyer, som tog över Aktivitetslabbet efter Magdalena Bibik – jag är så glad över att få lärt känna Linda: tillsammans med henne kan man verkligen skratta och hon har en unik förmåga att se människor. Därför ser jag fram emot nästa års mässa redan nu – för vi har ett så bra samarbete! Vi har fått önskemål från några håll – bland annat har Erika Kits Gölevik har bloggat om sina reflektioner. Och även Maya Nesterov. Det är både ris och ros – men det är förhoppningsvis ett öppet samtal vi för!

Var du på mässan?
Older Posts »