Posts in "Emilia Arvidsson" tag

Att aldrig sluta prata

Något som jag alltid tyckt varit roligt, kanske extra med tanke på mitt nykläckta intresse för klimatet, är att prata radio och pod. Det jag inte hunnit med är att dela de senaste avsnitten här på bloggen, eftersom jag hade lite av en kris nu under våren. Men varför inte dela två nu, som tips på sommarlyssning? Jag tror på det!

Allra senast var jag en liten del av ett program som heter Kjells Agenda, och ja, jag pratade köpstopp. Kloka Katarina Graffman pratade om skam och också hur komplex situationen är, när vi både kan ha en klimatkris och en ekonomisk kris samtidigt och hur vi behöver bestämma oss för vilken värld vi vill bygga.

Sen så var det Heja Framtiden, med Christian von Essen. Min bok Klimatglädje fick extra mycket plats och därtill lite småkluriga frågor som gjorde att hjärncellerna fick jobba på!

Här kan du klicka vidare till ett inlägg med ytterligare en podd och ett radioprogram som jag gästat (länkar finns långt ner i inlägget).

Har du något som du lyssnar på just nu?

Året som gick i bilder – enemilia.se

Jag sitter på närakuten och kollar upp min hals som krånglar. En effekt av det är att jag inte kan sova. Under isen helt enkelt. Men då är det bra att reflektera över året som gått – och blicka framåt. För vilket år det var 2019!

Januari. Jag hade ännu inte skrivit på något bokkontrakt men hade tre intresserade förlag. Däremot skrev jag på boken, eftersom jag med stor bestämdhet sagt att “den måste ut!”. Det som upptar en del av mina tankar under januari är #matsvinnskampen – där jag gör det jag kan för att inte slänga mat. Devisen är egentligen rätt simpel: “Vad behöver ätas upp?”.

chokladmuffins på gamla bananer. matsvinn sverige 2019
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.

Februari. Jag har signerat för Mima förlag och är mitt inne skrivprocessen – att skriva en bok där jag dessutom ska testa allt och träffa experter på området är mycket arbete – så jag väljer att tacka nej till en del annat arbete (hur jag kan det? Jag har köpstopp!). Jag tittar i almanackan för februari – och ser att det är då jag snart ska påbörja det bilfria livet – och att jag i almanackan skriver om olika provturer jag ska göra med bussen. Idag är bussen så naturlig för mig, även om jag inte använde bilen särskilt mycket innan heller. Det vi inte lyckades med under bilutmaningen (då) var att ta oss till familjejympan i Tyresö. Däremot – så fixade vi det under hösten som var nu nyss- och våra turer där lilleman skriker och viftar för att vi ska hinna med diverse bussar, och glada busschaufförer som ser till att vi hinner åka med, det är liksom viktigt för mig. Inte bara för klimatet – utan för äventyrets skull.

En av mina bästa turer, när jag hoppade av några busshållplatser tidigare och hittade en smidigare väg hem!

Mars. Ja, som ni förstår är boken i fokus. Mars blir en kunskapsintensiv månad – där jag träffar forskare som berättar vad yta i bostad har för klimatpåverkan, varför förebyggande av avfall är melodin vi ska satsa på och vilken mat som ska produceras och ätas för att nå klimatmålen. Ett möte med SLU-forskaren Elin Röös fick mig också att fundera på matens egentliga värde och det vill jag skriva mer om. Jag besöker också företaget Inrego och lär mig om hur det fungerar när man återtillverkar mobiltelefoner.

Många olika steg – innan man har en “ny” telefon – mer kollad än de telefoner du köper i butik!

April. Jag tar in på hotell och skriver det sista. I princip är det så tajt att personalen vet att jag äter min middag, och betalar, utan att njuta av den fina vyn från fönstret. På natten skickar jag in mitt manus, efter att på morgonen intervjuat min mormor kring hennes passion för energi och elektricitet. Jag är helt slut men också så glad att jag klarat ett första delmål. Jag opereras också i april, en mindre operation, men som jag gruvat mig lite för. Det skulle visa sig gå bra, och faktum är att jag och läkaren skrattade oss igenom hela proceduren (endast lokalbedövning). Det som helt får mig ur balans är när jag meddelas att Angeliqa gått bort, en vän som var väldigt aktiv i sociala medier och som jag lärde känna. Som jag trodde på så oerhört mycket. Som jag var fascinerad av, ja, hon var verkligen “one of a kind” och så begåvad. I april är det också helt tyst på min egen blogg, inget som var planerat – men det var en tid för reflektion och att ses på riktigt, irl, vilket vi också gjorde.

Maj. Den vackraste månaden, eller en av de vackraste (jag älskar hela året) och jag lägger en extra växel på att skapa Allt för Hälsans huvudscen. Ett arbete som ger mig så mycket glädje – att få bjuda in författare inom hälsa till scenen Pratbubblan är så roligt – de allra flesta tackar ja direkt och jag får möjligheten att sätta ihop en bra mix av både föreläsningar och intervjuer. Jag får också dille på fåglar under denna period. Jag läser om fåglar, lyssnar på fåglar och spanar på fåglar. Här en bild från Årstaviken, där jag och min man sprang på en nötskrika. Så vacker och fascinerande!

En av vårens bilder på Instagram

Juni. Semestertider och också tid att samla ljus. Maria bjöd in mig och några till – Sara och Katta – till Värmlands sköna “Valley School House”, där vi badade och tog igen oss. Jag sov som aldrig förr!

Sommarens ledord: BADA för allt vad du är värd (det vill säga HELA tiden)

Juli. Vi reste bort – och hem igen. En konstig resa på ett sätt, för jag minns den inte riktigt. Jag mådde inte helt bra, är gissningen. Jag ville hem, och det ville resten av familjen också. När vi väl bestämt oss, så kändes resterande dagar på resan bättre, och sen fick det bli en hemmasommar – vilket passade oss så bra!

Den här stunden var magisk! För även om jag ville hem, så hade vi förstås bra äventyr också. Det var mest sömnen som spökade, men som bekant kan det vara jobbigt nog.

Augusti. Ja just ja. Det var ju en bok som skulle redigeras denna sommar – och på ljusa kvällar satt jag och vred och vände på manuset, tillsammans med min redaktör som tålmodigt gav mig feedback. Den första omgången var tuff, rent mängdmässigt, men den andra kändes något enklare. Och! Jag upptäckte fjärrutlösaren på min kamera, som jag kunde styra med mobilen. Kolla här!

Jo. Den här hösten badade jag järnet. Så glad över det!

September. Nu när jag skriver allt detta känns allt så – avlägset? Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag studsade in i hösten och rumlade runt där rätt ordentligt. Min fantastiske make började studera och det blev stora förändringar för oss – det mesta bra, men också en större ansträngning för mig här hemma med vardag, lämning och hämtning. Jag försöker inte klaga, men det går sådär. Men jag vill skriva, och jag säger det ofta: jag är så glad att han kom in på sin utbildning till redigerare. Så oerhört stolt! Det jag har försökt att addera under hösten är promenader med min bästa vän Sven och lilleman. Gärna med kaffe på termos och lite fika. Vi har några platser vi alltid besöker. Naturen, den är vår vän! Jag åker också en sväng till Åre – och det visade sig vara helt rätt.

Vi och vår skog

Oktober. Alltså. Min bok kommer ut, den sista oktober. Och vi har jobbat som gnuer in i det sista. Korrläsningen var makaber – i alla fall för mig. Jag var tvungen att koncentrera mig ordentligt (well, not min starka sida) och jag kände mig minst sagt mosig på slutet. Jag har fått så mycket kärlek av er på alla kanaler och jag känner mig glad över fortsättningen med föreläsningar som främsta redskap. Här en bild från releasen (som jag dock höll i november då schemat var knökat och orken behövde fördelas).

Vi höll till på Ahouse och maten var från Sopköket.

November. Den här månaden är speciell eftersom den för mig rör sig om tre dagars fest på Stockholmsmässan, Allt för Hälsan – och ingen skillnad i år – snarare händer något varje år som gör mig extra glad. I år testade jag några nya grepp på scenen – och jag tar med mig det in i 2020! Och det här med mässor – jag blir så genuint glad!

Tjejerna från Ångestpodden – årets mest spännande intervju!

December. Ah, denna månad av – hets? Stress? Massor? Ja, eller så gör man som jag: väljer några saker, och väljer bort en massa annat. Och somnar till Kalle, med lilleman på magen. DET är december och jul för mig!

Måste säga, att genom att skriva det här inlägget, vill jag ju gärna blicka framåt också! Håll till godo, det kommer en “Det här vill jag 2020!”.

Hur har ditt år varit? Om du valde EN sak som faktiskt gjorde skillnad, vad var det?

Boken har landat! Klimatglädje, vilken resa

Inlägget innehåller en länk till Adlibris och Bokus.

I onsdags i förra veckan tog jag mig till förlaget som helt och fullt har trott på min idé från början: att skriva en bok utifrån fokuset hur det KÄNNS att förändra sig för klimatets skull.

Köpa boken? Adlibris eller Bokus.

I onsdags! Foto: Mima förlag

Och nu landar jag i det arbete som jag har lagt ner, där jag tillsammans med David Möllersten, har arbetat för att få fram en bok som både ger kunskap men också en nyfikenhet: vad händer när vi ställer om?

Jag har intervjuat ett 20-tal experter och jag är evigt tacksam för deras hjälp att göra boken intressant och att man som läsare ska kunna förstå hur saker och ting hänger ihop, med klimatglasögonen på.

Så fin!

I media just nu

P4 Stockholm – jag kommer in ca 2 timmar, 11 min och 26 sekunder in 🙂

Hållbarprofil podcast

Träningsglädje TALKS

Och imorgon gästar jag Nyhetsmorgon – det känns jätteroligt!

Jag föreläser

I Örebro den 23 november

I Bromma församling, återkommer om datum (blir i december)

Tusen tack alla ni som hört av er och grattat kring boken, känns overkligt stort och fantastiskt att ha rott detta i hamn – nu börjar arbetet med att få ut boken!

Emilia

2:49 minuter är också tid

Jag gillar inte alls det jag ska skriva nu. Det rimmar sjukt dåligt med resten av min livsfilosofi. Men ok. Som småbarnsförälder är det legitimt att hojta: 2 minuter och 49 sekunder är också tid!

Det här skrev jag för en månad sen
Om 25 dagar, förmodligen på tolvslaget  (ok klockan 21:30, ni vet att jag aldrig kompromissar med min sömn) så ska mitt råmanus vara klart. Och det är så viktigt för mig att hålla den.  Det kommer visa att den här rastlösa själen kan skapa en produkt som innebär fokus och engagemang. Jag har varit hoppetossan som hoppat från projekt till projekt och alltid varit på nästa sida. Nu måste jag istället vara MITT PÅ SIDAN. 
Det innebär att jag kan inte vänta på någon inspiration för att saker ska hända. Så jag kör intensiva 20 minuters pass (funkar bäst för min post-utmattade hjärna). En av dagarna var jag tvungen att pausa skrivpasset. Det var 2:49 kvar.  Jag gjorde det jag skulle, kom tillbaka till skrivandet och insåg att jag faktiskt hinner göra något på tiden som var kvar.  Carpe minuten är min bästa gren!

Det har varit mycket sånt här. Jag är beroende av naturen och utevistelse.

Det som sen hände var
Att jag igår, den 30 april, satt på hotellrummet under hela dagen och försökte få ihop det sista. Jag fastnade lite grann på ett kapitel, men sen tyckte jag att det flöt på. Under middagen bad jag om att få maten ganska pronto, eftersom det var 4 timmar till tolvslaget. Strax efter att klockan slagit deadline klickade jag på skicka till min förläggare. Jag somnade nästan direkt och jag sov djupt. Det är första gången som jag tummar på sov-principen sedan hundra år! (jag står fullt ut för att värna om sin sömn)

Dagen efter har det känns som en rejäl baksmälla. Många frågor har snurrat på förmiddagen: var det tillräckligt? Saknas det något? Hur blev förordet? Jag insåg att en del av förordet försvunnit i den version som jag skickade in, så jag slog på datorn och jobbade metodiskt fram en bättre version och skickade om den. Då kändes det bra. Men oj vad jag har kämpat den senaste tiden, men att skriva, intervjua och rannsaka mig själv.

En vän gick bort i mars månad. Det känns på många sätt tomt. Vi träffades några gemensamma vänner för att minnas, för några helger sen. Begravningen äger rum nu på fredag. Hon var nära så många och jag förstår min egen och andras saknad. Du har varit en sådan person som man vill komma nära. Vila i frid.

Idag har jag varit ledig. Jag har skrotat här hemma med familjen och vi har rensat garaget eftersom det ska byggas om. Jag har nya projekt som startar nu, och boken är ju inte helt klar än, utan jag förväntar mig en hel del arbete efter första vändan hos förlaget. Men en insikt slår mig nästan varje gång jag är helt slut, att jag vill jobba för att kunna ta rejäla pauser. Det var liksom hela poängen med att jag startade företag. Och jag tror att det är möjligt. Det som är spännande just nu är att jag vill ändra om mitt fokus i företaget. Jag lovar att berätta mer, när den tiden är mogen.

Jag är smärtsamt medveten att bloggen legat i träda, men vill du följa mig närmare så föreslår jag Instagram, för den uppdaterar jag dagligen

Tips i all enkelhet

Marias fina videos på Youtube och hennes fingertoppskänsla. Hon har också ett nyhetsbrev som man kan signa upp på. Följ!

Johanna Nilsson är en person jag ser upp till, eftersom hon också har ett stort intresse i klimatfrågan. Hon var också den som peppade mig till att skriva till DN Åsikt, där jag också blev publicerad. Här skriver hon om något som är urviktigt: att vara ledig mellan varven.

Tack för att du läser och tittar in, jag uppskattar det <3

Emilia

7 saker jag vill vara bäst på

Förra veckan var allt bananas. Jobbtopp med tre samtidiga leveranser. Två förkylda killar. Och så det vanliga: äta, sova, leva! Allt sammantaget har stundtals varit stressigt. Ett påslag som jag motat. Därför blir det här inlägget viktigt för mig.

När det är mycket så behöver jag påminna mig själv. Om och om igen. Vad som är viktigast för mig. Så jag tänker att jag skriver en lista. Om vad jag vill vara bra på. Bäst på. Ni vet, sådär.

1. På att vara oviktig. Jag upplever att vid stress så är min egen person plötsligt så himla VIKTIG. Det jag gör är ingen raketforskning. Jag räddar inte liv.

2. På att skapa rymd inuti. På riktigt. Och jag vet ju vad som krävs.

3. Att moderera paneler på temat hållbarhet. I olika format. Hållbarhet är för mig ett stort intresse och jag är som en svamp just nu. Hållbarhetssvamp. Ni minns väl Gastro Nord? Mässan där jag fick moderera huvudscenen Chefs’ Talk. Sen har jag ju Allt för hälsan som är årets grej för mig. Det är så fruktansvärt givande – både före, under och efter.

4. Att inte slänga mat. Jag blev alldeles matt av min egen drivkraft kring detta men förstår att jag vill göra verklighet av #matsvinn0. Nu senast skrev jag om just det.

5. Att vardagspussla. Här handlar det också om rymd. Rymd som motar bort känslor av otillräcklighet. Av stress. Jag tycker om allt som tangerar lagom. Det ska vara lätt att leva. Jag testade att göra en förändring kring våran matlogistik. Om det kommer jag skriva om i nästa blogginlägg som kommer på tisdag kväll! Temat? Förändring.

6. Att njuta. Ni vet den där inlägget som jag skrev om hedonism? Jag säger ju ofta att jag älskar det enkla. Men “känner” jag njutning av det enkla? Det är ju en sak att tänka, en annan att känna…

7. Att gästa. Poddar. Radio. Tidningar. Jag vill fortsätta att prata om köpstopp, om #matsvinn0 och hållbarhet. Varför? För jag tycker det är så roligt. Jag vill kunna bidra med min egen entusiasm över att jaga hållbarhet.

Tack. Tack för att ni läser. Och att ni ger mig så fina ord. Det gör allt så mycket roligare <3

 

 

 

Saker jag ofta gör. En liten lista om mig.

Ni är några nya i gemet, och några som följt mig ett längre tag. Då och då passar jag på att skriva om sådant som ni kanske inte känner till. Och nu är det dags igen!

Saker jag ofta gör.

∴ Tappar bort min pyjamas. Eller ja: lägger den på alla möjliga och omöjliga ställen. Det vanligaste frågan hos oss på kvällstid är: “har du sett min pyjamas?”

∴ Planerar matlagningen. Det är typ det viktigaste jag vet som måste lösas här hemma. När det är klart, går jag vidare med resten av dagens uppgifter.

∴ Säljer in saker. Oftast jobb. Även när det är tänkt att jag ska ta det lugnt, så kan jag inte låta bli att slänga iväg ett mejl med erbjudanden. Bra? Ja, oftast. Dåligt? Ibland. För det finns ju tillfällen då jag behöver jag färre jobb och mer lugn och ro.

Emilia Arvidsson, enemilia

∴ På senare tid: jobbar på mässor. Jag har insett att jag älskar mässtämning och har också börjat sälja in sådana uppdrag. Nu, om en dryg månad, ska jag moderera en scen på mässan Gastro Nord. Känner mig som en kung!

∴ Mediterar och yogar. I alla fall om man ser den senaste tiden (yoga och meditation minst en gång om dagen) och även innan dess. När jag blev gravid 2014 så började jag verkligen att meditera på regelbunden basis. Jag kände ett ansvar inför mitt mående i graviditeten, och det blev mitt sätt att verkligen ta hand om mig.

∴ Funderar på återhämtning. Det vill säga: jag vill bygga in det i min vardag, och jag lyckas rätt ofta tycker jag. Och jag vinner så oerhört mycket på det. Jag har skrivit om det i mitt inlägg häromdagen, om hur jag tycker framgång bygger på förmågan att återhämta sig.

∴ Skrollar och kommenterar på insta stories. Jag har ju länge pratat om det här med sociala medier, hur jag vill interagera mer än att konsumera. Och jag älskar stories, det är så fint att man kan upptäcka andras personlighet, något som inte kan hittas i feeden. Jag följer Angeliqa – Vandringsbloggen, Katta – Bucketlife, Sara – Träningsglädje, Maria – Allthingsgreen och några till. Så mysigt att få “hänga med!”

∴ Sätter ihop folk. Jag är en matchmaker, det ligger i min natur att se hur andra kan göra saker tillsammans! Och det handlar främst inom business.

∴ Effektiviserar. Det kan vara små saker, men jag gillar när det går smidigt. Alltifrån inköpslistor till städning. Eller mailkorgen.

∴ Tar vara på min egenskapade frihet. Som nu, när jag väljer att ta det lite lugnt några veckor.

Hoppas att ni haft en fin helg 🙂
Older Posts »