stresshantering Archives - Page 2 of 4 - En Emilia

Posts in "stresshantering" tag / Page 2

Saker jag inte önskar mig i jul.

November 26, 2017 Emilia Life Design 2 Comments

Ni som läser vet ju hur det ligger till. Det som började som en kul grej, har vuxit sig till en värdering och något som jag står fast vid. Det ska inte köpas något nytt, nej. Det finns förstås en massa vinster med det, men i det här inlägget vill jag fokusera på allt det jag inte vill ha till jul. Och varför (och ja, det handlar ju till viss del om julstress).

Bilderna från det här inlägget var från i veckan, när jag hälsade på min kompis Asia. En stund tillsammans, ganska så gratis. Och är också till viss del möjlig för att jag inte spenderar pengar. Jag spenderar tid. Enkel matematik.

Julstress? Nja. Och mer därtill som jag inte önskar mig i jul.

♣ Jag önskar mig inte nya saker. Varken prylar, böcker eller “bra att ha”. Varför: minimalism är min melodi. Även om jag (och vi?) har långt kvar – I love the process though.

♣ Jag säger nej tack till julklappsöppning som aldrig tycks ta slut. Varför: vi är långt borta från julefrid, när det endast handlar om saker man ska få. Jag säger inte blankt nej till julklappar, men det handlar om mängd och innehåll. Vi har ju en liten en, men jag tänker att några väl valda klappar får bli vår melodi.

♣ För att det ska bli bra, vill jag gärna pynta, men det ska vara av det vi redan har. Inte en julgranskula till. Jag håller på att skriva på ett inlägg som heter “saker jag har dille på just nu” och en av de saker som jag inte har dille på är ett fullbelamrat hem. Varför: Less is freakin’ more.

♣ Jag undviker gärna att vara däst och sockrig. Gärna lite balans och mycket grönsaker i jul. Varför: det har faktiskt inget med nyttighet att göra, eller präktighet heller. Utan för att min mage och kropp mår pecka lurk av den typen av mat. Däremot blev jag överförtjust i de mörkchokladdoppade cashewnötterna som jag köpte till Asia. Oh joy för dem!

♣ Alkohol. Nej. Tyvärr. Det faller som vanligt bort. Till hundra procent. Varför: Så har det varit länge, och så kommer det förbli, jag tycker inte om när människor är rusade.

♣ Avslutningsvis. Jag vill inte kuta igenom julen som en skållad råtta – jag förstår att människor får en typ av julstress, det är lätt att dra på sig en sådan. Nej, då ställer jag hellre in. Varför: Lite lagomhet och en stunds (gärna längre) reflektion vill jag ha.

Ps. Hundarna nedan var all about mindfulness – så fina, så försiktiga, så nyfikna, så graciösa.

Vad vill du inte ha i jul? är du i behov att tagga ner din julstress?

Relaterat innehåll: Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

Den viktigaste punkten. Om att hitta sitt fokus.

November 19, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Hitta sitt fokus trots en pressad situation? På Allt för hälsan, som gick i helgen, fick jag möjlighet att träffa flera inspiratörer på temat meditation, yoga och stress. Och jag blev blown away, trots att jag vet hur andning, fokus och yoga fungerar. Men att få samtala med Magnus Fridh (som jag aldrig träffat tidigare) med anledning av hans bok Viloläge (ni förstår ju peppen på en vilobok i den här bloggen?) och sedan sätta sig utanför scen för att tillsammans med publiken gå igenom en kort guidad meditation tillsammans – otroligt! Det syns ju inte på mig att jag är uppvarvad ibland (yes, I am an actress), men jag ville bara skriva: att det var precis vad jag behövde. Och det visar på två saker:

För mig fungerar guidad meditation bra – jag är inte en person som “själv” klarar av att meditera. Med det sagt, så vill jag samtidigt säga: vi behöver alla hitta vår egen väg till ett bättre fokus, och ett stilla sinne. Jag har skrivit om det här tidigare, i inlägget Stresskolan del 3. Om att hantera. Där jag bland annat fått det förklarat, att guidad meditation funkar inte för alla.
Att det inte behöver ta jättemycket tid i anspråk. Som jag skrev igår, så satt jag några minuter, kanske en kvart och varvade ner i min skrubb.

Hitta sitt fokus, när det är tufft.

Texten nedan, skrev jag för en tid sen, i ett skede där “livet händer”.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I ärlighetens namn: det viktiga blir ju att känna, något, överhuvudtaget. Det har varit en svår höst, och en fantastisk höst. Jag har fått så ofantligt fin kritik på två av mina större jobb, och jag blir stolt, så stolt. Och ödmjuk inför det faktum, att livet kunde ha sett helt annorlunda ut. Det är liksom ingen självklarhet att jag befinner mig på min plats. Precis som med mycket annat, så är det jobb bakom, och ett sökande efter positiva erfarenheter av livet. Den här veckan som varit har varit extra utmanande. Men då behöver jag hitta mitt fokus. Min kärna – den viktigaste punkten, kallar jag det för. Sen har det hänt saker, som gjort att jag behövt lägga tid på resa och samtal. Egentligen inget problem för mig, men det har tagit en massa energi. Relationer är bland de svåraste, och jag har fått mig en käftsmäll. Nu orkar jag inte mer, så jag har dragit i både handbroms och den vanliga bromsen. En gränssättning, och en möjlighet att ta vara på mina egna resurser.

Och vad hände egentligen? Jag kan sammanfatta med att jag under en veckas tid, kanske två, hade ett stort fokus på att bara hålla ihop. Och den viktigaste punkten, det var att hitta det fokuset.

Vad gör du för att hitta fokus? Det finns ju många sätt?

Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.

November 15, 2017 Emilia Företagande Leave a Comment

Om ni visste hur mycket jag vill berätta:

Om hur jag rott i hamn Allt för hälsans scen Pratbubblan.
Om hur jag tacklade ett misstag, och där jag lyckades vända mitt misstag till fokus.
Om hur vi i teamet skrattade så att tårarna sprutade, efter lördagens stängning av mässan.
Om hur jag upptäckt att jag har en drivkraft.
Om att jag fått så mycket positiv feedback, att jag är nära till storhetsvansinne.
Om hur många bra programpunkter och innehåll som Allt för hälsan hade 2017.
Om allt det goda med prestation.

Men det blir:

Om allt det goda med återhämtning.

För jag har fått förvånansvärt många frågor. Och jag förstår att människor frågar. Från fredag till söndag har jag haft ett otroligt fokus, där ett trettiotal gäster och talare varit på plats. Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor. Är du med?

Det är fredagskväll, mässan har stängt kl 18:00. Och jag sätter mig på golvet i skrubben, bakom scenen, och ringer jag min man. Det snurrar av intryck: jag är så glad! – Du, jag måste sitta här en stund, för jag vågar inte riktigt köra bilen just nu, säger jag till honom. Och det är precis det jag gör. Jag sitter där, tills det slutar snurra. Jag har två dagar till framför mig. Jag behöver landa.

Sätter på mig understället, tar mig ett mellanmål – och kliver ur skrubben. Min projektledare springer förbi – hon skrattar när hon ser min outfit, och säger några värmande ord om hur bra jag är, precis som jag är. Jag skrattar lite åt mig själv – hur jag kan gå från supercool på scen, till att vara en helt vanlig mamma i underställstrikåer.

Det var inte många minutrar därinne i skrubben – men med den insatsen höll jag både lördag och söndag.

På måndagen kom den verkliga utmaningen: att stilla huvudet. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och har nära till överhettning. Det gick inte så bra alls, till en början. Jag åkte till Tyresta, gick en slinga på fem kilometer. Det snurrade på, trots ovilja, tills jag satte mig vid sjön, och den bleka solen bländade mig. Jag satt helt still, drack en kopp te och landade.

Sen förstod jag att jag inte skulle orka lyssna något mer på pladdret uppe i huvudet. Jag ville mest säga: håll käften, men det kändes inte heller helt ok. Så jag satte på den här dokumentären. Och den var så sorglig och intressant, att där, medan tårarna föll, så landade jag lite till. Kanske hade jag behövt att gråta lite av den anledning att jag gått i mål med Allt för hälsan, men för mig är det mycket lättare att gråta när jag blir berörd av utomstående saker.

Så. Det är så jag gör. När jag återhämtar mig. Och jag sover – mycket. Och dagarna innan och efter en ansträngning gör jag inte mycket alls. På måndagen vilade jag i omgångar, med yoga, meditation och promenad. Om och om igen – tills kroppen fattade. Och huvudet.

Mässan? Vi gjorde det riktigt bra – snygg mässa, med många bra programpunkter och innehåll. Genomarbetat, och det ligger mycket arbete bakom. Så stolt över teamet, och framför allt Kristin som varit vår operativa projektledare: hon har varit så bra att jobba med (humor, glädje, skratt och stringens: bästa mixen, hon har styrfart framåt, med värme – älskar’t) och så har vi Linda Gerstenmeyer, som tog över Aktivitetslabbet efter Magdalena Bibik – jag är så glad över att få lärt känna Linda: tillsammans med henne kan man verkligen skratta och hon har en unik förmåga att se människor. Därför ser jag fram emot nästa års mässa redan nu – för vi har ett så bra samarbete! Vi har fått önskemål från några håll – bland annat har Erika Kits Gölevik har bloggat om sina reflektioner. Och även Maya Nesterov. Det är både ris och ros – men det är förhoppningsvis ett öppet samtal vi för!

Var du på mässan?

The Power of “Jag behöver mer tid”.

September 30, 2017 Emilia Life Design 2 Comments

Det var egentligen inget konstigt alls. Den där dagen, då jag insåg, att jag behöver mer tid. Dagarna innan kämpade jag med något som var allt annat än balans. Det var länge sedan jag kände mig så stressad. Nytt uppdrag, ny kund. Så väldigt roligt, men jag hade varit för ivrig med att sätta en snäv deadline. Det var alltså från mig den kom.

Jag hade svårt att tänka, svårt att prestera, svårt att stundtals andas. Jag försökte tänka bort stressen, men det blev bara värre. Jag var högst medveten om vad som pågick.

Det viktiga i den här berättelsen är att jag har upplevt en väldigt liknande situation.

Det var nog det som var så skrämmande. Det kändes som att historien upprepade sig. Och trots att faran inte alls fanns där, så blev jag livrädd och jag målade upp skräckscenarier, en efter en.

Du blir klokare med åren. Om du vet vad du håller på med. Om du kan se mönstret. Om du tar kommandot.

Det var bara ett mail bort. Jag sa som det var, att jag behöver mer tid.

Svaret: “absolut”. Och sen en skön mening efteråt som visade på förståelse.

Förlåt mig: men fan vad jag är glad för mina erfarenheter. Det har varit en lång resa, med en massa vändningar: men just nu litar jag helt på mig själv, och det jag säger mig behöva.

Hoppas att ni har en fin helg! Ta hand om er ♥

Foto: Katta från Bucketlife.se fångade mig när jag var i Särna. Längtar tillbaka! Hennes senaste inlägg: in och läs!

Ni missade inte min stresskola som jag skrev i somras? I den första delen hittar du även länkar till de andra avsnitten. Det första handlar om hur vi hellre väljer att köra på, än att säga nej. Det rimmar lite med hur jag kände i veckan: att jag ville göra allt för att hinna i tid. När det kan vara så enkelt som att be om mer tid. Här kommer Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

Att ha levt med allostas

September 1, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

2021

Texten som du snart kanske läser här nedan är skrivet 2017. Jag var då mer eller mindre övertygad om att jag aldrig mer skulle dundra in i det tillstånd som skulle kunna liknas vid allostas (förklarar nedan). Nu är det 2021 och här sitter jag vid skärmen och funderar: hur kunde det bli så här igen? Jag behöver yppa det högt, för annars blir bloggen inte sann. Jag gör fortfarande sådant som jag skriver om nedan: jag mediterar, yogar, försöker röra på mig. Men det är som att kroppen och huvudet har ställts om för flight, fight, freeze. Det finns saker som jag verkligen saknar, men som just nu inte är möjliga. Försöker ösa ur tunnan med tålamod men jag är helt och hållet på det klara med: detta kommer ta tid. När jag läser inlägget nedan ser jag ändå att det fanns en insikt: “Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.”

Tack för att du läser! <3

2017

Jag är allt annat än stressad. Det är så det funkar när man har varit på workation i goda vänners lag. Jag drar mig till minnes den sista promenaden till sjön, för en kort yogasekvens (egoraderaren) och sedan ett strosande i Nordomsjöns närmaste skogar. Det gav livet ett extra andetag. Nu är jag hemma, men jag gjorde repeat på just det där, att gå en sväng, stretcha vid vatten och yoga på enkelt vis. Trots nulägesharmonin tänker jag ofta på hur jag har badat i stress, hur det har fungerat att komma ur det, och hur jag gör idag. Det är egentligen rätt ointressant att sätta etiketter eller diagnoser på tillståndet. Det viktiga blir: hur fungerar jag?

Allostas – det var det som var tillståndet.

Det är så tydligt att alla mina system hade gått på, utan återhämtning, alldeles för lång tid*. Och att det sedan inte gick att återhämta. Det var helt enkelt för sent för det. Det finns alltså en gräns som man passerar, och sen slår det bakut. För mig blev det sömnlöst i 4 år, där jag testade allsköns metoder för att kunna sova. Det som händer är att den där feedbacken man behöver, för anpassning, fungerar inte. Så jag var supertrött, feedbacken borde varit sömn. Men nej. Det var trasigt. Under de här fyra åren förlorade jag bokstavligen förmågan att läsa, vilket var det mest smärtsamma.

*kan konstatera att mixen 22 år + överprestation + stress är sämsta möjliga. Mitt värde låg endast i prestation, och när jag sen inte kunde prestera blev fallet hårt. Min tid på Handelshögskolan blev kort och resan därefter lång. Men lärdomarna har jag behövt, och det har format hela min person. Det är jag glad för!

Mer om allostas Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”

Vill du köpa min bok om personlig hållbarhet? E-bok där länken skickas direkt efter köp till din inkorg och du kan läsa redan idag!

Livet tillbaka.

2006 fick jag öva upp min förmåga att sova, genom gruppterapi. Men det som faktiskt fungerade var att sova med hund, jag hade hund på den tiden. Han la sig vid mina fötter och jag kände mig trygg. Trygghet är bra medicin mot sömnlöshet. Sen fick jag en mening med livet (goda relationer med vänner), och det påverkade också sömnen, förstås. Jag träffade en person som har betytt jättemycket för min verkliga återhämtning. Han lever inte längre, han lämnade jordelivet 2012, men jag är så tacksam för våra möten. Jag skulle säga att jag trevade mig fram, men jag trevade i rätt riktning. Jag minns också att jag började promenera grymt mycket – på kvällarna kunde jag gå en mil, och det gav den där stressreducerande feedbacken. Så då sov jag sakta men säkert bättre. Lyckan i det är obeskrivbar. Idag ser jag på sömn som något högst värdefullt, och jag väljer aldrig bort sömn.

Jag har skrivit en drös med artiklar om sömn, klicka dig vidare om du vill.

Bota sömnproblem? Viloserien #1

Sömnproblem?

Sömnbrist – eftertankar

Idag är en ny dag.

Så idag, ganska många år efter min stora livskris, har jag nyligen befunnit mig på en plats som erbjuder tystnad, gröna barrskogar och trafiklösa vägar. En klassisk daladröm, kan man tycka. Men jag vill också skriva att återhämtning och harmoni kräver sina insatser, hur fint och stilla det än är. För jag tror att de som lever med allostas gärna söker sig till lugnet, men blir uppgivna när de inte får känna det som det yttre innehåller.

Idag vet jag exakt vad jag behöver. Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.

Saker jag gör.

Motionerar innan jag jobbar. Jag använder fysisk rörelse för att vara snäll mot hjärnan.

Yogaandas. Det kan vara eldandning tillsammans med en armposition som gynnar min harmoni.

Skippar för många intryck. Väljer boken. Funderar över vad jag verkligen vill och vad jag behöver.

Det hjälper mig att hålla tillståndet “Mind like water”.

Håller kalendern så tom som möjligt. Det är det vackraste jag vet. Luckor: hälsa.

Hur hanterar du stress?

Alla bilder är tagna av Christofer Lind.

Stresskolan del 5. Ann-Sofie Forsmark. “Jag hade sån ångest varje måndag “.

July 11, 2017 Emilia Hälsa Leave a Comment

Vi har kommit till Stresskolan del 5:1. Vi träffar Ann-Sofie Forsmark, en person som jag följt ett tag. Vi har arbetat ihop på Allt för hälsan, och stött på varandra då och då, främst på sociala medier. Eftersom både Ann-Sofie och jag vurmar för hållbar hälsa, ville jag gärna ha med henne i denna serie om stress. Dels på ett personligt plan, men också att hon ger några råd på vägen. Hur hållbar man än försöker vara, är stress något naturligt. Det kommer komma två delar till med personliga intervjuer, alltså 5:2 och 5:3. Sist i detta inlägg finns det möjlighet att klicka sig vidare om man vill veta mer om Annie!

Berätta om en situation som stressat dig!

“Under en period när jag var konsult arbetade jag för en kund där min beställare hade ett otroligt häftigt humör och kunde få utbrott för allt möjligt. Det växte över tid. Jag hade sagt upp mitt arbete, men hann ändå uppleva ett tillfälle där han fick ett sånt utbrott att det ledde till att min chef och flera andra på företaget där jag jobbade blev inblandade. Jag hade sån ångest varje måndag och det satte sig förstås i både kropp och knopp.”

Vad gjorde du i din situation?

“Till slut fick jag gå till vårdcentralen där jag trodde jag skulle förklaras som utbränd men det var en akut stressreaktion. Jag behövde aldrig mer gå till min kund men utöver det tog jag ingen hjälp. Orsaken till problemet var ju borta.”

Lärdomar?

“Jag har lärt mig mycket av den här situationen samt från den utbrändhet jag led av några år tidigare. Genom att det också hänt andra riktigt allvarliga saker (utanför jobbet red. anm) har jag fått perspektiv på vad som är viktigt. Man måste gräva där man står, och också förstå att man ibland har riktigt fina problem att ha i jämförelse med mycket annat.”

Vad behöver du för att undvika stress?

“Jag har väldigt svårt för konflikter och otydlighet och vet att det är utmaningar jag måste lösa om de uppstår annars upplever jag stress. Jag arbetar ju med att föreläsa och coacha i stresshantering så vet många verktyg men det gör mig inte på något sätt immun. Jag behöver vara aktsam på det jag upplever stressar mig och hantera det när det uppstår. Återhämtning är lösningen. Livet är tufft ibland, så är det bara.”

Några råd på vägen?

Mina bästa tips, som du sedan kan anpassa efter dig som person. / Ann-Sofie Forsmark

#1 Sätt ord på vad som stressar dig så det blir konkret. Först då kan du titta på stressen och se hur du ska hantera den.

#2 Sätt perspektiv på det som stressar dig. Ska det få kännas ända ned i magen eller kan det som händer dig vara något som berör, men inte är så avgörande så det knyter sig i magen? Kan du ha stressen i ”handen istället för i magen”?

#3 Det tredje är att ta hand om din återhämtning. Och då behöver du först identifiera vad som ger dig återhämtning för det behöver inte alltid vara det som på pappret låter rogivande. Om du tar hand om din återhämtning så är du rustad att hantera stress av alla de slag!

Orden. Perspektiven. Återhämtningen.

Vill du läsa mer om återhämtning? Klicka in dig på 5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3

Mer med Ann-Sofie Forsmark!

Om du ännu inte lyssnat på Health for Wealth, podden med fokus på hälsa, lönsamhet och arbete, så är det mitt hetaste tips. Just nu har de ett avsnitt om hur du är ledig på allvar.

Hon var rätt nyligen gäst hos Sweaty Business-podden – här kan du lyssna på avsnittet!

Ann-Sofie bloggar också – på Runners World som runnerslove.. Just nu annonserar hon semester, men kika gärna i arkivet!

Sist men inte minst, så är Annie egenföretagare och här läser du om hennes verksamhet, på Formstark hälsa.

När jag läser intervjun med Annie börjar jag fundera på att har vi något att haka fast stressen i, så kan det bli lättare. Och, som Annie också påpekade i min kontakt med henne, är detta “något” individuellt. Alla kan inte meditera, sova bättre eller sluta på sitt jobb. Men jag hoppas att vi alla kan hitta det där “Något”.

Fotocred: Katarina Jansson http://www.bucketlife.se

« Newer Posts Older Posts »