Öar av absolut stillhet. Och av absolut nödvändighet.

I förra inlägget fokuserade jag mycket på utmattning och tankarna kretsade om vad vi är kapabla att driva oss själva till. Det är inte svårt att bli utmattad, och det är kanske just därför som så många ignorerar att bromsa i tid. Det går nog lite till. Om jag bara…

Jag har hört mig för kring den genomsnittliga tiden för återhämtning efter att man dundrat så pass att man är utmattad. Ett bud var 18 månader. Det beror alldeles säkert på, men jag tänker att tiden behövs. Det är under en återhämtning som man får chansen att lära känna sig själv och sina gränser.

Det här med att komma “tillbaka”

Mitt största fokus var att jag ville komma tillbaka. Efter att ha lyssnat på Kropp & Själ (Stresstålighet: Noll) insåg jag att det är ett feltänk. Att komma tillbaka till ursprungsläget innebär ju att beteendet som leder till sjukdom är kvar. Sen får vi inte glömma – det kan vara arbetsplatsens kultur och arbetsmiljö som spär med sjuka förväntningar, dålig kommunikation osv. (Ja, kanske inte så konstigt att jag valde att ha eget företag).

Målet är därför ett annat, nytt läge. Och då behöver vi bygga ny grund, nya bjälkar och däri: utrymme för öar av absolut stillhet och kravlöshet. Något som Bucketlife tog sig tiden att kommentera häromdagen:

“Tänker särskilt på det där med att ha öar av kravlöshet. Det var precis det jag tappade när jag flyttade till en annan stad och dagpendlade tillbaks för jobbet. Mina relationer & fritid blev plötsligt kravfyllda eftersom jag skulle stanna kvar/åka dit för att upprätthålla dem. Och samtidigt känna att jag skulle leva upp till sambolivet hemma i nya staden. Tror det är en nyckel att ha helt prestationsbefriade zoner för avkoppling och påfyllning.”

Läs förresten ett bra inlägg av Bucketlife som heter Vad är framgång – egentligen?

Det jag fastnade för var detta med känslan. Jag tror ta mig sjutton att det är där den sitter, framgången. Sen vilken känsla man väljer, det är ett helt eget inlägg.

Mina öar av absolut stillhet

> Nu. Nu är det stilla. Min son sover. Jag dricker kamomillte med ingefära. Jag hör vinden därute. Det är nu. Det kan ta slut närsomhelst. Varje stillhetsminut räknas. Andetaget styr.

> Stunden precis innan jag ska somna. Sömnig, stilla, vill sova. Jag stänger ihop boken och släcker lampan. Tänk att jag kan sova.

> Gräsmattan är fuktig av morgondaggen. Jag kliar den med min kratta. Löv och gräs fastnar. Min morgonstund av stillhet. Kratta is my kind of morning glory.

> Meditation. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om just detta. Och det har jag ju redan gjort – läs till exempel

Meditation. Guide: vilka tjänster använder jag?

Några tankar om Yoga & Meditation

Min lycka och 5 saker jag inte kompromissar med

> Långa promenader. Det var länge sen jag gick riktigt långt. Och det ger mig alltid en känsla av frihet att bara gå och gå. Nu har jag dessutom hittat den här bloggen om vandring och blev lite smått lycklig.  Här nedan från Tyresta by i förra helgen

Har du några öar? Vad finns på dem?

Foto: C. Lind