Jag lämnar en period av hög aktivitet bakom mig. Känslan av baksmälla är påtaglig. Men också: stoltheten: jag fixade det! Dagarna fylla av långsammare tankeverksamhet, kontemplation, ett varmt bad. Jag jobbar fortfarande, men inte med samma intensitet. Det är som att få ett extra djupt andetag adderat till livet.
Bilderna i det här inlägget kommer från den senaste tidens utevistelser. Jag fotograferar med ny kamera som vi köpte för någon vecka sedan. Glädjen att kunna ta bilder är befriande och jag känner både kreativitet och inspiration på samma gång. En del bilder är tagna av min man, Christofer Lind.
5 lyckliga saker.
♥ 1. Bestämma själv. Absolut det som håller mig frisk och glad. Jag behöver inte rapportera till någon. Jag arbetar enligt mina egna villkor. När jag vill, var jag vill. Frihet är den valuta som jag går igång på.
♥ 2. Yoga. Min rygg har sagt ifrån, och jag yogar mest hela tiden för att få den att må bra. Den här veckans mål är yogan på onsdag. Jag har skrivit om det nyligen, det här med att hitta sitt fokus.
♥ 3. Naturen. Dofterna just nu, de är fantastiska. Jag vill vara ute, i ur och skur. Svassar runt här hemma i underställ och föreställer mig en stuga långt bort, ombonad i tystnad. Lyssnar på pianomusik och tänker: det är klart att jag är på rätt plats. Jag är ute så mycket jag kan, Tyresta alltsomoftast.
♥ 4. Roliga saker på jobbet. Jag har omvandlat mitt företag till en liten byrå, som gör alltifrån onlinekurser, till marknadsföringsmaterial (rörligt). Jag säljer in jobb själv, och blir även kontaktad för offerter. Det känns som att jag kommer ha att göra en hel del även nästa år. Just nu ska jag i veckan lansera en onlinekurs som jag gjort åt kund. Så roligt att se resultatet av jobbet!
♥ 5. Rörelseglädje. Jag vill röra på mig – inte så mycket i termer av träning, utan mer att kroppen ska få vad den efterfrågar. Jag behöver komma i fas med ryggen, och den svarar fint på rörelse och uppmjukning!
Vilka är dina fem just nu som får dig att känna lycka?
Det är något särskilt som inträtt den här hösten. Det är som att mitt fokus helt har hamnat på återhämtning. Allt annat blir sekundärt. Det betyder inte att “allt annat” är oviktigt, men jag behöver inte fokusera mer än vad jag gör på jobbet, det finns en maxgräns för det. Däremot, och här tror jag att vi är många, så läggs det inte så mycket planering i almanackan för återhämtning. Det där lite tråkiga, onödigt präktiga. Men också det där som är livsnödvändigt – för att vi ska kunna fortsätta prestera. Det första jag säger till min man när han kommer hem från jobbet är “nu ska du upp och vila”. För ja, jag är mån om att hela familjen ska återhämta sig.
Bilderna från det här inlägget är tagna på vägen till min onsdagsyoga, som är på Söder i Stockholm. Jag brukar gå från Gullmarsplan, en stilla promenad i en ganska stökig tillvaro. Jag fastnade för lyktstolparnas ljus, och ville fånga det på bild. Hösten är här nu. Yogan är på Heart and Hand.
Så hur gör jag då? Jag har skrivit många och långa texter på området (tips nedan), men det som är aktuellt just nu är yoga. Framför allt kundaliniyoga med olika andningstekniker. Jag har betalat för en månad med Yogobe, som jag verkligen nyttjar. Ofta vill jag genomföra passet “From negativity to space of love” med Emma Öberg, men ibland kör jag korta fem minuter. För att skärpa sinnena, men också för att må bra. En gång i veckan är det min onsdagsyoga. Och det där med att blunda när jag yogar, det funkar inte alltid.
När jag blundar, så ser jag helt plötsligt alla de där tankarna som inte är färdigtänkta. Som snurrar, söker lösningar. Det är rätt ofta full rulle. Så för mig är det lättare att hitta fokus, och hitta mig själv genom att rikta blicken utåt först. När jag varvat ner och landat, då kan jag blunda. Men jag vill gärna vara närvarande i det fysiska rum där jag befinner mig. Jag är så mycket inne i mig själv som det är.
Att fokuset “hamnat” på återhämtning kanske behöver ett förtydligande. Jag känner mig så illa tvungen. Det funkar inte att vara utan återhämtning, inte på lång sikt i alla fall. Jag kan tycka att det är något fint att samla sig, hitta plats att ta de där djupa andetagen. Att ta ett steg tillbaka. Det jag också har märkt är att korta återhämtningar har stor effekt. Lite tid in: mycket output. Det här vill jag förstås skriva mer om!
För dig som vill läsa mer om återhämtning – kika in min Viloserie och Stresskolan.
När det går bra, när du har flow, är vila förmodligen inte det första du tänker på. Inte jag heller, skulle jag säga. Men jag vill tänka på vilan, oavsett hur kul jag har det på jobbet. Jag vill sänka ner axlarna, för att de åker upp. Jag vill ta ett djupt andetag och backa lite grann. Få helikopterperspektiv på allt som händer. Zooma ut för en stund, och också förstå hur litet mitt sammanhang är, i universum. Göra mig själv oviktig för en stund.
För jag tror att det kan vara så för många, mig själv inkluderad, att vi känner att vårt arbete är viktigt. Och det är det, förstås (och det är dessutom toppen att känna så, meningsfullhet är A och O i mångt och mycket), men frågan är: hur viktigt är det att du arbetar på kvällen, när du egentligen borde stanna av för en stund? Så känner jag ikväll. Jag har startat ett nytt projektuppdrag och jag vill inget hellre än att bara köra. Men, den där timmen som jag kan arbeta på kvällen, passar så mycket bättre efter en natts sömn. Och en god natts sömn blir av ifall jag faktiskt stänger ner för en stund, innan.
Det är därför jag vill vila när det går bra. För vilan gör mig vassare. För varje gång.
Bilderna är från mitt möte idag tillsammans med Angeliqa från Vandringsbloggen, hon har tagit den fina bilden överst/på sidan. Gå in och kolla in hennes blogg och kolla vilken utmärkelse hon precis har vunnit!
Texten som du snart kanske läser här nedan är skrivet 2017. Jag var då mer eller mindre övertygad om att jag aldrig mer skulle dundra in i det tillstånd som skulle kunna liknas vid allostas (förklarar nedan). Nu är det 2021 och här sitter jag vid skärmen och funderar: hur kunde det bli så här igen? Jag behöver yppa det högt, för annars blir bloggen inte sann. Jag gör fortfarande sådant som jag skriver om nedan: jag mediterar, yogar, försöker röra på mig. Men det är som att kroppen och huvudet har ställts om för flight, fight, freeze. Det finns saker som jag verkligen saknar, men som just nu inte är möjliga. Försöker ösa ur tunnan med tålamod men jag är helt och hållet på det klara med: detta kommer ta tid. När jag läser inlägget nedan ser jag ändå att det fanns en insikt: “Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.”
Tack för att du läser! <3
2017
Jag är allt annat än stressad. Det är så det funkar när man har varit på workation i goda vänners lag. Jag drar mig till minnes den sista promenaden till sjön, för en kort yogasekvens (egoraderaren) och sedan ett strosande i Nordomsjöns närmaste skogar. Det gav livet ett extra andetag. Nu är jag hemma, men jag gjorde repeat på just det där, att gå en sväng, stretcha vid vatten och yoga på enkelt vis. Trots nulägesharmonin tänker jag ofta på hur jag har badat i stress, hur det har fungerat att komma ur det, och hur jag gör idag. Det är egentligen rätt ointressant att sätta etiketter eller diagnoser på tillståndet. Det viktiga blir: hur fungerar jag?
Allostas – det var det som var tillståndet.
Det är så tydligt att alla mina system hade gått på, utan återhämtning, alldeles för lång tid*. Och att det sedan inte gick att återhämta. Det var helt enkelt för sent för det. Det finns alltså en gräns som man passerar, och sen slår det bakut. För mig blev det sömnlöst i 4 år, där jag testade allsköns metoder för att kunna sova. Det som händer är att den där feedbacken man behöver, för anpassning, fungerar inte. Så jag var supertrött, feedbacken borde varit sömn. Men nej. Det var trasigt. Under de här fyra åren förlorade jag bokstavligen förmågan att läsa, vilket var det mest smärtsamma.
*kan konstatera att mixen 22 år + överprestation + stress är sämsta möjliga. Mitt värde låg endast i prestation, och när jag sen inte kunde prestera blev fallet hårt. Min tid på Handelshögskolan blev kort och resan därefter lång. Men lärdomarna har jag behövt, och det har format hela min person. Det är jag glad för!
2006 fick jag öva upp min förmåga att sova, genom gruppterapi. Men det som faktiskt fungerade var att sova med hund, jag hade hund på den tiden. Han la sig vid mina fötter och jag kände mig trygg. Trygghet är bra medicin mot sömnlöshet. Sen fick jag en mening med livet (goda relationer med vänner), och det påverkade också sömnen, förstås. Jag träffade en person som har betytt jättemycket för min verkliga återhämtning. Han lever inte längre, han lämnade jordelivet 2012, men jag är så tacksam för våra möten. Jag skulle säga att jag trevade mig fram, men jag trevade i rätt riktning. Jag minns också att jag började promenera grymt mycket – på kvällarna kunde jag gå en mil, och det gav den där stressreducerande feedbacken. Så då sov jag sakta men säkert bättre. Lyckan i det är obeskrivbar. Idag ser jag på sömn som något högst värdefullt, och jag väljer aldrig bort sömn.
Jag har skrivit en drös med artiklar om sömn, klicka dig vidare om du vill.
Så idag, ganska många år efter min stora livskris, har jag nyligen befunnit mig på en plats som erbjuder tystnad, gröna barrskogar och trafiklösa vägar. En klassisk daladröm, kan man tycka. Men jag vill också skriva att återhämtning och harmoni kräver sina insatser, hur fint och stilla det än är. För jag tror att de som lever med allostas gärna söker sig till lugnet, men blir uppgivna när de inte får känna det som det yttre innehåller.
Idag vet jag exakt vad jag behöver. Att jag kommit ur allostasen betyder inte att jag är vaccinerad.
Saker jag gör.
Motionerar innan jag jobbar. Jag använder fysisk rörelse för att vara snäll mot hjärnan.
Yogaandas. Det kan vara eldandning tillsammans med en armposition som gynnar min harmoni.
Skippar för många intryck. Väljer boken. Funderar över vad jag verkligen vill och vad jag behöver.
Det hjälper mig att hålla tillståndet “Mind like water”.
Håller kalendern så tom som möjligt. Det är det vackraste jag vet. Luckor: hälsa.
Vi har kommit till Stresskolan del 5:1. Vi träffar Ann-Sofie Forsmark, en person som jag följt ett tag. Vi har arbetat ihop på Allt för hälsan, och stött på varandra då och då, främst på sociala medier. Eftersom både Ann-Sofie och jag vurmar för hållbar hälsa, ville jag gärna ha med henne i denna serie om stress. Dels på ett personligt plan, men också att hon ger några råd på vägen. Hur hållbar man än försöker vara, är stress något naturligt. Det kommer komma två delar till med personliga intervjuer, alltså 5:2 och 5:3. Sist i detta inlägg finns det möjlighet att klicka sig vidare om man vill veta mer om Annie!
Berätta om en situation som stressat dig!
“Under en period när jag var konsult arbetade jag för en kund där min beställare hade ett otroligt häftigt humör och kunde få utbrott för allt möjligt. Det växte över tid. Jag hade sagt upp mitt arbete, men hann ändå uppleva ett tillfälle där han fick ett sånt utbrott att det ledde till att min chef och flera andra på företaget där jag jobbade blev inblandade. Jag hade sån ångest varje måndag och det satte sig förstås i både kropp och knopp.”
Vad gjorde du i din situation?
“Till slut fick jag gå till vårdcentralen där jag trodde jag skulle förklaras som utbränd men det var en akut stressreaktion. Jag behövde aldrig mer gå till min kund men utöver det tog jag ingen hjälp. Orsaken till problemet var ju borta.”
Lärdomar?
“Jag har lärt mig mycket av den här situationen samt från den utbrändhet jag led av några år tidigare. Genom att det också hänt andra riktigt allvarliga saker (utanför jobbet red. anm) har jag fått perspektiv på vad som är viktigt. Man måste gräva där man står, och också förstå att man ibland har riktigt fina problem att ha i jämförelse med mycket annat.”
Vad behöver du för att undvika stress?
“Jag har väldigt svårt för konflikter och otydlighet och vet att det är utmaningar jag måste lösa om de uppstår annars upplever jag stress. Jag arbetar ju med att föreläsa och coacha i stresshantering så vet många verktyg men det gör mig inte på något sätt immun. Jag behöver vara aktsam på det jag upplever stressar mig och hantera det när det uppstår. Återhämtning är lösningen. Livet är tufft ibland, så är det bara.”
Några råd på vägen?
Mina bästa tips, som du sedan kan anpassa efter dig som person. / Ann-Sofie Forsmark
#1 Sätt ord på vad som stressar dig så det blir konkret. Först då kan du titta på stressen och se hur du ska hantera den.
#2 Sätt perspektiv på det som stressar dig. Ska det få kännas ända ned i magen eller kan det som händer dig vara något som berör, men inte är så avgörande så det knyter sig i magen? Kan du ha stressen i ”handen istället för i magen”?
#3 Det tredje är att ta hand om din återhämtning. Och då behöver du först identifiera vad som ger dig återhämtning för det behöver inte alltid vara det som på pappret låter rogivande. Om du tar hand om din återhämtning så är du rustad att hantera stress av alla de slag!
Om du ännu inte lyssnat på Health for Wealth, podden med fokus på hälsa, lönsamhet och arbete, så är det mitt hetaste tips. Just nu har de ett avsnitt om hur du är ledig på allvar.
Ann-Sofie bloggar också – på Runners World som runnerslove.. Just nu annonserar hon semester, men kika gärna i arkivet!
Sist men inte minst, så är Annie egenföretagare och här läser du om hennes verksamhet, på Formstark hälsa.
När jag läser intervjun med Annie börjar jag fundera på att har vi något att haka fast stressen i, så kan det bli lättare. Och, som Annie också påpekade i min kontakt med henne, är detta “något” individuellt. Alla kan inte meditera, sova bättre eller sluta på sitt jobb. Men jag hoppas att vi alla kan hitta det där “Något”.
Lördag. Åkte på en förkylning i veckan och har idag fått ta det lugnt. Eller: så lugnt som det går med lilleman. Men det går att njuta även när man känner sig svag och långsam. Idag blev jag hänförd av den mjuka augustisolen som smekte hela parken med sitt ljus. Bitvis stark, bitvis mjuk.
Den efterföljande smärtan i kroppen är inte bara sviterna av en förkyld kropp, jag har märkt en anspänning den senaste veckan. Kanske att ångesten faktiskt tagit mer plats än vanligt. Det får vi räkna med, sa han. Det är en förändringens tider och visst: jag är förberedd. Men kroppen reagerar. Trycket över bröstet är extra tydligt och smärtan (ungefär som träningsvärk) i armarna och händerna gör sig påmind. Jag skrev ju om oro häromdagen. Läs gärna!
Jag väljer yoga hösten 2016
Det är därför jag är glad över mitt beslut om yoga denna termin. Jag tror det blir en skönare kroppskänsla. Jag började yoga för några år sedan och då var situationen värre. Jag var inte i kontakt med mig själv, men tack vare yogan hörde jag vad kroppen bad om. Förväntningar? Jo. Men försiktiga sådana. Jag tror också att retreaten jag var på i slutet av juli gav mersmak. Vill du veta mer om den? Läs gärna Ett lugnt Yogaretreat – vilket valde jag? och Min yogaupplevelse på Grateful Heart Yogaretreat.
Jag avvaktar lite med den högintensiva träningen. Den behövs också, men först behöver jag bli frisk, obviously, och sen fundera på vilken sort. Jag testade Crossfit häromveckan och var till 80% nöjd: pulsen var på plats och passet var utmanande. Men jag är lite rädd för att få skador. Jag dras lätt med i tempo och känsla vilket gör att det finns risk att jag gör mig själv illa. Råda bot? Ja, jag behöver uppmärksamma mig själv på vad min kropp klarar av. Annars är Crossfit grymt. Det finns plats för utveckling. Man blir starkare. Det är kort och intensivt, med tillhörande uppvärmning och stretch efteråt. Bara positivt. Och det bästa: jag fick en klapp på axeln av två personer. De såg att jag var ny och bekräftade mig. Sånt gillar vi!
Om du ännu inte lyssnat på Health for Wealth, podden med fokus på hälsa, lönsamhet och arbete, så är det mitt hetaste tips. Just nu har de ett avsnitt 
