Posts in "hållbar konsumtion" tag

Höstens utmaning: 1 oktober till 31 december: köpfritt med glädje i fokus

I somras körde vi juni-augusti och det var härligt att följa era köpstopp. Den effekt jag tycker mig se är följande: att vi blir mer medvetna och backar ett steg innan köpbeslut. Ett av målen med gruppen är att ni ska få just det: ökad medvetenhet. Jag vet att höstens utmaning är extra speciell: många av oss behöver ha köpstopp för att klara ekonomin. Inflation, matpriser, räntor – ja, listan kan göras lång. Men jag hoppas att vi kan göra detta för att vi vill. Att vi låter oss styras av glädje.

Starten går imorgon 1 oktober och jag kommer då också att hålla en live på kvällen på Facebook, direkt i gruppen Köpfritt 2022 (fd 2021).

Så kan du förbereda dig: bestäm dig för vad som ska ingå i ditt köpstopp – jag kommer ha stopp för nya saker, hudvård, kläder och äta ute max två gånger i veckan. Tidigare har jag haft den “fria hundralappen” – den innebär att du har en liten lucka att handla för utan att skapa dåligt samvete. På tre månader innebär det 300 kronor sammantaget.

Hur gör vi med julklappar då? Vi kommer ha en live på det temat lite senare när det närmar sig!

Under #köpfritthöst2022 kommer jag använda gruppen på Facebook som kommunikationsplattform och ställa reflektionsfrågor. Hoppas att vi ses “där”.

Så här skrev jag om köpstopp 2022.

Tack för att du är härinne och läser – utan er, ingen blogg 🙂

“I det personliga kan vi hitta nyckeln till förändring”

Förändra sig för klimatet. Två länkar fick jag skickade till mig av en kompis. Jag läser två olika debatter, som är ställda mot varandra. Den ena talar om vikten att ta klimatkrisen på allvar, den andra varnar för fattigdom om konsumtionen avstannar. Tänk vad olika det ser ut, vad vi tycker och hur vi ska nå en bättre värld. Det verkar dessutom vara oerhört provocerande att gå och peta på människors sätt att leva. Det blir i hög grad personligt om någon berättar för någon annan att “du gör fel, det här är mer rätt”. Frihet är något att värna om, men hur ska vi agera när vi har strukturer och vanor som går stick i stäv med andra viktiga målsättningar? Jag tycker det är knepigt.

Jag tror samtidigt att det är i det personliga som vi kan hitta nycklar till förändring. Kommer klimatfrågan dig tillräckligt nära, då blir frågan din att äga. Så var det för mig. Jag hade en ytterst mager aning om klimatet innan jag satte mig in i frågan 2018. Att jag redan börjat med köpstoppslivet var mer en slump än att jag skulle vara miljömedveten, sanningen var att köpstoppet till en början handlade om en utmaning, inget annat.

Det talas om att vi inte ska lasta individen för tuffa klimatfrågor, men om det är någon som ska göra något så är det väl folket? Det är någonstans någon som ska minska på utsläpp. Eller rösta för den delen. Det handlar om olika nivåer, där politiken har en maktposition, men det handlar ändå om människor. Som individer, arbetstagare, arbetsgivare och medborgare. Det är människor, individer, som tar viktiga beslut. Och där behövs förstås stöd i det som så populärt brukar kallas för lätt att göra rätt. Eller dyrt att göra fel. Och då behöver vi också vara överens om vad som är rätt och fel. En kompis till mig, som också tipsade om de två debatterna som jag länkat till ovan, nämnde att det till viss del också handlar om självbilden. Att de som har det bra inte har en direkt motivation att förändra sig, eftersom livet känns bra. Vem är jag eller vi i relation till min/vår omgivning. Vi skulle kunna dra det ännu längre och börja prata livskvalitet. Vilken livskvalitet ger ett fossildrivet samhälle? Får alla ta del av det? Jag har tidigare varit inne på det att vi borde ges utrymme till klimatsorg, det vill säga acceptera att vi behöver förändring, men tillåta oss själva sörja för det vi inte längre kan göra. Och sen undersöka hur vi kan hitta livskvalitet ändå. För det går.

förändra sig för klimatet
På söndag, imorgon, kör jag en live (länk till Facebook).

Sen blir jag lite nyfiken på den andra debattartikeln: blir vi verkligen fattiga av att inte konsumera? Vilken slags rikedom är det vi vill skapa och av vad? Det är positivt med pengar som används på ett klokt sätt, men fakta säger oss att varje krona i genomsnitt släpper ut 46 gram koldioxid. Jag har tidigare skrivit om hyperkonsumtion och matpriser som stiger. Och ni som följt med ett tag på bloggen vet att jag vurmar för en alternativ livsstil. Där det köpfria likställs med en större frihet. Mitt just nu starkaste argument för att hålla igen slentriankonsumtion är att allt vi köper är ett uttag av naturresurser. Och den kostnad som det på sikt skapar, vem tar ansvar för den? Det kostar att konsumera, på flera sätt.

Det finns förstås skillnader på typer av konsumtion – och väl värt att veta är vilka som är värstingar (t ex modeindustrin och elektronik). Jag förstår att pengar behöver rotera och vi behöver skatteintäkter för att ha ett fungerande samhälle. Men att hela tiden öka på, det vill säga att vi sjunger tillväxtens lov, är problematiskt när vi behöver få ner utsläppen. Så ja, jag tror på att sanera konsumtion och öka på sådant som också får redan existerande produkter att rotera. Det klassiska: dela, låna, hyra, second hand. Det vi inte ens har gått in på är skuldsättningsgraden i Sverige, men vad skulle hända om den sjönk och människor upplevde en bättre privatekonomi? Det är något jag upplever i gruppen på Facebook (Köpfritt) – hur skönt människor tycker det är att inte tyngas av dålig/sämre ekonomi. Och kanske det viktigaste av allt: det går alldeles utmärkt att leva billigare.

Tack för att du läser! Har du någon fundering kring att förändra sig för klimatet?

Var hittar vi motivation till köpfritt?

bild på jasmin - inlägg om motivation till köpfritt

Snart har de som hakat på #köpfritt2022sommar haft köpstopp i en månad. Utmaningen (juni-augusti) sker i gruppen på Facebook som snart har 7000 medlemmar. Häng på du med, kanske under juli och augusti?

Var kan vi hitta motivation till köpfritt?

Först vill jag skriva: det ÄR roligt att shoppa. Men vi behöver titta närmare på mekanismerna bakom. Vi blir ständigt meddelade och upplysta om allt det som saknas oss. Vi börjar sukta efter både det ena och det andra. Själv är jag en person som älskar (japp!) dofter och hudvård. Men jag har kommit underfund med att jag kan njuta av det på lite andra sätt. Jag djupdyker med näsan i närmsta rosenbuske eller varför inte dofta på jasminen som just nu blommar? Och jag är inte den som är absolutist, har jag använt upp min ansiktscreme så köper jag mig en ny. Jag är dock omständig och avvaktar in i det sista. För JA, det kan vara kul att handla, men stunden av tillfredsställelse är kort. Så det behöver kännas någorlunda rätt innan jag drar kortet. Slentrian har jag helt kommit bort från. Och det är lite både och: att vara köpstoppare i den värld vi just nu lever i är inte lätt. Men det finns belöning att hämta: läs vidare så ska jag berätta!

Tricket att hålla ihop sin köpfrihet handlar om att hitta något annat som både är roligt OCH där känslan håller i sig. Det handlar rätt och slätt om konkurrens – att konkurrera ut det där (läs: erbjudandet på kräm som erbjuder extra allt) som pockar på vår uppmärksamhet. Jag har några favoriter: utomhus i alla väder – följa naturens gång. Jag gjorde det bokstavligen i och med min badpremiär den 1a april. Jag har grad för grad badat mig fram i tillvaron. Samma plats, dag ut och in. Det har varit ohemult kallt vissa dagar medan det nu, i slutet på juni, är så behagligt att alla vill bada.

En annan aktivitet är att skriva. Jag har en skrivbok som jag reflekterar i och sen har jag bloggen. Och kanske en nästa bok om jag får ändan ur vagnen. Mitt liv har i mångt och mycket handlat om just det: att uttrycka mig i ord och skriva mycket. Jag har bloggat sedan 2008, det är ändå fjorton år! Min första bok (Klimatglädje) skrev jag 2018-2019 och Leva nära – om personlig hållbarhet kom till liv i förra året.

Bild på midsommarstång och Emilia. Inlägg om motivation till köpfritt

Och det finns mer att hämta hörrni! Jag har insett att det som gör mig trygg är att veta två saker: att mat på bordet finns och ett tak över huvudet där jag kan landa i något som är “hemma” (utomhus är också väldigt mycket “hemma”). Och mat: det finns så mycket att inspireras av. När jag testade att äta växtbaserat en månad insåg jag hur mycket man missar om man inte lyfter blicken i mataffären. Och kopplingen till hälsa och planet.

Det finns dem som pratar om att “shoppa” hemma hos sig själv – och det bygger på att vi förmodligen har allt vi behöver hemma, det gäller bara att återupptäcka det hela. Det kan vara kläder, spel, prylar, böcker, fotografier, hobbymaterial, instrument, you name it. Jag har som sagt skrivit så länge jag kan minnas och har anteckningsböcker att djupdyka i närhelst jag känner för det.

Så. Vi kan hitta motivation till köpfritt, genom att använda fantasin, diskutera med likasinnade – ja, det finns tid att lägga på saker utanför plånboken helt enkelt. Och det kanske är extra viktigt nu under sommartid – att inte känna pressen att semestern ska kosta multum. Utan se lite vad som erbjuds lokalt. Förra året bjöd Haninge kommun in Tobbe Trollkarl till Rudanområdet där det var gratis inträde. Nu senast såg jag att träning erbjuds i Rudan via Friskis och Svettis, också kostnadsfritt. Jag tänker såklart att vi betalar på ett eller annat vis (via skatten) men ni förstår lite vad jag menar, eller hur?

Köpstopp 2021, så här kan du förbereda dig: 5 tips!

köpstopp 2021 kan handla om mer naturtid

Köpstopp 2021? Jag vet. Jag är ute i sjukt god tid. Men det är också för att jag vet att många av er som funderar på köpstopp behöver tid att smälta idén. Att hitta era “varför”. Att våga. Så jag tänker att ju snabbare vi går in med inställningen: yes, klart jag ska köra, desto större är sannolikheten att vi faktiskt gör det. Vågar. Vill. Vaskar fram de där tankarna som kanske inte riktigt fått plats än: vem är jag när jag inte shoppar?

Köpstopp 2021: 5 förberedande tankar att ha med sig

  1. “Köp” är inte ett normalläge, egentligen. Köp är något som människan kommit på, och sen gjort big business av det. Det har dessutom nästlat sig in i våra känslor. För varje känsla du känner, så finns ett köp. Vi kan skapa ett annat normalläge, I promise!
  2. Om jag inte handlar, vad gör jag istället? Egentligen är det konstigt att vi förutsätter att livet ska levas genom att köpa sig fram. Men här finns det alltså utrymme att fylla ut med helt andra saker. Själv läser jag som aldrig förr (har precis hittat appen Biblio) och lär mig nya saker, som att klippa film. Och sen: skogen. Skogen!
  3. Det handlar inte om absolutism, det handlar om att skapa ett reflektionsutrymme: vad rör sig uppe bakom pannbenet? Hur resonerar jag? När jag mår bra? När jag mår dåligt? Hur beter jag mig och hur ofta slinker köp igenom utan eftertanke? Använder jag köp och shopping fast det kanske är något helt annat jag behöver? Om jag verkligen behöver köpa något, är det alltid nyproducerat?
  4. Innan köpstoppet börjar, fundera på varför du gör det, vilken är din drivkraft? Hur vill du utforma ditt köpstopp 2021? Du kan läsa guiden för 2020 och hitta inspiration där. Jag tänker att mitt eget köpstopp 2021 ska innehålla spår av hälsa, se nedan.
  5. Sätt tolv delmål (ett för varje månad) – på ett helt annat område som inte rör shopping eller pengar. Till exempel: under min första köpfria månad skulle jag vilja lära mig att….. Jag kommer sätta 12 mål för min hälsa under 2021 och jag hoppas jag får med mig fler i köpfritt-gruppen på Facebook.
Jag fortsätter. Mitt köpstopp har funnits med som en bas 2016, 2017, 2018, 2019, 2020.

Varför har köpstopp kommit att bli en allt starkare trend? Det finns flera orsaker till det och jag tror att klimatkrisen är en sådan. Vi förstår helt plötsligt att våra köp egentligen är uttag ur jordens resurser och att det vi handlar skapar avtryck. Vi närmar oss det som en gång låg i skymundan och var svårt att greppa. Sen tror jag det finns något i våra livsstilar som många tröttnat på: att ständigt jaga. Jaga sin vardag, jaga sin rätt att bara vara. Vi behöver slappna av lite, göra oss själva lite oviktiga, hitta aktiviteter som både är hållbara för oss själva och för andra. Tagga ner. Därför tror jag köpstopp är ett statement: hit men inte längre. Jag vill något annat. Punkt.

Gul paprika får mig att vilja leva lokalt

Omställning och att leva lokalt. Jag slåss hela tiden mot den norm som jag förut varit en del av. En norm som gör att jag egentligen skulle behöva ta bilen. Jag har i och för sig utmanat mig själv och tagit bussen ut till Ica Maxi Haninge, det har fungerat om än lite omständligt. Men det går, absolut.

Min relation till den stora butiken med enorm parkeringsplats är rätt god ändå. Om vi bortser från att jag blir tvingad att ta emot en försluten plastpåse när jag handlar på dess Apotek så gillar jag butiken. Jag tycker om att den är stor, att det finns ett utbud och att jag hittar bland hyllorna. Jag inbillar mig att jag handlar för bra priser, i genomsnitt, men den inbillningen har fått sig ett nytt perspektiv.

För jag tog nämligen mig nämligen till Brandbergen häromdagen, jag skulle hämta ut mediciner (och slapp plastpåse!) och sedan skulle jag handla lite park-fika på den Ica Supermarket som fanns där.

Innan jag fortsätter att berätta, behöver du veta att vi äter mycket paprika här hemma hos oss. Ekologisk vill jag att den ska vara. Och priset blir därefter. Den ekologiska paprikan på den stora Ican med den stora parkeringen kostar nästan alltid mellan 45 till 50 kronor, för två paprikor. Jag vet, jag baxnar också inför det.

Men där på Ica Supermarket, så hittar jag eko-paprika för 39:90 kronor. Och det var då jag insåg. Att jag faktiskt inte behöver ta mig till den stora Ican. Visst, jag tycker fortfarande att det är trevligt att handla där, men här har jag nu en direktbuss som går flera gånger i timmen, och framför allt är det enklare att ta sig hem.

Så utmaningen för mig, det senaste halvåret, har varit att handla utan bil. Jag vill göra det på ett sätt som är utforskande, det vill säga att jag resonerar mig fram. Nu kan jag säga att det känns naturligt att ta bussen, det gjorde det inte i början. Det känns också naturligt att inte handla så förbenat mycket varje gång, eftersom det driver på matsvinn.

Menar jag att alla ska ta bussen för att handla? Om att leva lokalt.

Jag menar att jag tar bussen för att handla. Att jag försöker hitta en lösning som fungerar, i just vår specifika livsstil.* Vi har alla olika förutsättningar, titta på landsbygden. Titta på min kompis Ulrika som behöver ta sig långt varje dag, utan att det finns kollektiva lösningar.

En annan lösning som också skulle kunna fungera är att samåka med någon. Eller att man handlar i en butik som är “på vägen” från något, till exempel jobbet. Jag menar också att det inte alltid är stormarknaden som har de bästa priserna och dessutom ska vi nog ta det lugnt med att handla stort, sett på den statistik vi har när det gäller att kasta mat.

Extra läsning: >> Om att handla begagnat >>

Ja, det jag säger är: försök att leva så lokalt det går. Och det finns en annan poäng också: handlar jag borta i Brandbergen så stödjer jag den butiken och jag har också möjlighet att påverka utbudet genom att höra mig för.

*Valutan vi behöver prata om är tid. Nej, många av oss har inte tiden att vara klimatsmarta. Och det kan inte läggas på konsumenten enbart. Det är system så målar in oss i att vi ska vara effektiva och jaga klockan. Det är klart som 17 att handlingen då inte kan ta hundra år. Det fattar jag också!

Om att staden behöver ställa om, kan du läsa här

Återtillverkning av mobiltelefoner – jag hälsar på hos Inrego.

Köpa en begagnad mobil, hur fungerar det? Jag har skrivit om min förra mobil så många gånger att jag skäms att ta upp den en gång till. Men jag måste, för det här är viktigt. Det säljs 4 miljoner mobiltelefoner per år i Sverige. Du kan lätt se att det är något knasigt med den siffran, med tanke på de resurser en mobiltelefon kräver och inte minst mängden mobiltelefoner kontra befolkningsmängden i Sverige.

Vi läser om konfliktmetaller, vi läser om elektroniktippar där både barn och vuxna försöker utvinna det de kan från sophögarna. För just ja, vårt elektronikavfall måste ju hamna någonstans? Men tänk att det finns lösningar även på det här!

Min man berättade om Inrego, företaget som återtillverkar elektronik, och det fångade mitt intresse. Varför? Därför att jag tidigare tänkt att elektronik “det köper man nytt”. Tillbaka till Inrego. Det jag såg framför mig var någon form av mellanhand som tar emot elektronik och sen slussar den vidare. Det skulle visa sig vara rätt mycket mer än så, vilket du strax kommer få läsa om. Det jag tänkte på var återanvändning, ungefär som Myrorna och kläder. Men elektronik som ska samlas in och säljas vidare har en annan kravspec. Jag svängde förbi och fick följa med från “ax till limpa”. Eller från “insamling till färdig produkt” om vi nu ska vara noga. Nu ska du få se vad man kan göra med gamla mobiltelefoner. De kan nämligen göras färska igen!

9 steg till en smartare* lur – om att köpa begagnad mobil

#1 Insamling. Inrego tar emot elektronik från företag och privatpersoner. Faktum är att många tycker det här är en bra idé men trots det så är det svårt att få företag att skicka in sin elektronik.

#2 Telefonen kommer till Inrego i speciella säkra containrar och går först igenom en ankomstregistrering, den behöver listas så att flödet går att följa. Sen hamnar den på rätt avdelning.

För insamling har man tagit fram speciella kärl, och så läggs mobiltelefonerna i skyddande plast.
köpa begagnad mobil
Containrar med mobiler eller annan elektronik
Unikt nummer, för att kunna följa lurens väg genom återtillverkningen.
Steg för steg, det är när mobilen hamnar på den här hyllan som det börjar hända saker.

#3 Telefonerna sorteras ut av Inregos testare (de är två personer som arbetar riktat med just mobilerna), det kan finnas de som ska skrotas för att de är för slitna. Det som är synd är när telefonerna inte går att återtillverka på grund av säkerhetsskäl. Det kan vara saker som inte går att radera och då vill ofta de företag som lämnat in telefonerna att Inrego skickar dem till skroten. Jag hoppas att Inrego kan hitta en lösning för det, för det skulle optimera miljönyttan ännu mer.

#4 Telefonerna sätts på laddning till minst 15%.

Laddningsstationerna, som by the way är en laddningsdröm. Här fanns det laddare för alla tillfällen, vilken grej! (bilden är från Inrego, då det var tomt i laddningsstationen när jag var där på besök).

#5 Ralph Vahtera, som arbetar som avdelningschef på Inrego, visar mig vad som händer efter laddningen. De använder sig av ett program som heter Blancco. Telefonerna raderas med hjälp av det. Han kopplar samman en telefon med programmet, och sen är det bara att klicka kör. Det tar ungefär 10 minuter, och de kan köra flera telefoner åt gången.

köpa begagnad mobil

#6 Efter radering påbörjas testningen av enheterna. Testet är generellt för alla telefonmodeller. Touchen, ljudet, kamerorna, eventuella fysiska knappar, wifi, 4g nätverket, batteriet. Ralph går igenom testningen för den Iphone som vi “följt” från ax till limpa.

köpa begagnad mobil
Testet tar någon eller några minuter, berättar Ralph.

#7 Efter testning kontrolleras skicket på telefonen. Då tittar de efter skönhetsfel/skador på chassi och display.

För att kunna kolla displayen behöver Ralph ta bort det gamla skyddet. Att den har skydd innebär att displayen med stor sannolikhet är i gott skick.

#8 Telefonerna graderas beroende på skador och får då också bedömning på vilken avdelning den skall säljas ifrån. Ralph visade mig de olika kodningarna. Därefter ”klassar” de enheterna med artikelnummer.

Scannat och klart!

#9 Telefonerna sätts i lådor till respektive avdelning.

Från ax till limpa.

Inrego säljer mobilerna både till utlandet och inom Sverige. Vi i Sverige har höga krav, så de telefoner som finns tillgängliga för den svenska marknaden är i gott eller mycket gott skick. Jag köpte en telefon från Inrego och jag blev verklige förvånad över hur “ny” den kändes. Dessutom är det en klimat och miljötjänst att inte köpa nytt, eftersom produktion av mobiltelefoner både ger upphov till utsläpp och avfall.

köpa begagnad mobil

*smartare mobil: smartphone, återtillverkad, resurser har tagits tillvara, cirkulärt och modernt!

En artikel från Göteborgsposten: Få vill köpa begagnad mobil

“En mobil kan leva länge”

Några av er har ju hängt med sen starten. 2013 köpte jag min förra mobil, och med lite vård så höll den till januari 2019. Det tycker jag är bra. Jag pratade med Ralph kring detta, hur länge en mobil kan tänkas leva.

Generellt håller smartphones ganska länge, men det som krävs är regelbundna uppdateringar, något som jag upplevde inte fanns för min förra Samsung. Branschen för nyproducerade mobiler utgår ifrån, tror jag, att användaren ska ha mobilen i max två år. Och vi byter mobil ofta, vi kan inte bara skylla producenterna för den enorma elektronikhets som finns. Ny mobil betyder status, för en del. Andra vill ha det senaste. Inga konstigheter, men det kommer med ett pris, både för konsumentens plånbok, men också när det gäller uttag i miljöhänseende.

Ralphs diagnos av min förra mobil, utan att ha sett den, var att den förmodligen nått sitt max när det gäller livslängd (5,5 år). Touchfunktionen hade påverkats, det märkte jag själv, och den gav också felmeddelanden på just touchen. Batteriet hade jag bytt, så det funkade ändå ok (det är för övrigt ett bra tips: testa att köpa ett nytt batteri, och om det behövs: fabriksåterställ luren).

Men mobilen var rätt seg, och Ralph menade att moderkortet, hjärnan, förmodligen börjat gett vika. Jag hade fabriksåterställt den två gånger, men efter den andra gången så var den fortfarande seg, den hade också svårt att hantera appen Instagram, som exempel.

Den mobil som jag har idag är en Samsung som jag köpte från Inrego, jag gav lite drygt 3700 kronor för den, och det är 1000 kronor billigare än mot en ny. Skillnaden är att den är testad, den är inte nyproducerad (vilket är viktigt för mig) och den var verkligen som ny när den kom. Sen har den garanti på ett år. En sak till: modellen jag köpte är från 2017. Men med tanke på att uppdateringar kanske inte kommer att släppas, så är det bättre för mig som har mobilen ett tag att göra precis så här. Köpa en äldre variant, ha den i fyra år. Än att köpa en årets modell, och ha den i sex år (vilket jag tror är max max), men att den då är dyrare. Den nyaste kostar nästan 11000 kronor. Har jag den i sex år, så kostar den 1800 kronor per år. Den jag köper begagnad som håller i fyra år: 925 kronor per år. Alltså hälften så dyr.

Hur tänker du kring elektronik? Vilken är din viktigaste teknikpryl? Efter det här inlägget: vågar du köpa begagnad mobil?

Older Posts »