Posts in "hållbar konsumtion" tag

Gul paprika får mig att vilja leva lokalt

Omställning och att leva lokalt. Jag slåss hela tiden mot den norm som jag förut varit en del av. En norm som gör att jag egentligen skulle behöva ta bilen. Jag har i och för sig utmanat mig själv och tagit bussen ut till Ica Maxi Haninge, det har fungerat om än lite omständligt. Men det går, absolut.

Min relation till den stora butiken med enorm parkeringsplats är rätt god ändå. Om vi bortser från att jag blir tvingad att ta emot en försluten plastpåse när jag handlar på dess Apotek så gillar jag butiken. Jag tycker om att den är stor, att det finns ett utbud och att jag hittar bland hyllorna. Jag inbillar mig att jag handlar för bra priser, i genomsnitt, men den inbillningen har fått sig ett nytt perspektiv.

För jag tog nämligen mig nämligen till Brandbergen häromdagen, jag skulle hämta ut mediciner (och slapp plastpåse!) och sedan skulle jag handla lite park-fika på den Ica Supermarket som fanns där.

Innan jag fortsätter att berätta, behöver du veta att vi äter mycket paprika här hemma hos oss. Ekologisk vill jag att den ska vara. Och priset blir därefter. Den ekologiska paprikan på den stora Ican med den stora parkeringen kostar nästan alltid mellan 45 till 50 kronor, för två paprikor. Jag vet, jag baxnar också inför det.

Men där på Ica Supermarket, så hittar jag eko-paprika för 39:90 kronor. Och det var då jag insåg. Att jag faktiskt inte behöver ta mig till den stora Ican. Visst, jag tycker fortfarande att det är trevligt att handla där, men här har jag nu en direktbuss som går flera gånger i timmen, och framför allt är det enklare att ta sig hem.

Så utmaningen för mig, det senaste halvåret, har varit att handla utan bil. Jag vill göra det på ett sätt som är utforskande, det vill säga att jag resonerar mig fram. Nu kan jag säga att det känns naturligt att ta bussen, det gjorde det inte i början. Det känns också naturligt att inte handla så förbenat mycket varje gång, eftersom det driver på matsvinn.

Menar jag att alla ska ta bussen för att handla? Om att leva lokalt.

Jag menar att jag tar bussen för att handla. Att jag försöker hitta en lösning som fungerar, i just vår specifika livsstil.* Vi har alla olika förutsättningar, titta på landsbygden. Titta på min kompis Ulrika som behöver ta sig långt varje dag, utan att det finns kollektiva lösningar.

En annan lösning som också skulle kunna fungera är att samåka med någon. Eller att man handlar i en butik som är “på vägen” från något, till exempel jobbet. Jag menar också att det inte alltid är stormarknaden som har de bästa priserna och dessutom ska vi nog ta det lugnt med att handla stort, sett på den statistik vi har när det gäller att kasta mat.

Extra läsning: >> Om att handla begagnat >>

Ja, det jag säger är: försök att leva så lokalt det går. Och det finns en annan poäng också: handlar jag borta i Brandbergen så stödjer jag den butiken och jag har också möjlighet att påverka utbudet genom att höra mig för.

*Valutan vi behöver prata om är tid. Nej, många av oss har inte tiden att vara klimatsmarta. Och det kan inte läggas på konsumenten enbart. Det är system så målar in oss i att vi ska vara effektiva och jaga klockan. Det är klart som 17 att handlingen då inte kan ta hundra år. Det fattar jag också!

Om att staden behöver ställa om, kan du läsa här

Återtillverkning av mobiltelefoner – jag hälsar på hos Inrego.

Jag har skrivit om min förra mobil så många gånger att jag skäms att ta upp den en gång till. Men jag måste, för det här är viktigt. Det säljs 4 miljoner mobiltelefoner per år i Sverige. Du kan lätt se att det är något knasigt med den siffran, med tanke på de resurser en mobiltelefon kräver och inte minst mängden mobiltelefoner kontra befolkningsmängden i Sverige.

Vi läser om konfliktmetaller, vi läser om elektroniktippar där både barn och vuxna försöker utvinna det de kan från sophögarna. För just ja, vårt elektronikavfall måste ju hamna någonstans? Men tänk att det finns lösningar även på det här!

Min man berättade om Inrego, företaget som återtillverkar elektronik, och det fångade mitt intresse. Varför? Därför att jag tidigare tänkt att elektronik “det köper man nytt”. Tillbaka till Inrego. Det jag såg framför mig var någon form av mellanhand som tar emot elektronik och sen slussar den vidare. Det skulle visa sig vara rätt mycket mer än så, vilket du strax kommer få läsa om. Det jag tänkte på var återanvändning, ungefär som Myrorna och kläder. Men elektronik som ska samlas in och säljas vidare har en annan kravspec. Jag svängde förbi och fick följa med från “ax till limpa”. Eller från “insamling till färdig produkt” om vi nu ska vara noga. Nu ska du få se vad man kan göra med gamla mobiltelefoner. De kan nämligen göras färska igen!

9 steg till en smartare* mobil

#1 Insamling. Inrego tar emot elektronik från företag och privatpersoner. Faktum är att många tycker det här är en bra idé men trots det så är det svårt att få företag att skicka in sin elektronik.

#2 Telefonen kommer till Inrego i speciella säkra containrar och går först igenom en ankomstregistrering, den behöver listas så att flödet går att följa. Sen hamnar den på rätt avdelning.

För insamling har man tagit fram speciella kärl, och så läggs mobiltelefonerna i skyddande plast.
Containrar med mobiler eller annan elektronik
Unikt nummer, för att kunna följa lurens väg genom återtillverkningen.
Steg för steg, det är när mobilen hamnar på den här hyllan som det börjar hända saker.

#3 Telefonerna sorteras ut av Inregos testare (de är två personer som arbetar riktat med just mobilerna), det kan finnas de som ska skrotas för att de är för slitna. Det som är synd är när telefonerna inte går att återtillverka på grund av säkerhetsskäl. Det kan vara saker som inte går att radera och då vill ofta de företag som lämnat in telefonerna att Inrego skickar dem till skroten. Jag hoppas att Inrego kan hitta en lösning för det, för det skulle optimera miljönyttan ännu mer.

#4 Telefonerna sätts på laddning till minst 15%.

Laddningsstationerna, som by the way är en laddningsdröm. Här fanns det laddare för alla tillfällen, vilken grej! (bilden är från Inrego, då det var tomt i laddningsstationen när jag var där på besök).

#5 Ralph Vahtera, som arbetar som avdelningschef på Inrego, visar mig vad som händer efter laddningen. De använder sig av ett program som heter Blancco. Telefonerna raderas med hjälp av det. Han kopplar samman en telefon med programmet, och sen är det bara att klicka kör. Det tar ungefär 10 minuter, och de kan köra flera telefoner åt gången.

#6 Efter radering påbörjas testningen av enheterna. Testet är generellt för alla telefonmodeller. Touchen, ljudet, kamerorna, eventuella fysiska knappar, wifi, 4g nätverket, batteriet. Ralph går igenom testningen för den Iphone som vi “följt” från ax till limpa.

Testet tar någon eller några minuter, berättar Ralph.

#7 Efter testning kontrolleras skicket på telefonen. Då tittar de efter skönhetsfel/skador på chassi och display.

För att kunna kolla displayen behöver Ralph ta bort det gamla skyddet. Att den har skydd innebär att displayen med stor sannolikhet är i gott skick.

#8 Telefonerna graderas beroende på skador och får då också bedömning på vilken avdelning den skall säljas ifrån. Ralph visade mig de olika kodningarna. Därefter ”klassar” de enheterna med artikelnummer.

Scannat och klart!

#9 Telefonerna sätts i lådor till respektive avdelning.

Från ax till limpa.

Inrego säljer mobilerna både till utlandet och inom Sverige. Vi i Sverige har höga krav, så de telefoner som finns tillgängliga för den svenska marknaden är i gott eller mycket gott skick. Jag köpte en telefon från Inrego och jag blev verklige förvånad över hur “ny” den kändes. Dessutom är det en klimat och miljötjänst att inte köpa nytt, eftersom produktion av mobiltelefoner både ger upphov till utsläpp och avfall.

*smartare mobil: smartphone, återtillverkad, resurser har tagits tillvara, cirkulärt och modernt!

En artikel från Göteborgsposten: Få vill köpa begagnad mobil

“En mobil kan leva länge”

Några av er har ju hängt med sen starten. 2013 köpte jag min förra mobil, och med lite vård så höll den till januari 2019. Det tycker jag är bra. Jag pratade med Ralph kring detta, hur länge en mobil kan tänkas leva.

Generellt håller smartphones ganska länge, men det som krävs är regelbundna uppdateringar, något som jag upplevde inte fanns för min förra Samsung. Branschen för nyproducerade mobiler utgår ifrån, tror jag, att användaren ska ha mobilen i max två år. Och vi byter mobil ofta, vi kan inte bara skylla producenterna för den enorma elektronikhets som finns. Ny mobil betyder status, för en del. Andra vill ha det senaste. Inga konstigheter, men det kommer med ett pris, både för konsumentens plånbok, men också när det gäller uttag i miljöhänseende.

Ralphs diagnos av min förra mobil, utan att ha sett den, var att den förmodligen nått sitt max när det gäller livslängd (5,5 år). Touchfunktionen hade påverkats, det märkte jag själv, och den gav också felmeddelanden på just touchen. Batteriet hade jag bytt, så det funkade ändå ok (det är för övrigt ett bra tips: testa att köpa ett nytt batteri, och om det behövs: fabriksåterställ luren).

Men mobilen var rätt seg, och Ralph menade att moderkortet, hjärnan, förmodligen börjat gett vika. Jag hade fabriksåterställt den två gånger, men efter den andra gången så var den fortfarande seg, den hade också svårt att hantera appen Instagram, som exempel.

Den mobil som jag har idag är en Samsung som jag köpte från Inrego, jag gav lite drygt 3700 kronor för den, och det är 1000 kronor billigare än mot en ny. Skillnaden är att den är testad, den är inte nyproducerad (vilket är viktigt för mig) och den var verkligen som ny när den kom. Sen har den garanti på ett år. En sak till: modellen jag köpte är från 2017. Men med tanke på att uppdateringar kanske inte kommer att släppas, så är det bättre för mig som har mobilen ett tag att göra precis så här. Köpa en äldre variant, ha den i fyra år. Än att köpa en årets modell, och ha den i sex år (vilket jag tror är max max), men att den då är dyrare. Den nyaste kostar nästan 11000 kronor. Har jag den i sex år, så kostar den 1800 kronor per år. Den jag köper begagnad som håller i fyra år: 925 kronor per år. Alltså hälften så dyr.

Hur tänker du kring elektronik? Vilken är din viktigaste teknikpryl?

Att ha ett shoppingfritt 2019 är att säga “ja”.

Emilia på bild shoppingfritt 2019 köpstopp

Vi är snart 1000 personer i gruppen Köpfritt 2019 (fd 2018). Vårt fokus är inte på det vi avstår. Utan vi tittar på vad vi får. Medlemmarna upptäcker nya och gamla intressen. Det här inlägget handlar om att säga ja samtidigt som du har ett shoppingfritt 2019.

Vem skulle vilja ha ett köpstopp? Ganska många. Det finns en trötthet inför att ständigt utsättas för budskap. Vi vill något annat. Jag anar en revolution.

emilia ute och går på sin lediga tid tack vare shoppingfritt 2019 köpstopp
Att ha ett shoppingfritt 2019 kan till exempel innebära mer ledig tid.

Vad säger du ja till? Shoppingfritt 2019.

Jag säger ja till ledig tid, till att vara i naturen, till att läsa böcker från biblioteket, till att skriva bok, till att få ordning hemma, spendera tiden som jag vill. Jag får frågan om jag är emot all konsumtion. Och svaret är nej, vi kan inte lägga all konsumtion i samma korg. Det finns olika typer av konsumtion: shopping av prylar och kläder, restaurangbesök, resor och förstås mer än så. Jag har länge talat varmt om att upplevelser ligger mig nära hjärtat. Men eftersom det även där kan finnas bättre och sämre alternativ så gick jag igår igenom vad vi behöver fundera över när vi lägger pengar på upplevelsekonsumtion.

>>Jag skriver om upplevelsekonsumtion här >>

Kontentan är rätt enkel. Vi ska vara noga med en klimatanalys när vi väljer. Sen är det väldigt svårt att vara helt klimatneutral i sina val. Allt vi konsumerar har ett pris! Jag har själv varit öppen med mina tågresor inom Sverige där jag besöker platser i Sverige och där jag gärna bor på hotell eller SPA, för att jag vill vila upp mig. Frågan är om det skulle varit bättre att hyra via air bnb? Jag tänker att jag har en miljöpott utgå ifrån, och hur jag använder potten är upp till mig.

bild på löv. shoppingfritt 2019 köpstopp
Fotografera, ett intresse som jag odlar tack vare mindre köp i gallerior

Jag har den senaste tiden varit två gånger på SPA i Nacka, dit jag åker med buss om jag är ensam. Det är en anläggning med hållbarhet i fokus. Jag har några tankar på hur de skulle kunna förbättra sina rutiner ännu mer. Jag har några egna principer när jag tar in på SPA, som att bara använda en och samma handduk. Att äta upp all den mat som jag lagt upp på tallriken.

bild på skepparholmen SPA, delar av boendet och sikt över vatten. Kvällsbild

Medveten konsumtion om hållbart resande

Vi kan konstatera att allt resande har ett avtryck på vår jord. Våra liv har avtryck. Men det finns en skala, och därför delar jag med mig av vad medveten konsumtion (följ länken till deras webb) säger om mer hållbart resande. Det finns tre saker som behöver tas hänsyn till när vi tala om hållbarhet: social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Är en av dem borta så kan vi inte prata om hållbarhet. Jag såg ett jätteintressant föredrag på Youtube kring hållbarhet, med Christer Sanne. Se den om du är intresserad av att veta HUR vi ska nå balans som gör att livet kan fortsätta på planeten och samtidigt få svar på: vad kan vi förvänta oss för levnadsstandard?

>> Jag skriver om att vilja sluta flyga >>

Att säga “ja” betyder också ett ansvar

Ja, så det jag vill säga är:

  1. Shoppingfritt 2019 kan bli hur kul som helst, om du fokuserar på vad du säger “ja” till.
  2. När du säger ja, är det viktigt med någon form av klimatkoll – vad innebär mitt ja för klimatet, men också vad det gäller hållbarhet.

Har jag missat något? Fyll gärna på i kommentarerna!

Köpstopp 2019. Det här är för dig som vill testa. Gå med redan idag!

köpstopp2019 - bild på lugn sjö och skog

#köpstopp2019.
Det är konstigt. Men högst naturligt. Att jag fortsätter det som blivit en av mina starkaste värderingar. Här shoppas det inte, men däremot gör jag en massa annat. Som på något vis känns mer meningsfullt. Jag har gjort avsteg några gånger varje år, men nu är jag redo för ett mer asketiskt köpstopps-år. 2016, 2017 och 2018 har bjudit på så mycket och jag kan inte göra annat än just det: avstå.

köpstopp2019 bild på emilia i svarta runda glasögon

Jag slängde ut en fråga i det köpfria community som jag tillhör: är det någon som vill haka på köpstopp 2019? Och gensvaret har varit toppen. Vi är ca 50 personer och vi växer i antal. Vill du vara med? Vi kommer snart att sätta upp regler och därutöver planerar jag 12 st månadsbrev till dem som vill ha, gratis!

Men nu till det som jag inte nog kan skryta om: det är konstigt hur mycket bättre mitt liv har blivit sen jag började med köpstopp 2016. Det visar att shoppingglädje är högst temporärt. Vill du ha långsiktig glädje och meningsfullhet: leta någon annanstans än i ett köpcentrum!

Det här vinner jag genom att inte shoppa 2019

  • Jag blir mindre styrd av att behöva tjäna pengar.
  • Jag odlar nya intressen, numera kallar jag mig klimatglädje-spridare. Efter sommaren har jag också aktivt sökt kunskap kring alternativa livsstilar.
  • Shoppingfritt smittar av sig på andra områden i livet, som det här med att leva svinnsmart.
  • Jag får nya bekantskaper inte minst genom gruppen på Facebook!
  • Jag lägger pengar på att resa inom Sverige med tåg.
  • Jag unnar mig mat och fika ute.
  • När man inte shoppar får man perspektiv. Vad är viktigt? Jag kommer närmare svaret för varje år.
  • Under köpstoppet 2018 har jag fått prata massor kring köpstoppet, både i Nyhetsmorgon, i radio och i tidningar. Jag planerar att göra mer pr arbete kring köpstoppet och hoppas kunna dela med mig av det här hållbara alternativet.
köpstopp2019 bild på emilia vid sjö och klippa

Det viktigaste med köpstopp 2019 tycker jag är

Många tror att jag kanske gör det för pengarna. Men det vi skapar med köpstopp handlar egentligen om reflektion. Jag tror vi lätt dras med i de sociala normer som är skapade. “Alla gör så, så därför gör jag det också.” Men om vi stretchar medvetenheten lite extra, och skapar det där reflektionsutrymmet, så har vi mycket att vinna. Jag vågar påstå att vi lär känna oss själva när vi tar bort det som förväntas av oss. Vem är jag, när jag inte shoppar? Vem är jag när jag shoppar? Vad vill jag lägga pengarna på? Kan jag skapa frihet? Nya intressen? Vad är viktigt?

Några artiklar från det gångna året 2018

Jag började året med dunder och brak där Nyhetsmorgon gav mig några minuter att prata om köpstopp.

Jag funderar också på om man alltid behöver lösa problem med plånboken?

Att besöka Mistra Sustainable Consumptions seminarium fick mig att tänka på mycket kring hållbar konsumtion.

Det finns andra som också skriver, kika på vad Cecilia Solér, docent, skriver om flyg och skam, att vi ska se bortom skammen och istället titta på identiteter och konsumtionsteorier.

Vill du testa köpstopp2019? Häng på i gruppen.

Direktlänk till Facebook-gruppen. Jag kommer skapa 12 stycken månadsbrev som jag skickar ut till er som deltar. Förmodligen via mailen!

Tack för att du läser, lägg gärna till mig på bloglovin!

Löser du problem med plånboken eller med kreativitet?

Att hitta alternativa strategier när man har köpstopp är både utmanande och roligt. Tycker jag i alla fall. I det här inlägget vill jag lyfta frågan: om något saknas dig – hur ska du hantera det? Är det fram med plånboken eller finns det andra lösningar? Jag ger konkreta exempel på hur jag själv har gjort. Oftast funkar det, och man får vara pragmatisk. Varför ska du vara kreativ? Du kan spara pengar, hjälpa andra när de behöver, ha en annan relation till din plånbok.

Igår var en dag då jag rusade hemifrån. Maken var hemma och vabbade och är det något jag tycker är svårt, så är det att komma iväg medan alla andra håller på med sitt. När jag är ensam hemma är jag också ensam om mina tankar – och kan då se till att få med mig allt jag behöver. Och det lyckades jag inte med igår. Jag kom iväg, hade ett viktigt möte (nytt frilansuppdrag i hamn!) och kom på eftermiddagen på att jag gärna ville yoga en stund. Men inga yogakläder hade jag med mig, och satt i finkostymen på Scandic Klara och postade följande på Facebook:

spara pengar

 

Hur det gick? Jag fick ett positivt gensvar från en kompis, men då var jag redan på väg till yogan. Däremot hade yogalärare Janne Spetz sett mitt meddelande och fixade mig en “kundaliniyoga-certifierad” tunika som jag fick plats i. Till det körde jag mina strumpbyxor, modell tjockare tyg. Solved the problem!

Andra saker jag lånat, inte bara för att spara pengar

  • En vattenkokare – min granne lånade ut en till mig, eftersom jag bara behövde den temporärt.
  • En sån där grej som man klämmer ihop saker med – jag hade limmat en stol, och behövde ha något som gjorde att det verkligen satt ihop bra.
  • Skidkläder – det kan du läsa om här.
  • Böcker – förstås, biblioteket. Jag har väldigt svårt att tänka mig att äga böcker. Kanske om det verkligen är någon riktig favorit då. Säger hon som själv vill skriva bok 🙂

Och det kan tyckas snålt, det kan tyckas omständigt, men jag tror att den här typen av strategier kommer bli allt vanligare. Ni minns säkert boken Ägodela. Det handlar inte om att spara pengar, även om det är trevligt, utan det finns en tanke kring hur vi hanterar resurser. Hur vi förhåller oss till vår egen tid.

Du missade väl inte min text om seminariet kring hållbar konsumtion?

Hållbarhet är överallt just nu – och Naturskyddsföreningen har “fixa grejen” på tapeten just nu. Och det var ju som när jag “trodde” vi behövde nya stolar. Men det blev såhär istället.

Ge mig gärna dina tankar 🙂

 

Ägodela. Om att slippa äga, hantera och röja.

ägodela 2

Ägodela – köp mindre få tillgång till mer är Årets bok 2016 av Naturskyddsföreningen. En bok om delningsekonomi, där sex områden tas upp. Här kommer några kommentarer från mig och jag hoppas att du tänker läsa boken, för den är faktiskt spännande och ögonöppnande! Jag lånade den på mitt närmaste bibliotek, så redan där gjorde jag enligt ägodelandets ädla konst.

Jag läste Ägodela under nästan en inandning och en utandning. Så intressant tycker jag den är, eftersom området tangerar hållbarhet på konsumentens nivå. Den utmanar normer, och den utmanar dig till att faktiskt få ut mer av livet, och samtidigt spara på vår vackra planet (och din plånbok). För det är egentligen rätt simpelt – med digitalisering och smarta appar blir det lika enkelt att hyra/dela en bil som att äga den. Områdena som tas upp är:

1. Mobilitet

2. Boende

3. Prylar och kläder

4. Mat

5. Samarbete

6. Staden

ägodela 1

Jag tänker att jag ska kommentera varje del för sig, men först några ord om vad vi har byggt upp. Vi har byggt utifrån tanken att människan ska få det bättre. Inte behöva dö för tidigt, ha någonstans att bo och att kunna arbeta. Vi har jobbat fram en bekväm modell för den bekväma människan där allt är väldigt tillgängligt och köpbart. So far, but not so good. Vi behöver helt enkelt tänka om – och fortfarande kan det vara bekvämt, och vi kan fortfarande ha tillgång. Men vi behöver inte alltid äga.

Vad gör jag själv då? Vi kikar på de teman som jag läst om i boken.

Mobilitet

Vi har egen bil. Men vi använder den hyfsat sällan, och inte till och från jobb. Vi storhandlar med bil. Utmaningen skulle kunna vara: kan vi samåka med någon annan i området? Kan vi vara med i en bilpool istället? Nu vet jag också hur bilbarnstolen fungerar, det är enkelt att sätta in i vilken bil som helst, som är tillräckligt stor. Viss bekvämlighet försvinner kanske, men man vänjer sig?

Boende

Förmodligen min akilleshäl. Jag trivs väldigt bra ensam, och i vissa lägen skulle jag vilja ha ett helt eget boende/landställe i närheten eftersom jag jobbar mycket hemma (ibland svårt när familjen är hemma). Jag kan inte tänka mig att bo kollektivt.

Prylar och kläder

Här är jag bra på det sätt att jag inte köper några prylar eller kläder (undantaget är underkläder samt kläder till sonen, men då second hand för hans del). Men i boken kan man läsa om kläd-bibliotek och andra smarta lösningar. Och jag kan dela med mig av prylar, såsom verktyg och annat. Det där med att alla i vårt område har egna bodar fyllda med verktyg känns som ett riktigt resursslöseri. Ställ upp EN bod, addera en app, se till att det funkar.

<< Läs om mig och min shoppingfrihet >>

Mat

Det som tas upp i boken handlar om mat som blir över. Nu försöker jag skapa ett minimalistiskt kylskåp, eftersom jag upplever att mycket mat blir dålig, eftersom vi inte “hinner” äta upp den. Men det finns också smarta lösningar som till exempel Karmas app, där du kan få schyst fika för halva priset. Teknik möter behov på ett ypperligt sätt!

ägodela 3 äpplen

I boken Ägodela tittar man bland annat på Wikipedia, man skriver om crowdsourcing – hur man gemensamt kan bygga kunskap och andra initiativ på kollaborativ ekonomi. Jag tänker förstås på att volontära insatser också blir mer möjliga om vi inte konsumerar upp hela vår inkomst. Själv skulle jag tycka det var väldigt roligt att kunna bidra till läxläsning eller något annat initiativ där jag kan hjälpa till. För det ändamålet behövs tid och den kan jag “köpa loss” genom att inte konsumera.

Staden

Vi tänker nog inte på det – men varje plätt på vår jord vill någon äga och kapitalisera på. Det är det som gör mig lite ledsen när jag tänker på att människan går miste om natur till förmån för konsumism. Vi bygger köpcentrum, kolosser, för att möta kravet på skatteintäkter och att företag ska kunna leva vidare på sina produkter och  tjänster. Pengar är överordnat. Men det finns ju saker som talar för naturen också. I kapitlet Staden får vi en massa exempel på hur medborgarna i olika städer “bygger” staden tillsammans, där man också drar nytta av platser på ett hållbart sätt. Som exempel tas Seoul upp, Sydkoreas huvudstad, där man satsat på delningsföretag. Man har också öppnat upp offentliga utrymmen för användning, istället för att bygga nya lokaler. Jättespännande att läsa om!

vad kan du tänka dig att dela? här kan du läsa mer om några av de begrepp som tas upp i boken Ägodela.

 

Older Posts »