Posts in "Hållbarhet" tag

Goda vanor – fem saker jag gör flera gånger om

Jag vill skriva om goda vanor. Om att de kan se olika ut, såklart, men ändå att det finns något rotat i våra liv som vi kan kalla för hållbarhet. Jag lyssnar just nu på boken Utan press av Sofia Viotti och hon skriver på Instagram om hur svårt det kan vara att följa goda råd eller käcka tips. Och jag håller med. Det är svårt. Det kan också kännas frustrerande. Att man vill så gärna må bättre, men att vi ständigt stöter på patrull. Svaret på “hur” är nog inom oss själva. Samtidigt är jag absolut av den mening att vi ska söka hjälp när vi behöver det. Ensam är inte stark osv. Nedan följer fem vanor jag sysselsätter mig med just nu, där jag med hyfsat enkla medel försöker navigera i livet.

#1. Det har varit en sån fin stund vid sjön idag. Jag plaskade glatt i tre gånger, men efter den fjärde började jag hacka tänder och inte ens den varma vårsolen lyckades värma mig. Tänk, att lagom faktiskt är bäst. Att bada nu är min största hobby. Kylan gör att jag “startar om” och får en känsla av frid. Det är bra. Det är det faktiskt.

#2. Påsken kom och gick. Det var vackra dagar och vi fick nos om en prova-på-orientering som var både på söndag och på måndag. Vi gick båda dagarna och det var en fullträff för vår grabb. Så nu tänker vi fortsätta och starten är på torsdag. Jag tänker att jag skjutsar med lastcykeln och att jag också är med på träningen. Första gången jag såg en av kartorna tänkte jag “hur ska det här gå med min koncentration” men det gick bättre än förväntat. Det finns också en logik med tecken att lära sig. Så tålamod är som vanligt en bra strategi när vi skapar goda vanor!

#3. Jag skriver också, varje dag. Små noteringar i en anteckningsbok. Hittat en bra penna som dessutom går att fylla på med ytterligare patroner. Och blocket jag skriver i trivs jag med, som fisken i vattnet. Ibland skriver jag längre, ibland kortare. Främst för att kunna notera hur dagsformen är, men också för att kunna återblicka. Det har varit några tuffa månader för mig, det vet du om du har läst min blogg. Det går bland annat att läsa om här.

#4. Och så var det meditation. Hakade på en prenumeration på Yogobe och försöker hitta stillheten i några av deras meditationer. En stund och ett andetag i taget. Just nu kan jag också skriva att medan jag sitter här på altanen så har jag en kavalkad av fågelkvitter som får agera naturlig meditation. Jag har rullat ner markisen, men fötterna badar i sol. Jag tinar upp lite från lunchbadet.

#5. På fredag ska jag på yoga som leds av Petra Kalla, det äger rum på Urban Om. Det ser jag fram emot! Kanske en ny god vana?

goda vanor - bada i sjön, gärna med en kopp te efteråt

Har du några goda vanor att dela med dig av?

Vi har passerat 4000 medlemmar och: köpfrittrenderna 2021

I helgens Mitti kunde du läsa några rader om köpfritt-gruppen och hur jag porträtterar ett köpfritt liv. Givetvis är inte det köpfria livet svart eller vitt, allt eller inget. Däremot finns det hundra procent reflektion med i ekvationen. Att vi faktiskt funderar lite grann på hur vi spenderar våra kronor och hur produktionen av varor och tjänster går till (inte helt lätt att ha alla fakta på bordet, men ett försök att skaffa sig en bild så nära sanningen det går). Och samtidigt: är det så att det åläggs ett lite väl stort ansvar på den “rationella konsumenten?” Om det skriver flera om i både DN och SvD.

Jag tänker att du som precis hittat till min blogg och är intresserad av resonemang kring shoppingfritt och personlig hållbarhet, det är nog en bra idé och samla några väl valda länkar här inunder, eller vad säger du?

Köpfritt 2021: inspiration och hur du förbereder dig (du kanske är sugen på ett köpstopp 2022?)
Mina regler 2021 eller varför inte titta hur jag tänkte år 2020?
Hur gjorde jag 2016

Vad jag tänker om köpstopp 2021 – trender

Det finns tre saker jag tänker på, kring köpstopp, och det är rätt tidlösa tankar som passar när som. Det som är speciellt just nu är att vi står inför en massiv uppgift: se till att hålla den globala temperaturen på schyst nivå. Vi vet att vår konsumtion, så som den ser ut idag, inte är kompatibel med utmaningarna inom miljö och klimat. Här är tre saker jag tänker lite extra på 2021.

  1. Känslor och köp hör ihop, något som blir alltmer tydligt för flera hur vi agerar vid till exempel stress. Är vi stressade är det svårare med att vara eftertänksam och klok kring sina inköp. För en tid sen var jag i ett extremt pressat läge, där jag fortfarande försöker läka, och där tunnelseende gjorde att jag hade svårt att tänka kreativt. Det var inte så att jag gick bärsärkargång i ett köpcentrum, men jag köpte rengöring och ansiktskräm, trots att jag hade hemma. Jag sov borta i två veckor och kunde egentligen bett min man packa ner det som jag hade hemma och be honom komma över med det. “Men hallå!” kanske någon som läser tänker: “har du dåligt samvete över ditt köp av något så enkelt som en rengöring och ansiktskräm?” Nej, så klart inte, mer en reflektion vad stress kan innebära. Jag har som regel att saker ska ta slut innan jag köper nytt och vid det här tillfället gjorde jag tvärtom. Och det är ok, såklart!


  2. Anledningar till köpfrihet behöver lyftas för den som vill testa köpstopp. Det handlar inte bara om att vi vill ha koll på vår ekonomi, även om den anledningen är helt klart legitim. Jag tänker att klimatfrågan har börjat ta sin rättmätiga plats och fler och fler blir uppmärksammade på just den aspekten. Läs mer här om anledningar till köpstopp, där finns de fyra anledningarna till varför man gör ett köpstopp med på en bild (kan förstås finnas fler anledningar). Genom att vi funderar på “varför” så kan vi lättare navigera i djungeln av budskap.


  3. Transparens är viktigt. Jag får fortfarande kommentarer kring att människor behöver konsumera annars går företagen under. Och det är helt sant: vår konsumtion bringar in vinster och skatteintäkter. Tittar vi lite snävt är det något positivt, det är så vi har skapat systemet. Men en rad saknas på kvittot: bland annat den om svenskens skuldsättning och den andra raden: vem betalar miljökostnaden för produktion av varor och tjänster? Kolla in det här instagraminlägget hos Johanna Leymann. Och vi får inte glömma: människan är påhittig, så att skapa arbetstillfällen och minska klimatavtryck behöver inte vara rocket science!

Var befinner du dig i din konsumtion?

Köpstopp ett år: därför är det positivt

Köpstopp ett år? Livet i konsumtionssamhället är gott. Jo men så är det. Allt vi kan sukta efter finns ju där: kläder, prylar, elektronik, krämer, skor, inredning. Ofta oerhört vackert paketerat. Jag fattar poängen och mekanismerna bakom ett köp. Och jag är inte immun, jag kan också tycka det finns något härligt i nya saker. Men det är inte oproblematiskt. Nedan följer kritik på det nuvarande sättet att konsumera. Om du vill slippa det, scrolla ned en bit där jag skriver om varför köpstopp kan vara en bra idé!

Det goda livet, i termer av konsumtion, kommer med en prislapp som i miljösammanhang skulle kategoriseras som: för billig. Här har vi det som jag funderat mycket på de senaste åren. För priset på det du handlar är ofta missvisande. Prislappen gör så att någon annan får ta konsekvenserna. Och då menar jag både miljö och människa. Vi skulle behöva ha riktiga prislappar. Du har väl inte missat den här snackisen på DN, med bland andra Katarina Graffman och Cecilia Solér. Riktiga prislappar skulle också minska mängden av allt det vi köper på oss.

bild på löv och natur. Inlägg om köpstopp ett år

Men låt oss också vara lite positiva. Det är inte svart eller vitt, eller hur? Det går förstås att med lämpliga medel skapa något bättre än det system vi har nu. Det finns modeller som skulle kunna funka, men då behöver de kunna konkurrera på lika villkor som den ordinarie marknaden, eller till och med med bättre villkor. Modeller som främjar hållbarhet i både miljö och klimat borde få existera på ett sätt som gör att den traditionella marknaden får sig en match.

Tillbaka till mängden. Det finns massor av statistik som säger både hur mycket avfall varje konsument producerar och också hur mycket till exempel Myrorna får in varje år (8000 ton kläder!). Jag tror helt och fullt på att vi behöver minska mängd över lag. Det är inte konstigt att trender såsom minimalism, kon mari och andra metoder kommer in och slår igenom. Det finns en trötthet i ägande och förvarande av stora mängder saker (hej, jag räcker upp handen!).

Köpstopp ett år, kan vara vägen till hållbarhet

Du kanske precis har hittat hit. Eller så har du hängt med länge. Lite kort bara: jag började med aktivt köpstopp 2016 och har sen fortsatt åren som följt. Jag har inte varit en absolutist, men hållit mig hyfsat köpfri, det är mitt grundläge. Det som gjort att jag fortsatt har främst handlat om gemenskapen i Köpfritt-gruppen på Facebook (sök på Köpfritt 2021 (fd 2020)). För mig har köpstopp ett år eller flera år betytt mycket. Det har varit en process, från en utmaning till ett miljöintresse.

Jag tror att köpstopp ett år kan innebära

  • att du uppmärksammar din egen konsumtion och vilka känslor som är kopplade till den
  • att du märker din egen reaktion när du inte handlar
  • att du börjar undersöka vad som annars är viktigt för dig (dig själv som person, familj, vänner, intressen)
  • att du förhoppningsvis får upp ögonen för konsumtion i sin helhet, både fördelar och nackdelar
  • att du efter ett år är mer på det klara med vad du vill lägga din tid och dina pengar på, på ett mer sunt sätt
  • att du får en ökad hållbarhet när det gäller din konsumtion, med ökat reflektionsutrymme

Köpstopp 2021 – här kan du läsa mer om regler

Livet som köpfri är ett gott liv. Jag vågar påstå det, i de fall som köpfriheten är självvald (det finns många därute som har köpstopp för att de måste, och det är en annan femma). Om vi funderar lite på vad som ger oss glädje, där vi rör oss bortom budskapen som vi utsätts för ändå, så hoppas jag vi finner en mening som rimmar för alla, där prislappen är i samklang både med oss själva och andra.

vy över Lycksjön. Inlägg om köpstopp ett år

Vad tänker du om det här? Skriv gärna i kommentarerna!

Förändringar och min tanke om tankar

vita blommor inlägg om förändring

“Jag är så dålig på förändring”, hör jag mig själv säga till min sons förskolepedagog. Det är som ett mantra och jag inser så här i efterhand att jag behöver lokalisera vad det är som är så jobbigt. Visst är det härligt med förutsägbarhet, vanor, rutiner och allt det där. Men världen i sig är ju rätt, ja, oförutsägbar. Bara det att vi bor på en planet i rymden är hisnande.

Att vara lite osäker tillhör livet och det innebär att jag behöver jobba stenhårt för att mota oron i grind. Samtidigt inte fly undan från det som är jobbigt men jag funderar: när exakt är det bra att avleda sig själv och göra något helt annat?

>> Mitt inlägg: jag är inte driven <<

Jag mediterar ibland och jag hör ju vad som sägs: att tankar kan köra slut på oss och att vi istället borde fokusera på den verkliga verkligheten och närvaron. Och jag köper det. Jag köper att vi skapar våra tankar och orosmoln helt av egen kraft. Jag läste rätt nyligen boken Så skapas känslor och jag blev otroligt inspirerad av kunskapen som förmedlades där: att kroppen gör sitt bästa att tolka förnimmelser och tidigare erfarenheter och utifrån det kommer ett resultat: känslorna. Ja, vi skapar dem alltså själva om vi ska tro författaren och experten Lisa Feldman Barrett. Detta sätt att se på världen kallas för konstruktionism och jag känner så här: istället för att bli provocerad (va?! skapar jag min egen oro??) så vill jag känna hopp (hurra jag kan påverka min situation!).

>> Du som hittat hit – här en sida om mig! <<

Så jag tänker att jag inte ska marinera mig för mycket i händelser som jag har liten chans att påverka och istället jaga förundran, kalla bad och springa mina 6+7+8 minuter.

förändringar

Hur hanterar du förändring?

Jag har bloggat om förändring tidigare, minns ni detta inlägg?

För en stund, bara vi

Att åka med elcykel. Vi har precis cyklat i 40 minuter, hämtat upp ett par stövlar eftersom dina gamla läckte och nu funderar vi på någon form av utflykt. Det är kallt och gråmulet men vi känner oss taggade, inte minst eftersom vi har varm choklad med oss på termos, och kex och frukt. Då ser jag plötsligt det klassiska höghuset och jag förstår var vi är någonstans. Varje gång det händer, att jag pusslar ihop vår karta i närområdet, gör det mig barnsligt lycklig.

Ser du A, var vi är? Ser du!

Ja, vi har hamnat, helt från andra hållet, på en lekplats vid Tyresö C. En plats vi var på flera gånger i somras. Jag har länge velat se vad som händer bortom lekplatsen och utan att veta om det alls, har vi nu cyklat där. Vi parkerar cykeln, springer, leker, dricker chokladen och sen blir det kallt. Riktigt kallt. Vi går till Tyresö C för att besöka toaletten.

Det är lite folk i centrumet men ändå helt okej. Vi går in till Coop efter toalettbesöket och köper lite mat och nödproviant, jag börjar känna mig hungrig. Vi äter lite sesamkakor och dricker upp resten av chokladen medan vi sitter på en bänk i centrumet. Du har köpt dig en ananas och jag laddar för hemfärden på cirka sex kilometer. Det är mörkt ute, men vi känner oss uppvärmda och redo att åka vidare och vi lämnar shoppingmekkat. Det är lite av en ritual att komma iväg: först ska jag ordna sitsen på cykeln, jag knäpper fast den och lägger på ett sittunderlag som ska hålla värmen. Du hoppar i, jag sveper in dig i en filt, packar resten av våra saker, och så ska du ha hjälmen på dig också. Sätter fast vindskyddet och nu har vi äntligen kommit på exakt hur man gör för att det inte ska sitta för tätt runt ansiktet. Sen låser jag upp de två låsen och sätter i batteriet och låser fast det. På med fingervantarna, lite för tunna för denna kväll men sätter på en ullstrumpa på ena handen för att skydda lite.

Jag backar ut cykeln och nu äntligen ska vi susa hem. Och susa gör vi, vägen är lätt att köra på, trots kylan. Vi syns bra med både lyse och reflexväst. Det här är en av mina favoritstunder. Gatlyktornas mjuka sken och mörkret är en bra kombo och jag skulle kunna cykla så här länge. Du sätter huvudet bekvämt och jag vet att du nu somnar. Vilken bra dag vi fick.

Det här är vad vi gjorde igår. Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag: livet måste inte vara svårt. Det kan vara enkelt, genomförbart och alldeles, alldeles underbart. Bara den där stunden då vi fick värma oss, den uppskattade jag så mycket. Livet är här, inte där. Livet är nu, inte sen.

Tack för att ni läser,

Emilia

Ps. Jag har skrivit om min lastcykel förut.

En antistresskur för minskat matsvinn?

Minskat matsvinn bild på fryst kaffe

Det finns såklart hur mycket som helst att säga om matsvinn. Världens mest onödiga utsläpp. Men att bara säga “släng inte maten” är att ta maten ur dess kontext. Det är rätt självklart å ena sidan att mat inte ska slängas och att vi behöver ha ett minskat matsvinn. Men å andra sidan är det omöjligt att hålla ytterligare en sak i huvudet, där det redan myllrar av annat. Ja, vi har råd att slänga mat och ja, vi är stressade. Jag ser ju själv hur det har gått i sommar, där jag balanserat jobb, barn hemma och för lite återhämtning. Vi har kastat en hel del, tyvärr. Trots att det hos mig är cementerat att mat inte ska slängas. (bilden för inlägget är fryst kaffe).

Det här hittade jag hos SvD och jag tänker precis som min egen rubrik skriver:

På något sätt blir det överflöd vi har, en orsak till att maten slängs. Fanns det ingen mat skulle situationen se annorlunda ut, såklart. Vi slänger för att vi kan och har råd, och frågan är vad som skulle behövas. Vi kanske fortfarande ska ha råd med maten, men att vi kan slänga hör ju ihop med värderingar och vad vi anser är viktigt. Adderar vi vanlig vardagsstress, det vill säga allt det som vi berörs av under veckan, så är det lätt att prioritera bort maten i kylskåpet. Ingen far ju direkt illa så där på studs, eller hur? Sen att matsvinnet bidrar till en klimatkris kan vara svårt att ta in. Det är lite för långt bort.

Här kommer ett utdrag ur min bok. Forskarna som uttalar sig är Cecilia Katzeff och Annika Carlsson Kanyama, KTH.

Ur kapitlet Matsvinnskampen, Klimatglädje

Strategier för minskat matsvinn

Hur vi organiserar vår förvaring av mat verkar påverka mängden matsvinn. Inte så konstigt: saker kan som bekant »drunkna« eller till och med »försvinna« när de landar i kyl eller skafferier. Cecilia ska precis påbörja ett forskningsprojekt som finansieras av Vinnova, där man ska testa digitala förvaringslösningar för konsumenter för att minska matsvinn i hushållen.

»Det ska vara speciella lådor som man har i kylen, där man ska kunna logga den mat man har i lådan i mobilen. Du ska kunna bli påmind i butiken om vad du faktiskt har hemma«, berättar Cecilia.

Jag funderar på vad som är enklast. Vad skulle du tycka om att behöva logga din mat på det här sättet? Skulle det vara jobbigt? Eftersom jag är lite trött på all teknik tilltalas jag personligen mer av det här med att färgkoda innehållet i min kyl.

Kan odla själv råda bot på matsvinnsmentalitet?



»Man har egentligen inte utvärderat det än, om en sådan digital lösning skulle kunna vara något. Vi kommer att göra användarstudier på det här.«

Det som kanske är viktigast när du själv vill minska ditt matsvinn är att utveckla en form av medvetenhet. Att du går igenom kylen. Att du sätter rutiner för det.

»Om kylen är rätt tom, då har man en bra överblick och sällan något svinn. Men samtidigt finns det ett incitament att storhandla«, säger Annika.

Här anar vi en konflikt. Det är bra för oss att ha lagom mycket mat hemma för att få en överblick och hålla ordning. Samtidigt så öser butikerna ut erbjudanden där vi uppmanas att handla mycket, för att få ett bättre snittpris. Förmodligen vinner vi inte särskilt mycket på att köpa 3 betala för 2, om vi ändå slänger den tredje. Butikerna har med andra ord ett stort ansvar, i och med att de har makt att påverka vad du och jag gör när vi handlar.

»Jag hörde på nyheterna att allt fler butiker lagar egna färdigrätter baserat på sådant som håller på att gå ut«, säger Annika.

Det låter ju bra, men det finns också en form av motsägelse, menar Cecilia. Butikerna uppger sig ofta vilja minska matsvinnet, men man vill samtidigt inte ha tomma hyllor, vilket skulle se påvert ut. Och då blir det ofrånkomligen mat över.

Min antistresskur fungerar, minskat matsvinn here I come <3

Så jag reflekterade över mängden mat vi slängt i sommar. Och jag tänker också på en annan sak. Ibland, när jag är stressad, så slänger jag mat för att “den inte känns bra”. Istället för att titta, lukta och smaka, så tar jag istället ett beslut baserat på känsla, inte bra. När man är lite ofokuserad och stressad så vill man liksom inte bli störd. Av mat. Det är knasigt.

Så nu har jag lugnat mig lite. Och vet du, det fungerar! Jo. Jag öppnar kylen med lite respekt, och äter sådant som ska ätas upp och håller inte på att “känna” mig fram.

Det var mina tankar om matsvinn. Kolla gärna in: reformaten, här händer spännande saker. Och också, sedan tidigare: Mattias som har fotat sitt matsvinn.

Ja, och så har jag bloggat tidigare också:

Matsvinn (om att rensa kylen)

Ta hand om maten (men också: hur svårt det kan vara ibland ….)

Tack för att du läser. Om du gillar´t – följ mig gärna på bloglovin

Older Posts »