Posts in "#uppochhoppaijuni" tag

Ett intervallpass – med barnvagn

TRÄNING & MAMMALIV – en otroligt bra kombo. Faktum är att jag vill bli mer tränad än nånsin. Och präktig som jag är så kan jag lova dig att det har inget med beach2015 att göra (eller någon annan beach heller för den delen). Med 35 år på nacken har jag nu konstaterat att det finns en mycket härligare inspiration till att bli riktigt stark. Och det är att jag är mamma, fru, vän, frilansare och lite till. Jag vill orka helt enkelt. Och jag vill utstråla något starkt. Jag vill ha en hållning som en äkta gladiator (okej, det finns lite estetik i min jakt på styrka) och jag vill vara den som tackar ja till träning i olika former (gränsen går vid att bli lyft, eller lyfta en annan person – obs! bebis ej medräknad). Sen är det ju en sak till. Jag vill ha en pulserande puls. En sådan som gör att man känner pulsen i halsen. Nästan blodsmak. Varför? Makes me feel good.

Och då mina vänner, kan jag stolt rekommendera: intervaller. Det finns en mängd varianter – löpintervaller, intervaller med kettlebell eller varför inte på ett pass med Indoor Walking? Hur som helst. Mina intervaller blir med barnvagn uppför en backe med lätt lutning. Jag kör tre set – går upp för backen tre gånger om, med minimal paus emellan – repetera tre gånger. Senast gjorde jag även en bonusintervall med barnvagnen genom att springa uppför backen – också tre gånger. Varför? The Pulse – jag ville verkligen känna av den!

Det här inläggets rubrik kommer ifrån #uppochhoppaijuni – så idag kan ni läsa en hel drös med inlägg som handlar om….intervallträning!

Intervall

Hur min träning förändrar mig

EnEmilia träning

FRÅN ETT LÄGE TILL ETT ANNAT. En reklamjingel, vad var det för en nu igen? Hur som helst, det är så jag vill beskriva vad träning är för mig. Det är verkligen ett skifte som sker. Och nej, jag pratar inte om antalet förbrukade kalorier. Nej, det handlar om huvudet. Det där som händer däruppe. De positiva förändringarna gör att

> jag blir stabilare i humöret.

> jag orkar så mycket mer än om jag inte hade tränat.

> positiva klubben tar gärna emot mig och ger mig medlemskap.

> jag blir kreativ – hur bra som helst när man är egenföretagare.

> jag blir den där mamman som jag faktiskt vill vara.

Det är därför jag tränar. Det motiverar mig rakt igenom. Jag får inte bara en stark kropp, jag får ett starkare liv. Pröva!

IMG_4869

Foto: C.Lind

Bilderna är från två olika Blogger Boot Camp (2013 och 2014)- träningsläger med extra allt!

Rubriken är tagen från bloggutmaningen #uppochhoppaijuni

Min bästa träningskompis

Louise Gundert #emiliaochlollotränar

HELKNASIGT. Men så blev det också så att jag och Louise hittade tillbaka till vänskapen efter en herrans massa år. Vi var bästisar som små och upp i tonåren. Sen gled vi isär, hon satsade på elitidrotten och jag gjorde annat.

Men, ni vet Facebook. Vi fick kontakt där – och sen visade sig att vi bor rätt nära varandra. Men det bästa av allt var förra året, när jag fick det där brevet. Som berättade att vi var i samma läge, utan att veta om det. Louise skrev att hon var gravid. Och jag blev förstås glad och också full i skratt: för jag var ju också gravid. Det skiljde sig två veckor mellan oss.

Så nu är vi här. Två mammor har fötts, och två småkillar. Vi dejtar varandra för träning, och det första passet är avklarat, med tillhörande träningsvärk. Just nu är L min bästa träningskompis, men jag måste också få skryta om den här tjejen, som jag gärna tränar med. Om det kan ni läsa här och här.

Vad vi tränade?

1. Höftlyft på matta och benböj

2. Axlar med gummiband och hantlar

3. Triceps & biceps med gummiband och hantlar

Allt med megaktivering av våra mammamagar!

Foto: L. Gundert

Mitt stoltaste ögonblick

EnEmilia

Nåväl. Stoltaste ögonblicket är ju såklart lillemans födelse för nästan tre månader sen, där jag kämpade på bra (utan att veta om det) och kom in till SÖS med hela 10 cm kirrade. Jag hade i princip fött hemma, mer eller mindre. Sen var det bara för mig att leverera. Ibland säger jag att han födde sig själv, men jag vet också att jag gjorde mitt yttersta. Och jag förstod också min egen fysiska kapacitet.

Så där har ni det. Det bästa jag gjort, tillsammans med maken. Stolt som få. Ögonblicket som fick tiden att stanna.

_MG_5399

Foto: C. Lind

Inlägget är skrivet utifrån rubriker i Uppochhoppas utmaning för juni 2015

Poppis bloggutmaning #Uppochhoppaijuni

#uppochhoppaijuni, uppochhoppa

LYXIGT BORTSKÄMDA TRÄNINGSBLOGGARE. Tack vare Uppochhoppa-Sofia har vi som bloggar om träning* blivit rejält bortskämda: hon bjuder på 30 riktigt spännande rubriker att använda i juni månad. Jag blir ju pepp, men tänker att jag väljer några russin ur kakan. Ibland blir det instagram, ibland på bloggen. Nu senast skrev jag om “mitt första träningsminne” på Instagram och det jag minns är förstås mina slalomturer med pappa Tommy uppe i norra delarna av landet. Slalom är så kul, men jag har inte åkt på flera år nu. Bucketlist fylls på! Idag är rubriken: “En träningsform jag inte förstår” – och vill ni läsa om det föreslår jag att kolla in länklistan!

*mer eller mindre om träning, jag bloggar ju mest om vila – vilket jag tycker är en förutsättning för att kunna träna.

Bilden är från Uppochhoppa – förstås!

Hashtagen är #uppochhoppaijuni

Vill du följa mig på Instagram? Leta upp enemilia.se