Det har varit mycket på senare tid. Roligt, men också: omvälvande. Huvudet hinner inte med alltid, så är det för mig. Vi har flyttat till hus, och jag trivs som en fisk i det nya lugna vattnet. Men att flytta är en svår sak för mig, så även denna gång. Att vara van vid otrygghet gör att den nuvarande tryggheten känns svår att ta till sig. Men jag övar likt en soldat. Trygghet är bra när den landar i kropp och själ.
Jag är en mästare på att känna efter. Jag scannar mig själv hela tiden. På gott och ont. Jag backar hellre än gasar framåt. Högkänslig? Vet inte. Men känslig.
Jobbet har varit extra kul den här hösten. Det både utmanar och samtidigt känner jag mig kompetent och skarp. Jag fortsätter med mina uppdragsgivare och får även in nya saker. Och det är också jobbet jag lutar mig tillbaka mot. Där känner jag mig trygg. Att vara egenföretagare är rätt ofta förknippat med otrygghet, men för mig är det nog tvärtom. Jag har mina säljrutiner, jag väljer mina egna tider (hallelujah!), jag skriver på, jag träffar nya kunder, jag uppdaterar mina kunskaper – toppen!
Jag får ibland frågor kring vad jag jobbar med – så här kommer några inlägg för den nyfikne.
“Hur blev du frilansjournalist?”
Mina tidigare jobb
Om mig
Så kombinationen känslig + jobb + vardag gör att jag tar det rätt lugnt. Har börjat läsa på kvällarna (Åsa Avdic bok Isola), lägger mig tidigt, stänger av mobilen. Och gör det som har varit svårt tidigare: känner efter. Det, om något, är utmanande. I arbetet med mig själv har det framkommit att den ångest jag känt och känner har funnits med i större delen av mitt liv. Jag vågar knappt säga det högt, men ja: sen ca 4-5 års ålder. Jag trodde jag var runt 21 år när ångesten började, men det var då den blev outhärdlig. Den fanns där tidigare.
Mjukare tider med andra ord. Yogan på onsdagarna är en egen oas. Andas, röras, finnas.
Det viktigaste i jakten på trygghet är min lilla familj. Den som gör att jag ler med hela kroppen. Från topp till tå, huvudet inkluderat.
> Sova. Det blir i mitt fall att lägga sig när Lilleman gör det, eller åtminstone så nära i tid som möjligt. Sömn är min bästa medicin. Läs gärna 
Jag tänker så här: ju mer du vilar, desto bättre blir du på att vila. Det är en färdighet helt enkelt. Och nu blir jag nog tvungen att ta med Tomas Sjödin en stund igen, trots att jag först ska skriva om boken när jag läst ut den. Men det var något om att det är ansvarsfullt att vila. Och att det handlar om ramar kring det. Och de där ramarna, eller reglerna, underlättar vilan. Kärlek till den egna vilan, genom rutin. Och där är jag helt med. Jag vilar varje eftermiddag, oftast med en guidad meditation. Dag ut, och dag in. Idag var det dock någon som ville göra sig hörd med en slagborr. Och dagen blev minst sagt obalanserad. Så den där ramen behöver jag.
Ja. Just nu är vila för mig meditation och läsa böcker. Men det skulle även kunna vara ett träningspass. Eller något annat som svarar på frågan 
Meditation. För mig är det urtypen för mental avslappning och det är supersnällt mot hjärnan. Jag kan inte nog betona vad det har betytt för mig – verkligen. Sen lilleman föddes så har jag mediterat nästan varje dag. Och det känns som att det ger långsiktiga effekter. Jag är en superbra mamma just nu. Och varför kan jag skryta om det? Meditation gör en skillnad för mig. En skillnad som är viktig. Det, i sin tur, leder till motivation att fortsätta. Vill du läsa mer om meditation så kolla in inläggen:
Läsa en bok. Det blir nog viktigt med vad man väljer för en bok, men det ska vara för nöjes skull, eller att man dras in i boken på ett skönt sätt. Det får inte sätta igång för mycket – så tänker jag. Jag läser boken Guantánamo – en dagbok just nu. Den är spännande men samtidigt har jag distans. Och det skapar avslappning när jag läser. Det är hur du känner i huvudet som avgör om det är vila eller inte. Så tycker jag.