UTMANINGAR SOM BLIR VANOR. Jag tycker om att förflytta mig till fots. Att gå längre sträckor är lite som meditation. Ibland med musik i lurarna, ibland utan – där jag utmanar mig själv att lyssna till fåglarna, vinden eller lokalisera närmsta björk. Nån slags mindfulnessövning för en stressad hjärna. Nu senast har jag upptäckt en bit av Älvsjö. Jag har alltid undrat över denna plats – som jag så ofta åker förbi med pendeln. Hur ser det egentligen ut i Älvsjö, vad finns där förutom den stora mässan?
För mig är det häftigt att upptäcka en nedlagd minigolfbana, gå på cykelbanan mellan Älvsjö och Årsta, se delar av en plats som jag egentligen alltid velat veta mer om. Vi skulle på kalas häromdagen, lilleman och jag. I Brommatrakten. Så då gjorde vi en enkel lösning av det faktum att Årstaberg är avstängt: vi åkte till Älvsjö och gick de 3,5 kilometerna som skiljde oss från Årsta. Därifrån blev det tvärbanan till Alviksstrand. En jättefin väg, där bara en kort bit är längs motorvägen. Annars var det grönt rakt igenom!
Det är en vana som jag gillar hos mig själv. Att jag gärna går och upptäcker samtidigt. Det började för några år sedan, trampandet. Nu följer det mig, titt som tätt. Extra bra eftersom lilleman gillar att sova i vagnen. Win win.
Vilken är din bästa vana?
Leave a Reply