Den här gången får klimatpärlan ett helt eget inlägg på bloggen. Det blir ett tips om ett poddavsnitt! Våra barns klimat-podden med Manne och Frida möter Åsa Svenfelt, docent på KTH och pratar konsumtion i nästan alla bemärkelser. Här är några av de saker jag tar med mig:
En lösning för att få ner utsläppen är att helt enkelt jobba mindre. Mindre pengar är direkt kopplat till färre utsläpp. Jag har skrivit om det förr att varje krona släpper i genomsnitt ut 46 gram koldioxid.
Vi behöver planera för den omställning som behövs, så att vi inte helt plötsligt får en kris för att vi agerar för sent. Planerad omställning tycker jag låter mycket vettigt.
Vad sägs om att klicka hem en reparation istället för att klicka hem en ny vara? Reparerbarhet nämns som en förutsättning för en mer hållbar konsumtion. Jag lagade min dator 2019, om det kan du läsa om här.
Det kan behövas att vi köper mer hållbart, ja dyrare saker helt enkelt, som håller längre. Åsa Svenfelt nämner också livscykelkostnad som begrepp. I slutändan kan det betyda: det blir billigare att handla dyrt sett över hela livstiden (vs slit och släng)
Vad är det vi behöver, egentligen? Det är en så bra fråga att ställa. Minns du kanske när jag bloggade om att vi behövde stolar? Jag tror att vi absolut kan behöva saker, men det är hur vi löser problemet som blir det intressanta.
Det kom också upp en fråga i Våra barns klimat-podden kring vad som är status idag. Det kan nog vara så att viss status handlar om att du själv har möjlighet att bestämma över hur du disponerar din tid, något som bland annat diskuterades i Ekonomibyrån häromsistens. Makt över sin tid kan alltså vara status, tänker jag. Pengar och ekonomi är också makt, men frågan är hur mycket av dem vi ska ha att strössla med. Kan rikedom vara något annat kanske?Vi behöver en viss nivå av inkomst, absolut och det skulle vara oförskämt av mig att hävda något annat. Men det intressanta blir när vi utmanar vår konsumtion, för det rör ju vår inkomst. Vad vill vi tjäna pengar till? På vilket sätt kan vara kronor bli klimatsmarta? Och sen är det så jäkla lätt att jämföra sig med andra, vi tittar på våra närmsta grannar och i bekantskapskretsen.
“Men vi kan väl inte lasta individen?” – ett av påståendena som kommer när vi pratar om konsumtion och miljöpåverkan. Och det finns något där att hämta: är saker och ting tillgängliga på lagligt vis, då kan vi väl inte påstå att vi konsumenter handlar “fel”? Mitt svar på frågan är: det saknas ett kvitto för våra köp. Och det är miljökvittot: den kostnad som uppkommer för att vi ska kunna konsumera som vi gör. Det är bara det att ingen betalar för den delen, i alla fall inte idag.
Vems är ansvaret för miljökvittot?
Nästa frågeställning blir: vem ska ansvara för miljökvittot? Här kan vi tala om styrmedel och beteenden. I den bästa av världar skulle vi inte behöva ett miljökvitto, utan politiker har istället styrt på ett sådant sätt att de miljöintensiva produkterna inte finns kvar i samma utsträckning. Det är nog det som skulle kunna kallas för en marknad där det är lätt att göra rätt. En del gånger lägger vi allt krut på företagen: “gör om era affärsmodeller, se till att konsumenten blir miljöhjälte!” Men även där kommer det behövas justeringar, till exempel hur vi beskattar materialflöden och skatt för arbete. Om det skriver jag bland annat om i min första bok, Klimatglädje.
Beteenden. Det finns så mycket att säga. Jag gissar att en stor del av svenskarna skulle svara att det vore toppen om vi fixade klimatfrågan, ja till och med att den är viktig. Men på andra sidan myntet gör vi som vi alltid har gjort. Det finns kloka livsstrategier som gynnar miljön i större utsträckning, men hur ska vi få människor att förändra sig? För vi behöver att människor är miljökloka när de röstar i nästa val och därför är individen viktig. Miljöklok hur då? Ett exempel är att svenskens utsläpp från konsumtion behöver minska. Det kan vara i termer av hur vi äter, hur vi transporterar oss, hur vi shoppar. Det behöver vara attraktivt att vilja förändra sig: ett sätt som vi utvärderar på är genom att titta på andra, hur gör mina vänner, mina närmaste? Det går att skapa sociala tryck också.
Parallellt med miljöfrågorna går det också att lösa andra problem. Hur vi äter behöver inte bara handla om klimatfrågan, det kan också finnas en koppling till hälsa. Vad händer med hälsan om vi adderar mer växtbaserad mat, kanske odlad och förädlad i Sverige? Klimatmat skulle alltså kunna vara bra på flera sätt och lite beroende på vem mottagaren är så kan vi skräddarsy våra budskap. För mig var det viktigt att investera i en elcykel, men också viktigt att jag får röra på mig: ytterligare ett hälsoargument. Shopping då? Det går att koppla till vår mentala hälsa. Och till svenskens skuldsättning. Vi är duktiga på att shoppa, men frågan är hur det får oss att må, både på kort och lång sikt. Här kan vi också dra en parallell till tiden. Att shoppa mycket innebär att vi behöver lägga rätt mycket tid på arbete. Även om vi lånar till konsumtion så behöver den skulden också betas av så småningom. Men samhällsekonomin då? Shopping är inte bara dåligt, vi får in skatteintäkter som ger olja till maskineriet. Men då är vi tillbaka till det som jag skrev i början: vem tar ansvar för miljökvittot? En lösning är förstås att titta på vad vi shoppar – kan det finnas konsumtionsmodeller som är mindre resursintensiva? All konsumtion är inte dålig.
Vi behöver vara ödmjuka inför att alla är inte intresserade av miljö. Visst, det vore finemang om det fanns ett allmänt brett intresse för till exempel klimatfrågan, men i och med att det finns så mycket i livet att lägga fokus på, så är det inte konstigt alls att miljöfrågorna utkonkurreras. Sen finns det förstås ALL anledning att inspirera på området: vi som redan är hooked behöver visa på allt det fantastiska som händer när vi blir miljömedvetna, eller hur? Här ett youtubeklipp på 15 minuter med Per Espen Stoknes:How to transform apocalypse fatigue into action on global warming
Klimatpärla #2
Såg en blänkare på Instagram där Malin Wollin utmanar sig själv på klimatområdet, i en podd: Malin blir en bättre människa. Tänkte lyssna lite i eftermiddag <3 Finns bland annat på Spotify!
Klimatpärlan är en ny uppfinning från mitt håll, hoppas att du gillar den! Minns du att jag skrev om mitt ord för februari? Jag jobbar stenhårt med att vara nöjd. Som att jag har skrivit det här inlägget om miljökvittot. Ett ord för varje månad detta år, vilken bra utmaning ändå!Och nu strösslar jag lite till med nöjda tankar: jag har sålt två saker i februari: en jacka och en bovetemadrass!
Jag ska strax iväg till en poddinspelning och har gjort några stökiga anteckningar på en papperslapp. Det regnar ute och magen kurrar lite med siktet inställt på den där purjolökssoppan som maken slängt ihop. Det känns lite nervöst (podd!), det var ett bra tag sen jag pratade Klimatglädje. Men också tacksamhet: tänk att boken fortfarande läses och att den är aktuell! Förutom att prata klimat vill jag också röra på mig idag. Promenad plus lite nerver är en bra kombo.
Veckans intention i övrigt är att ta mig till biblioteket och låna lite böcker till lilleman. Han har börjat läsa lite smått, enklare ord, och det känns roligt att det sker utveckling. Ingen press utan mer uppmuntran. Sen vill jag låna en bok till mig själv också, har fastnat lite för självbiografier.
Skriver på ett föreläsningsmaterial som jag hoppas kunna presentera för er snart (tålamod!), det handlar om personlig hållbarhet utifrån tre perspektiv. Det känns meningsfullt och viktigt att prata om just det: hur ska vi hålla ett helt liv? Jag kan avslöja att ett perspektiv handlar om kroppen. Den där som vi mäter och väger, istället för att tacka den för allt den gör för oss. Om du har någon frågeställning du vill att jag tar upp på temat personlig hållbarhet – släng in den i kommentarerna till det här inlägget.
Annars då? Jag försöker hitta meningsfullhet i vardagen, små pärlor av lättnad är jag på jakt efter. Vi hade ett tufft beslut i veckan här hemma i familjen som sög musten är mig lite, jag har varit ledsen och bekymrad. Hunnit ångra mig för att sedan förstå varför vi gör som vi gör. Just beslut är en lite svårare nöt att knäcka för min hjärna, jag får vara lite snäll mot mig själv där. Igår lyssnade jag på en live meditation (appen Insight timer) och det hjälpte lite grann, att stanna upp och känna efter.
Så. Nu dags att packa ihop mig inför bussresa ut till Nacka. Jag har en direktbuss, 840, som går hela vägen fram!
Jag läser om fyra grundskolor i Lund som ändrade menyn till förmån för klimatet. Mer om det här.
Jag tänker att jag då och då, eller så ofta det går, kommer lägga in en klimatpärla eller två i mina blogginlägg. Det här är den första 🙂 Det ska vara relaterat till klimatet och en länk till fortsatt läsning. Jag tänker att vi behöver lite klimathopp!
Ljuset är tillbaka, kylan hänger kvar. Isigt som tusan, men gillar ute mer än inne. Idag blev det en sväng till ny simskola, där lilleman fick plaska med pappan. Själv tog jag en sväng i området och handlade lite på Willys. När vi väl kom hem sen var vi supertrötta, i alla fall efter lunchen. Så vi har vilat i omgångar, jag försöker enträget att meditera och jag tror jag gjorde nån form av faktisk förflyttning mentalt. Det kändes bra. Det är en tålamodets dans att hantera en utmattning.
Igår var min vän Sven här. Vi har en promenadrutin på helgen, med te i termos och kanske en smörgås eller något att fika. Här var gårdagens vy över Lycksjön.
I veckan har jag tagit det lugnt men också tryckt på några knappar. Haft möte som involverar min bok Leva nära – om personlig hållbarhet. Håll utkik!
Ute har vi en av de gråare dagarna i januari. Jag har landat mjukt i sängen den senaste tiden, med halsont och snorig näsa. Lyssnar lite på musik och kollar på Youtube-klipp med Jonna Jinton. Lyckades slänga ihop en vegolunch till familjen, men sen var orken slut. Däremot finns det alltid ork för att dricka te, har ofta en termos fylld på sängbordet.
Längtar efter att lära mig något nytt, det skulle kunna vara
Nya vegetariska rätter och jag pratar en del vegoalternativ med min man. Det finns idag mycket att välja på: vego är mer poppis än någonsin. Det läste jag bland annat i Vegobarometern.
Laga hål i kläder. Jag tror dessutom att det är meditativt. Jag skulle behöva laga min jacka och sy upp lite på min sons overall. Det är dubbelt, jag både ser fram emot att vara lite hands-on och känner samtidigt att jag skjutit upp det alldeles för länge. Uppdaterat! Har fixat sonens overall och lagat min jacka – jädrar vad nöjd jag är!
Sova lite bättre. Ja, så behöver jag se på det, att lära mig sova. Jag blev väldigt frustrerad när sömnsvårigheterna knackade på min dörr förra året. Jag som är experten på att ta det lugnt, jobba lagom, blev ändå drabbad. Det gäller att hitta tillbaka till acceptans och till den viktiga sömnen. Det är svårt, men jag är också envis.
Skriva mer om klimat och miljö som en del av mitt arbete. Det betyder att omvärldsbevakning kommer ligga på att-göra-listan.
Mitt ord för februari?
Om januari handlade om att landa mjukt, så är februari en tid för att vara nöjd. Utmaningen går ut på att jag ska bestämma vad som ska göra mig nöjd under dagen. Varför? För jag tror att vi många gånger sätter för höga mål och blir missnöjda om vi inte checkar av alla våra viljor. Jag testade igår och det funkade bra – mitt lagningsprojekt med overall och jacka fick bli mina nöjd-utmaningar och jag gillade det. Det är ett snällt sätt mot en övertrött hjärna att sätta ribban lite längre. Många av budskapen därute handlar om “maxa” och det kan säkert passa en del. Men jag väljer en lugnare väg.
Har du någon målsättning eller riktning för februari?
Är inte köpstopp rätt trist ändå? Det finns så mycket vi skulle kunna handla? Sanningen är den att för en del blir köpstoppet förknippat med gråhet och en längtan efter något, kanske är det till och med svårt att veta efter vad exakt. Det vittnas om i gruppen Köpfritt år 2022 (fd 2021). Som köpstoppare är jag inte immun, jag kan känna igen mig i beskrivningen, det är klart att det finns lockande budskap därute.
Men jag tror den tristess som uppkommer går att råda bot på genom att hitta något att göra som man tycker om. Och det behöver inte betyda köp, lite beroende på vad man gillar. Det finns många roliga utmaningar, som att njuta av de saker man redan har (rensningstrenden är het just nu). Det som kan vara problematiskt med köp, om du frågar mig, är att vi tror att köp ska lösa våra känslor. Och absolut, för stunden kan det vara roligt, men det håller inte jättelänge. Kan vi hitta positiva känslor på andra sätt? Det är bland annat det vi undersöker med ett köpstopp.
Promenaden idag gav lite energi
Jag tänker att det ser olika ut, från person till person. Har du länge shoppat mycket blir kontrasten och förändringen stor. Det viktiga blir att inte skuldbelägga sig utan säga “jag testar det här (köpstopp) en månad” och sen får man vara uppmärksam på hur det känns längs vägen. Resan är inte svart eller vit, utan det handlar om att skapa medvetenhetoch se vilka färger man får bekanta sig med under tiden.
Hur gick januari?
Januari är inte riktigt slut än men jag tänkte gå igenom det avsteg som jag gjort. Jag upptäckte nämligen en lust att åka längdskidor och att jag ville introducera det till min son. Det går säkerligen att hyra, men i och med att jag vill åka på konstsnöspåret i Rudan, så vill jag kunna ha skidorna beredda om lusten faller på. Så jag hittade ett par begagnade skidor, pjäxor och stavar till mig och pusslade även ihop så att barnet fick en begagnad utrustning. Har redan varit ute 3-4 gånger och barnet har inte protesterat. Det har varit jätteroligt och skidorna ger mig en upplevelse jag saknat. För mig har det köpet fortfarande en betydelse som sträcker sig längre än en kick. Skidorna är en förlängning av mitt natur- och rörelseintresse. Att se min son staka, ramla och ställa sig upp betyder mycket.
Berätta gärna vad du tänker om temat köpstopp och negativa känslor!
