“Men vi kan väl inte lasta individen?” – ett av påståendena som kommer när vi pratar om konsumtion och miljöpåverkan. Och det finns något där att hämta: är saker och ting tillgängliga på lagligt vis, då kan vi väl inte påstå att vi konsumenter handlar “fel”? Mitt svar på frågan är: det saknas ett kvitto för våra köp. Och det är miljökvittot: den kostnad som uppkommer för att vi ska kunna konsumera som vi gör. Det är bara det att ingen betalar för den delen, i alla fall inte idag.
Vems är ansvaret för miljökvittot?
Nästa frågeställning blir: vem ska ansvara för miljökvittot? Här kan vi tala om styrmedel och beteenden. I den bästa av världar skulle vi inte behöva ett miljökvitto, utan politiker har istället styrt på ett sådant sätt att de miljöintensiva produkterna inte finns kvar i samma utsträckning. Det är nog det som skulle kunna kallas för en marknad där det är lätt att göra rätt. En del gånger lägger vi allt krut på företagen: “gör om era affärsmodeller, se till att konsumenten blir miljöhjälte!” Men även där kommer det behövas justeringar, till exempel hur vi beskattar materialflöden och skatt för arbete. Om det skriver jag bland annat om i min första bok, Klimatglädje.
Beteenden. Det finns så mycket att säga. Jag gissar att en stor del av svenskarna skulle svara att det vore toppen om vi fixade klimatfrågan, ja till och med att den är viktig. Men på andra sidan myntet gör vi som vi alltid har gjort. Det finns kloka livsstrategier som gynnar miljön i större utsträckning, men hur ska vi få människor att förändra sig? För vi behöver att människor är miljökloka när de röstar i nästa val och därför är individen viktig. Miljöklok hur då? Ett exempel är att svenskens utsläpp från konsumtion behöver minska. Det kan vara i termer av hur vi äter, hur vi transporterar oss, hur vi shoppar. Det behöver vara attraktivt att vilja förändra sig: ett sätt som vi utvärderar på är genom att titta på andra, hur gör mina vänner, mina närmaste? Det går att skapa sociala tryck också.
Parallellt med miljöfrågorna går det också att lösa andra problem. Hur vi äter behöver inte bara handla om klimatfrågan, det kan också finnas en koppling till hälsa. Vad händer med hälsan om vi adderar mer växtbaserad mat, kanske odlad och förädlad i Sverige? Klimatmat skulle alltså kunna vara bra på flera sätt och lite beroende på vem mottagaren är så kan vi skräddarsy våra budskap. För mig var det viktigt att investera i en elcykel, men också viktigt att jag får röra på mig: ytterligare ett hälsoargument. Shopping då? Det går att koppla till vår mentala hälsa. Och till svenskens skuldsättning. Vi är duktiga på att shoppa, men frågan är hur det får oss att må, både på kort och lång sikt. Här kan vi också dra en parallell till tiden. Att shoppa mycket innebär att vi behöver lägga rätt mycket tid på arbete. Även om vi lånar till konsumtion så behöver den skulden också betas av så småningom. Men samhällsekonomin då? Shopping är inte bara dåligt, vi får in skatteintäkter som ger olja till maskineriet. Men då är vi tillbaka till det som jag skrev i början: vem tar ansvar för miljökvittot? En lösning är förstås att titta på vad vi shoppar – kan det finnas konsumtionsmodeller som är mindre resursintensiva? All konsumtion är inte dålig.
Vi behöver vara ödmjuka inför att alla är inte intresserade av miljö. Visst, det vore finemang om det fanns ett allmänt brett intresse för till exempel klimatfrågan, men i och med att det finns så mycket i livet att lägga fokus på, så är det inte konstigt alls att miljöfrågorna utkonkurreras. Sen finns det förstås ALL anledning att inspirera på området: vi som redan är hooked behöver visa på allt det fantastiska som händer när vi blir miljömedvetna, eller hur? Här ett youtubeklipp på 15 minuter med Per Espen Stoknes: How to transform apocalypse fatigue into action on global warming
Klimatpärla #2
Såg en blänkare på Instagram där Malin Wollin utmanar sig själv på klimatområdet, i en podd: Malin blir en bättre människa. Tänkte lyssna lite i eftermiddag <3 Finns bland annat på Spotify!
Klimatpärlan är en ny uppfinning från mitt håll, hoppas att du gillar den! Minns du att jag skrev om mitt ord för februari? Jag jobbar stenhårt med att vara nöjd. Som att jag har skrivit det här inlägget om miljökvittot. Ett ord för varje månad detta år, vilken bra utmaning ändå! Och nu strösslar jag lite till med nöjda tankar: jag har sålt två saker i februari: en jacka och en bovetemadrass!
Leave a Reply