Posts in "närvaro" tag

5 saker jag letar efter

#innehåller reklam för egen verksamhet#

Försov mig imorse. Eller så här: jag behöver sova mycket nu. Det är nu den verkliga återhämtningen börjar. När stormen mojnat och jag kommit ut på andra sidan. Jag har en annan närvaro nu. Regnet hörs mer, badet känns och skrivandet har fått ny energi. Känner mig naken inför livet, jag behöver acceptera det som varit, med stora mått. Det är ibland svårt då tidigare svek ärrat min tillit. Men det finns en vetskap om hur jag går vidare. Det är inte bara här på bloggen jag skriver, min anteckningsbok är min bästa vän. Men nu är det dags att formulera dagens tankar i bloggformat – häng med på det som försvunnit!

Var är ni? 5 saker jag letar efter

#1 Två stycken läppglans som försvunnit. Ett av dem köpte jag för länge sedan, och det försvann redan första dagen. Den dagen jag hittar det kommer att kännas bra. Jag har ju köpstopp så det kändes lite snopet. Nu när jag då och då vill att läpparna ska ha lite färg.

#2 Självförtroendet. Det så glasklart för mig att jag inte mår bra av jämförelsens mecka Instagram. Jag är ledsen, men det kan ju inte finnas någon poäng att kolla in andras liv? En del följer jag av rent sociala skäl, det vill säga att vi pratar med varandra via dm:s. Men det är också mycket som säger…ja, att jag borde vilja mer och göra mer? Handen på hjärtat och med djup övertygelse: jag vill mindre detta år. Återhållsamhet och frid. Så! Däremot var det myspys att idag lyssna på @korsdragspoesi på stories. Så ja, jag är inte svartvit eller så.

#3 Låtar som berör. Jag lyssnar mycket på musik, men har tappat glöden. Det är lite musikinflation här. Men regnet då? Ja, naturljud är fantastiskt! Ge mig gärna tips på låtar som berör. Jag fick den här skickad till mig för ett tag sen.

#4 Nya bibliotek att besöka. Den 16e maj kommer jag till Sollentuna och pratar klimatglädje. Sen kommer jag göra lite annat i juni, juli och augusti, men till hösten ska jag göra mitt bästa för att besöka flera platser i Sverige. Om du är sugen på en signerad bok hittar du den här.

#5 Löplusten. Nä men vet ni, nu ska jag vara snäll mot mig själv – jag sprang nämligen en första gång igår och det var kul! En kort sväng, men ändå en sväng. Jag vill ha mer, ge mig lusten nu tack! Varför det då? Det började med att jag skulle åka hem från min syster som bor i Västerås. Jag bokade tågbiljett och tänkte att “det tar väl inte mer än 30 minuter att gå till tågstationen?”. Jag kan berätta för dig att det tar betydligt mer tid än så. När det var 20 minuter kvar så inser jag att om jag ska hinna så kommer jag behöva springa. I vinterjacka en solig dag, med ryggsäcken fylld av mitt liv. 4 minuter innan avgång ser jag stationen på håll. Jag lubbade som en tok. Till min lättnad så gick tåget från den första stationen. Precis när jag inser det kommer den inrullande. Endorfinerna och justeringen i nervsystemet var så påtagliga när jag satte mig ner på tåget. Och. Jag fick mersmak på det. Därför vill jag springa.

Att vara i synk, det funderar jag på en del. Som igår när vädret var på humör och vi kunde njuta av försommarstrålar hela dagen. För nu har jag en ny metod när jag går i vattnet. Nämligen att jag går i långsamt. Jag vänjer mig bit för bit. Magi för knoppen. Kylan, vyn och kroppen var i synk. Tacksamheten behövde inte frammanas utan den bara var där. Jag har skrivit en text om att närvaro är lycka. Och det var helt sant igår.

Tack för att du läser <3

Emilia

Friare liv, men för vem? Om konsten att vara nöjd

ut i skogen - öva upp konsten att vara nöjd

KONSTEN ATT VARA NÖJD. Det finns olika definitioner på vad som är ett friare liv. För en del handlar det om ekonomisk frihet, för andra handlar det om rikedom som baseras på tid. Själv vill jag att friheten ska vara enkel att uppfylla, utan att behöva vänta på den. Den ska vara möjlig redan idag, med enkla medel. Varför jag skriver om frihet? Jo, den ligger nära förnöjsamheten. Så jag valde köpfri livsstil, med mycket reflektion och inte minst: en slags övertygelse att livet är här, livet är nära och förnöjsamhet kan hittas i de små stunderna, med stora känslor som resultat.

Är närvaron det som avgör månne?

Jag skrev ju alldeles nyss om meditation och det ligger därför också nära till hands att lyfta vår tids fattigdom: bristen på närvaro. Jag tror nämligen att vi kan finns förnöjsamheten i just närvaron. Att inte befinna sig någon annanstans än just här. Själv har jag märkt att när jag på riktigt försöker vara exakt där jag befinner mig, både i kropp och själ, så mår jag som bäst. Jag säger inte att det är lätt, men jag tror att det går att öva upp.

titta ut över en grå dimma - konsten att vara nöjd
Den här dagen med dimma gav hundra procent närvaropoäng

Konsten att vara nöjd

Ok, så vi adderar närvaro för mer nöjdhet i livet. Vad blir kontentan? Förhoppningsvis att vi faktiskt känner oss friare. Ja, frihet kräver ett “nu” som är starkt, förankrat och på riktigt. Det finns mycket därute som pumpar ut budskap om att våra liv kan bli bättre, snabbare, lyxigare, ja listan är som bekant lång. Men vi behöver inte tro på det. Vi kan faktiskt skapa en egen känsla av våra liv utan att involvera plånboken. Marknadslogiken går ofta ut på att för varje känsla du känner så ska där finnas ett potentiellt köp.

<< Läs mer om köpstopp 2021>>

Så varför är jag nöjd, hur lyckas jag med det? Ja, dels så gör jag saker som går i linje med vad jag vill. För en del kanske eget företag låter som något avlägset och svårt, men jag tänker att det är det mest enkla jag har gjort: jag arbetar var jag vill och kan anpassa tiderna hyfsat väl. En annan aspekt är att jag letar möjligheter till närvaro och frihet på ställen som är bortom “vi är vad vi köper”. Vi är ju också vad vi inte köper. Det handlar om vilka glasögon vi sätter på oss. För min del har de enkla sakerna i livet fått stor, stor betydelse. Som att läsa en bra bok, lyssna på en dokumentär, vandra i skogen, bada i en sjö, cykla på okända platser och vara nära mitt barn.

<< Nära naturen, det skriver jag ofta om >>

Ute blåser det och regnar. Ändå längtar jag ut. Det har blivit så. I dagarna har jag testat att göra lite egna hygienprodukter: deo, vilken jag blivit så nöjd med: lika delar potatismjöl, neutral kokosolja och bikarbonat och lite eteriska oljor. Sen en kaffescrub med farinsocker och neutral kokosolja, samt lite eteriska oljor där med. Jo, jag har testat i ansiktet och det blev skillnad med mjukare hud! En önskan nu är jag att jag faktiskt tog mig tiden att laga en del kläder jag har. Vi får se vart det bär hän… Fortsätter att öva upp konsten att vara nöjd helt enkelt!

Ett tips på vägen: kolla in Jonna Jintons fina video <3

Sjunka ned i varat – att stanna upp för en stund.

bild på stenar

Jag tror det är supervanligt, ja mer regel än undantag, att tappa förmågan att stanna upp. Jag testade en app i slutet på förra månaden, och jag fastnade vid detta: är vi närvarande, är vi lyckliga. Tänk om det faktiskt är så: att det inte handlar om det senaste köpet, den nyaste jackan eller ens den där hudkrämen (jag skriver så, eftersom jag just nu suktar). Utan närvaron i sig kan ge oss lycka och välbefinnande. No gadgets needed. Varför ingen pratar om den? Jag tänker att närvaron är gratis, och då är marknaden inte intresserad.

Så jag närvarar så ofta jag kommer ihåg det. Det kan vara när jag läser sagan för lilleman på kvällen, att jag fångar in närvaron och bjuder in den till att delta. Det blir bra, riktigt bra. Det känns mer meningsfullt. Än om jag surrar med annat uppe på hjärnkontoret.

Det är passande att jag skriver om det just denna kväll, då vi har World Mental Health Day. Psykisk ohälsa är också närvarande på den här planeten, och det gör mig fysiskt ont att det är så vanligt. Givetvis finns det grader på skalan, men ändå: att må dåligt trots att vi skulle kunna må bra, det är inte värdigt.

>> Här kan du läsa ett inlägg om utmattning >>

Jag tänker att närvaron blir uppvaktad av…. ja, men precis allting. Det är liksom en ständigt flöde av attiraljer som på något sätt ska sorteras av hjärnan. Man kan bli trött för mindre. Jag tror i och för sig att genom frånvaro av närvaro, så blir vi på riktigt trötta. Min bästa närvaro just nu är att läsa böcker. Och att lägga mig hyfsat i tid. Och skriva. Jag mediterar (kommer berätta mer om den app som jag testat, i ett separat inlägg) och det funkar också bra, som något slags ankare. Ja, det var några ytterligare tankar från mig.

Är det verkligen det vi “gör” som avgör?

prestationsångest förhålla sig till prestation

Livet ställs på sin spets då och då. Och tankar som “var är viktigt?” kommer upp – det kan både vara svårt att svara på, och också en resa i att välja om. Om och om igen. Det som länge cirkulerat i mina tankar är hela idén kring görandets excellens. Det vi gör är det som räknas – vad vi jobbar med, vilka vi umgås med, var vi bor, hur många utbildningar vi tagit och listan kan verkligen göras lång. Och det behöver inte vara fel att göra. Men där, i slutändan, vad finns då kvar?

Missförstå mig rätt: jag gör gärna saker. Jag tycker om att arbeta, jag umgås gärna och tror att mitt grundläge någonstans är inställt på “aktivitet”. Men det slog mig idag, att om det inte känns bra inombords, då spelar det inte längre någon roll vad jag faktiskt gör. Och det här är inget nytt för mig. Jag levde många år med statisk ångest, och gjorde en massa saker parallellt. Men känslan av “görat” infann sig inte. Istället var där en grå massa som täckte allt det där. Så det jag vill säga är att det är känslan som avgör. Hur det känns i bröstet, magen eller i huvudet. Och då kan till synes små saker faktiskt göra hela skillnaden. Som ett femton minuters yin yoga pass (för att jag har inte tålamod att yoga längre just nu). Eller att uppskatta att solen skiner i ansiktet en januaridag.

Läs också: Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

Fastnar vi inte lite väl ofta i tankar som “om bara” så skulle jag “känna så”. Allt ska vara så stort, men hur stort blir livet, när känslan inte är på plats? Vi kan göra stora saker, men kicken är fadd när det inre inte spelar med.

Känslan före görat. Kanske ett sätt att släppa prestationsångest?

Så -vi ska inte racka ner på görat – för det är klart att vi ska ge oss ut och äventyra! Men – börja med att få till känslan därinne. Kan det vara att öka på närvaron med några snäpp? Kan det vara att uppmärksamma de knarrande stegen i ett snövitt landskap? Implementera känslan först – och få med görat på noterna sen! En sådan sak som säkerligen påverkar känslolivet kring “görat” är ju prestationsångest, och jag tror fokuset ska gå bort från prestationen, till det inre. En tanke att trösta sig med är ju: vad är prestationen värd, om jag inte mår bra av den?prestationsångest närvaro knarrande skor mot snö

Kan man bestämma känslan?

Jag är som sagt ingen psykolog eller psykoterapeut. Så mina skrivna rader bottnar snarare i mina erfarenheter och arbete kring känslor, utmattning osv. Men jag tror att man kan “prata ihop sig” med sina känslor (inte om du är mitt i panikångest, eller med utmattad hjärna) och kanske fundera över vilka känslor som du vill prioritera. Ställa sig frågan: vad vill jag känna? Det betyder inte att vi kan vaccinera oss mot obehag. Men när det gäller fanatismen kring hur mycket vi ska göra under en dag, där effektivitet och riktning är det som räknas, kan det ibland vara skönt att ta ett steg tillbaka och fråga sig själv: känns det så som jag vill?

Jag upplever att jag själv tutar och kör rätt ofta, medan det jag egentligen vill känna är lugn, närvaro, långsamhet, sävlighet och rofylldhet. Det rimmar illa när man springer som en skållad råtta mellan livets göromål.

Göra något nytt, kan det vara bra för känslan? Det skriver jag om i Att öppna för något nytt.

prestationsångest närvaro se inåt

Ge mig gärna din tanke, om du vill.

Näringsrik Tid.

hitta närvaro

Jag funderar på att lägga det här med nyttighet till aspekten tiden. Ni vet, den där som vi alla har, men vill ha mer av? Ja, precis den. Vi är överens om att vi alla har exakt lika mycket tid, men hur vi använder den skiljer sig förstås åt. Och mitt ord för i år är närvaro, efter ett år av hyfsat högt tempo. Jag ser närvaro som den näring vi lägger i begreppet och upplevelsen tid. Så, hur får vi mer näringsrik tid?

Jag tror att när vi har lite för mycket att göra, så blir tiden mindre näringsrik just för att vi alltid är steget före. Det betyder att vi går miste om nuet. Samtidigt så jagar vi i många fall det där nästa steget, för att sen kunna känna på ett visst sätt. Där jag tror att vi ”sen” vill vara närvarande. Jag tror det vi önskar mest av allt är känslor – att vi vill känna glädje, närvaro, lycka, meningsfullhet. Men däremellan kommer ”jag ska bara” och inte minst ”aktiviteter” som pressas in i almanackan. Vi gillar att kunna göra mycket – men hur känns det när näringen, närvaron, är borta? Stress tror jag.

hitta närvaro

Så får jag mer näringsrik tid. Hitta närvaro.

Lite mer långsam. Som ett motstånd mot ”andan i halsen” gick jag långsamt över förskolegården med lilleman. Kände knarret under skorna och tog in att ”här ska han leka idag”. Jag hämtar långsamt, vi sitter ibland inne på förskolan en stund, leker, tittar, pratar med förskolepersonalen. Jag vill vara så långsam jag kan bli. På riktigt.

Sociala medier. Jag har varit inne på det förr, att det här med digital disciplin är viktigt. Det kan du lyssna på här, i senaste Kropp&Själ, P1. Det är väldigt dubbelt för mig, men nu är jag rätt säker på hur jag ska hantera det hela. Jag jobbar professionellt med Facebook och Instagram, vilket gör att jag är inne 2-3 timmar per dag och jobbar. Men efter att ha skrivit digital disciplin serien här på bloggen, behöver jag steppa upp. Jag känner mig väldigt splittrad om jag är inne för mycket. Så: tydliga mål och begränsad tid inne på medierna! Det handlar om vad jag vill känna – och det är inte alltid närvaro med näsan i luren!

Meditation. De flesta listor som jag gjort genom åren på den här bloggen har det här elementet med sig. I veckan fick vår familj en törn i livet (egentligen två törnar), och vi har drastiskt fått planera om vår vardag. Det första jag adderade, för att orka, var meditation och vila, samt extra motion. Närvarande och lugn är bästa stegen för att orka. Att jag har min yoga på onsdagarna är guld värt för närvaron.

hitta närvaro

Hur får du till näringsrik tid?

Jag kunde ha jobbat. Om längtan efter äkta närvaro.

närvaro i naturen hallon i hand

Närvaro och stress. På fredagseftermiddagen ökade pulsen något och jag kände det välbekanta trycket. Jag hade varit igång några timmar, mail avlöstes av telefonsamtal som senare blev en stunds innehållskapande. Mycket sociala medier. Jag började bli riktigt trött.

“Jag ska nog jobba iväg lite i helgen” hann jag tänka.

“Fan heller” hann jag också tänka.

Missförstå mig rätt. Just nu är jag i en fas då jag kommit igång med nya kunder och jag njuter flera gånger om dagen. Bara tanken på att jag styr mitt eget arbete, mina arbetstider och vad jag gör på jobbet gör mig stolt och glad. Lite “nyp-mig-i-armen” känsla. Men jag vet också att gaspedalen lockar med fel argument.

Det kommer alltid finnas saker att göra – så att “jobba iväg” är egentligen en sanning med modifikation. För du kommer förmodligen inte närmare ditt slutmål i alla fall.

närvaro i naturen

Det jag gjorde istället? Satsade på närvaro.

Jag zoomade ut. Gjorde mig själv ordentligt oviktig (älskar det uttrycket just nu). Köpte en månad på Yogobe och gjorde två pass med mjuka rörelser och med fokus att få bort smärtan i kroppen. Jo, det gör ont att ha roligt på jobbet. Det känns framför allt i bröstrygg, axlar och nacke. Jag skurade köksgolvet. Jag la ifrån mig mobilerna. Jag var ute i två timmar med lilleman på förmiddagen och lekte med bollar. Jag var så närvarande som jag kunde. Den egenskapen alltså. Närvaro. Det vill jag bli ännu bättre på.

Så nej, jag jobbade inte iväg. Jag använde “fan heller” och tog mig själv på lite allvar. Helgerna behöver få vara min laddningsstation. Gärna lite sådant under veckorna också. Jag vill hålla nu. Jag vill inte dundra in i något som jag sen måste hämta mig upp ifrån.

emilia arvidsson närvaro

Läs gärna “Och det är det jag drivs av” som handlar om livet som helhet och vad jag går igång på. Ja, vila nämns ett antal gånger.

Jobbar du på helgen? Hur resonerar du kring pausandet, även om du har kul på jobbet?