Shopping är väldigt tillgängligt och marknadsföringen hyfsat rough. Då kan det vara skönt att landa i denna sluta shoppa blogg – jag har varit shoppingfri i dryga två år. Den vanligaste frågan jag får är “varför shoppar du inte?” och den andra är “är det inte svårt?”. Jag vill förklara på vilket sätt jag är shoppingbefriad. Och har du några frågor eller vill dela med dig: skriv i kommentarerna!
Jag var fattig.
Under några år var jag sjukskriven för min utmattning. Då levde jag ensam i en hyresrätt. Mina pengar gick till mat och hyra, inte så mycket mer. Jag tänkte inte så mycket på det då, men jag var förmodligen fattig i svenska mått mätt. Jag har alltid varit bra på att hitta på saker som inte kostar pengar, som att jag uppskattar en lång promenad. Jag har till exempel promenerat hela Stockholms gröna linje från Farsta Strand till Hässelby Strand (inte allt på en gång, utan i etapper).
På den tiden suktade jag nog mer “nya” saker, kläder och resor.
Vad jag vill skriva: jo. Jag tror att värdet av pengar och hur man lever utan dem grundlades tidigt hos mig. Har alltid varit försiktig med pengar och tyckt det varit jobbigt att inte ha dem (ekonomisk stress) och även känt ett motstånd att spendera dem (man vet aldrig när de kan behövas.)
Frihet i att avvecklas.
Det är ett stort fokus på utveckling, att man ska ta det där nästa steget. Lite snabbare, lite smartare. Och visst, jag gillar att lära mig nytt. Men den stora utmaningen handlar mer om att jorda sig i det som är “jag”. Och det svåra är inte att springa och ropa “ja”. Det är att stanna upp och vara glad över just här och nu.
Jag gillar personlig avveckling. Att inte ha ett större mål än så just nu. Jag skriver inte under på ekorrhjul. Jag tror att en del av det vi skapat faktiskt är rätt osunt. Jag är inte på något sätt immun, jag dras lätt med. Jag är egenföretagare och den biten är jag bra på. Men. Livet behöver också ha space. Och det skapar jag genom shoppingfritt och oorganiserad balans (jag gasar ibland men har nära till broms och koppling).
Jag blir glad av shoppingfritt.
När jag inte shoppar får jag en känsla av välbefinnande. Att inte behöva påverkas av shoppingindustrin är befriande och ett väldigt medvetet val. Du kanske tänker att jag går miste om lite lycka? Både och. Shopping ger kortsiktiga rus men vi glömmer snart varför vi shoppade som vi gjorde. It doesn’t last, tyvärr. Som exempel kan jag ta den koreanska hudvård som jag unnade mig för någon månad sen. Jag är fortfarande glad för den, men förtrollningen från första början är borta. Så då behöver du mata på med mer shopping. Och mer. Och mer.
Så det finns förstås anledningar till att vi shoppar – och jag tänker att det finns “verkliga” behov. Skor, kläder – om du inga har. Tittar jag på mig själv har jag allt jag behöver, säkert för en livstid. Behöver jag vara piffig, så finns alternativet att låna eller köpa begagnat. Vi hittar ofta olika förklaringsmodeller till varför vi behöver prylar, kläder och annat. Jag tror det kan vara värt att syna vår uppfattning om vad ett behov är.
Läs här om Shoppingfritt 2018, the story goes on.
Ändra vår konsumtion till upplevelser.
Det jag ställer mig emot är konsumtion som är slentrian och som tros vara kopplad till lycka. Dels tycker jag vi ska respektera den tid vi lägger på arbete (som ger pengar, som kan användas). Idag är den nya fattigdomen bland privilegierade ganska så mycket tidsbrist. Så att slösa bort pengar (:tid) känns ogenomtänkt. Alla har ett val, men jag vill ändå väcka tanken: vad vill du göra med din tid (:pengar)?
Så därför hoppas jag att konsumtion kommer riktas mer mot #prylfritt och mer handla om upplevelser. Jag ska en sväng till Yasuragi i helgen. Och jag ser verkligen fram emot känslan och upplevelsen.
Tips! Jag följer minimalisterna – som just nu genomför ett köpstopp om jag inte missminner mig!
Det här är inte bara en sluta shoppa blogg
Jag som skriver bloggen vill lyfta hållbara livsval. Om du vill läsa mer om mig – kika in på sidan om mig.
Några lästips på temat sluta shoppa:
- Livet “före” och “efter” med shoppingfritt.
- Därför fortsätter jag med köpstopp 2017 (ett år till) – om mitt andra år
- 12 saker du kan göra istället för att shoppa.
- “Saknar du inte shoppingen?”
Men du kan också läsa om återhämtning, som är ett ämne som ligger mig varmt, varmt om hjärtat!
- Fem anledningar att älska Återhämtning. Om att läka hjärnan.
- Återhämtning som prestation?
- Att återhämta sig efter jobbet. Om hur jag satt i en skrubb och andades.
Om du vill följa mig, föreslår jag bloglovin! Tack för att ni följer ♥
9 Comments
Hej! Jag läser det du skriver då och då. Och jag håller med om det mesta. Det är nog till och med så att vi har väldigt liknande värderingar. Men då och då hajar jag till…och tycker dina resonemang är märkligt “opolitiska”. Och undrar om det är medvetet (att du vet att dina läsare är väldigt privilegierade människor som har möjlighet att ständigt göra val om det mesta i livet)? Eller om det är ren och skär omedvetenhet? Om det har slagit dig att det kan sticka människor i ögonen att berätta att en väljer bort shopping och har kläder och skor för en livstid hemma? De som alltid ligger på minus och som aldrig får den där ekonomiska marginalen att de kan slappna av i vardagen? Tänker du att det du skriver aldrig ändå når dem? Som ett rent affärstänk? Eller är du bara omedveten om att många, de flesta, inte skulle kunna ha nytta av “minimalisttänket”. Jag vill inte vara negativ, bara nyfiken på hur du tänker här!
Men fint att du bjuder på att ditt tänk är sprungen ur att du själv varit sjukskriven och fattig. Då tycker jag hela resonemanget får mer av en tyngd och trovärdighet. Med det sagt vill jag också säga att du skriver väldigt inspirerande och bra för övrigt! Allt gott! /Helena M
Hej Helena.
Tack för din långa kommentar.
Att skriva för att “sticka människor i ögonen” är inte något jag eftersträvar – däremot kan folk bli provocerade när jag tycker att shopping är ett nödvändigt ont – för en del är ju shopping meningen med livet.
Jag vill nå dem som kanske fastnat i ett ekorrhjul, känt av mycket stress och jobbat för mycket. Att visa på alternativen. Alla får läsa min blogg, oavsett bakgrund och det betyder också att alla kommer inte tycka om hur jag formulerar mig. Men jag skriver utifrån mitt liv och mina erfarenheter. Att jag har kläder och prylar för en livstid är för att vi nyss tömde ett dödsbo och jag upplever tyngden av att behöva rensa och ta beslut om saker. Att för mig ha funktionsriktiga kläder i arv är både bra men också betungande från mitt perspektiv eftersom varje sak/klädesplagg behöver tas om hand. Att det är provocerande för någon må vara hänt men jag kan inte censurera mig själv eftersom jag har mitt perspektiv.
Jag tror fortfarande att många skulle ha nytta av att inte söka lyckan i prylar och kläder utan i det som faktiskt är meningsfullt. Som relationer eller naturen . Det har vi alla “råd” med.
Jag hoppas och vill vara trovärdig oavsett sjukskrivning eller pengar på kontot.
Tack för din reflektion!
Emilia
Ok jag förstår. Men det känns ändå inte som du fattar min poäng…vore kul att få din kommentar på denna artikel. Den är kanske hårdvinklad…men jag tror ändå att det är viktigt att vi försöker förstå världen utanför våra privata (filter-)bubblor.
https://www.etc.se/ekonomi/den-nya-minimalismen-en-rituell-snuttefilt
Alltså jag måste skriva att jag tycker att det är så onödigt hur du problematiserar Emilias inlägg och blogg. Lika så artikeln du länkade till, som jag läste för någon vecka sedan, jag tycker DEN snarare missat poäng och problematiserar sådant som inte behöver problematiseras. Anledningen är att det för mig är så otroligt tydligt vem/vilka Emilia riktar sig till. Givetvis finns det människor som lever på existensminimum eller som av andra anledningar inte har lika stora valmöjligheter. Men den stora massan i Sverige skulle faktiskt gynna både sig själva, sin hälsa, sin ekonomi och jordens klimat genom att sluta shoppa onödigheter. Massor. Det är bara titta på “The true cost” (finns på Netflix) för att få ett litet hum vad all onödig shopping gör får vår planet och för andra länder och andra människor. För att inte tala om ens egen hälsa. Jag tycker personligen att det är solklart att Emilia skriver till individer som hamnar inom det scoopet och som har möjlighet att göra de valen. Min upplevelse är att de flesta vill ha frihet och bättre ekonomi men inte är villig att göra de valen som krävs. Man vill ha allt, mycket och sen ännu mer men mår ändå inte bra och så snurrar det på, tills man möter utmattnings betonghårda vägg. Emilia har inte valt att rikta sig till alla, det är få som gör det. Hur ska man inkludera alla alltid, för mig är det en omöjlighet.
Alla kan inte skala ner, men många kan. Somliga lever på existensminimum (btw det har jag gjort själv) och andra är ensamstående. Somliga, ganska många, mår dock inte bra i den konsumtionskarusell de befinner sig i men ges aldrig inspiration och därmed inte möjlighet att ens föreställa sig att det finns något annat. Jag tycker det är så synd när man ska finna “fel” i något som är så bra.
Själv har jag haft en tuff uppväxt, en ännu mera vacklade hälsa med kroniska sjukdomar och kronisk värk men jag har gynnats otroligt av tankar om minimalism och att skala ner. Lärde mig av samhället att jag skulle bli lycklig om jag bara “gjorde karriär”. Så jag gjorde det men fann mig gråtandes varje morgon med ångest och stress upp hårrötterna. Hade det inte funnits individer, bloggar och annan inspiration där ute som lyft andra sätt att leva och konsumera, så hade jag kanske aldrig vaknat upp. Vad jag vet är att jag med säkerhet gått in i väggen. Idag har jag istället valt bort konsumtion, jag har valt bort ganska mkt faktiskt men försöker istället spara så mkt jag kan, och leva så enkelt det går, eftersom jag mår bra av det. Och då lever jag ett liv där jag har svårt att jobba pga all min värk och sjukdomar. Jag har min man, det underlättar, men hade jag inte det hade jag levt ännu enklare. För min ekonomisk skull, utifrån att jag är så pass sjuk, är det en guldgruva att ändrat mitt tankesätt. Det finns något att ta med sig för de flesta när det handlar om konsumtion. För oss svenskar, eftersom de ju ändå är de som Emilia riktar sig till då hennes blogg är på svenska.
Maria! Tack för din input och jag tror både du och jag är rätt inkörda på det här med att skriva för sin målgrupp. Och jag är, precis som du, övertygad att en generell minskning av konsumtion, främst shopping, är av godo. Sedan har jag svarat Helena kring artikeln i en egen kommentar.
Hej Helena!
Jag har läst artikeln. Och med den rubriken är det tydligt vad författaren har för åsikt. Men att ställa minimalism mot existensminimum och hävda att den ena hånar den andra blir konstigt. Att jag är shoppingfri, vilket är en typ av minimalism, betyder inte att jag tycker de på existensminimum eller mindre ska “njuta” av att ha mindre ekonomi. Det är lite som att jämföra äpplen med päron. Artikeln har en poäng, och det är att det är enklare att njuta av mindre om man testar att ha “mer”. Jag har personligen först efter 35 års ålder kunnat “unna” mig saker men rätt tidigt känt att jag inte är trogen mig själv. Jag kommer från rätt fattiga förhållanden rent materiellt, drabbades av psykisk ohälsa som 22 åring där den stora frågan ofta handlade om att överleva: både psykiskt och fysiskt och ekonomiskt. Så jag känner mig inte “träffad” av artikelförfattaren.
Emilia
Tack Emilia, det var ett bra och väldigt nyanserat svar. Ville mest kolla om du kände till artikeln och resonemangen som uppkommit i kölvattnet kring minimalism.
Jag själv är också mest stressad av gallerior och konsumtionshets…och varit det även de perioder jag haft mer stabil ekonomi. Svårt att överblicka. För många val. Begränsar mig till att köpa det mesta second hand, vilket jag tycker är en kul “sport”. Och känns bra på många sätt.
Jag som också alltid vill slå på trumman för hur bra kreativa sysselsättningar är för både kropp & knopp, kan ju tycka att slentrianshopping kan vara det minst kreativa en människa kan syssla med.
Så ja, jag är för en nyanserad minimalism, som ändå “förstår” att vi som kan välja den är väldigt privilegierade.
Lycka till framöver, roligt att det verkar gå så bra för dig på alla plan i livet.
Hälsningar Helena M
Jag är en sådan som inte har något större val egentligen, pga att jag är sjukskriven och hotas av utförsäkring utan att kunna börja jobba. Jag tycker ändå att “de minimalistiska tankarna” är för mig. Framför allt det Emilia skriver. Dels har jag de sista månaderna kunnat spara trots log inkomst, för att bädda för fallet när jag sedan står utan. Jag har också får ovärderliga tips på hur jag ska klara mig sedan så länge som möjligt på besparingar. Att läsa bloggar som Emilias har hjälpt mig att ställa om mitt mindset och g a mindre ångest över den situation som väntar. Jag väljer vilka russin jag vill pilla ur samtliga kakor nuförtiden och lägger inte energi på att fokusera på det som inte stämmer in på mig. Det, har minimalismen som “trend” och mitt utmattningssyndrom lärt mig. Nä heja på Emilia, skriv som du brukar! Det här är ingen journalistisk produkt i public service utan en privat blogg. Det måste vi som läsare acceptera.
Tack Mia för dina rader. I olika skeden i livet utmanas vi på olika sätt. Ekonomi är en tuff nöt eftersom den påverkar boende och mat på bordet. Och den kan skapa ohälsa om vi känner att vi tappar kontrollen. Under många år där jag var på låg inkomst roade jag mig med att söka olika stipendier och det gjorde verkligen skillnad om jag fick några tusenlappar för rekreation eller liknande. Du är modig som tar kontrollen och sparar. Hoppas verkligen att du får rätt behandling och bra stöd för ditt tillstånd.